Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Nya hjärtsviktsriktlinjer ska korta köer till ekokardiografi

Publicerad: 25 januari 2006, 08:22

Analys av natriuretiska peptider i plasma bör ingå vid diagnos av hjärtsvikt, anser Läkemedelsverket. Det är en av nyheterna i myndighetens nya hjärtsviktsrekommendationer som publiceras i dag, den 25 januari. Behandling med biventrikulär pacemaker till svårt sjuka patienter lyfts också fram.


För fem år sedan gav Läkemedelsverket senast ut rekommendationer om diagnostik och behandling av kronisk hjärtsvikt. Sedan dess har det kommit flera studier och forskningsrön som förändrar synen på hur patienter med hjärtsvikt bör fångas upp och handläggas av sjukvården.



Det avspeglas i Läkemedelsverkets nya hjärtsviktsrekommendationer. Myndigheten lyfter bland annat fram laboratorieanalys av ett par natriuretiska peptider, BNP och NT-proBNP, i diagnostiken.

- Detta är ett nytt instrument vi tror kan vara till stor hjälp ute i sjukvården. Framför allt kan analys av peptiderna användas för att utesluta hjärtsvikt hos obehandlade patienter med symtom som kan tyda på hjärtsvikt, säger professor Björn Beermann vid Läkemedelsverket.

Han tror att en ökad användning av laboratorieanalyser för de natriuretiska peptiderna i öppenvården kan korta köerna till ultraljudsundersökning som annars är "gyllene standard" vid diagnos av hjärtsvikt.

- Därmed skulle man frigöra utrymme och göra mer riktade ultraljudsundersökningar. Här råder i dag en uppenbarligen bedrövlig situation ute i landstingen, där en stor andel av patienterna inte erbjuds ultraljudsundersökning. Något som inte skulle anses vara acceptabelt vid andra lika dödliga sjukdomar, säger Björn Beermann.

Basen i behandling med läkemedel av hjärtsvikt är den samma som i tidigare rekommendationer och utgörs av ACE-hämmare och betablockerare. Nya rön gör dock att andra läkemedelsgrupper i högre grad än förut lyfts fram som tilläggsbehandling.  Detta gäller till exempel angiotensinreceptorblockerare, som  nu i vissa fall kan ges i kombination med ACE-hämmare. Rekommendationerna ger även ökat utrymme för aldosteronantagonister.

- En skillnad jämfört med tidigare versioner är att vi också betonar vikten av fysisk träning under uppsikt av sjukgymnast. Sådan bör erbjudas alla, utom de sjukaste patienterna, med symtom, säger Björn Beermann.

De senaste åren har det kommit flera studier som visar på nyttan av medicinteknisk behandling till svårt sjuka hjärtsviktspatienter, som inte blir tillräckligt hjälpta trots optimerad läkemedelsterapi. Behandlingarna har varit diskuterade, inte minst för att de är mycket dyra.

I de nya rekommendationerna ges ökat utrymme för så kallad biventrikulär pacemaker till patienter med asynkron kammaraktivering. Sådan pacemaker bör erbjudas till patienter med måttliga till svåra symtom, sinusrytm och med en ejektionsfraktion under 35 procent.

- Apparatur och inläggning av en biventrikulär pacemaker kostar runt 60 000 kronor. Det är en siffra som bedöms vara kostnadseffektiv på gränsen till kostnadsbesparande. I dag finns det sannolikt en stor andel patienter som är i behov av behandlingen, säger Björn Beermann.

Också implanterbara defibrillatorer, ICD, lyfts fram i det nya dokumentet. Denna behandling kan nu övervägas till patienter för primärprevention av kammarflimmer och hjärtstopp.   Handläggningen av äldre patienter har fått ett utökat avsnitt.

- Bristfällig diagnostik och underbehandling med ACE-hämmare och betablockerare är vanligt bland äldre. Det är en patientgrupp som ofta kan ha andra sjukdomar och många olika läkemedel. Därför kan det finnas en rädsla att sätta in fler läkemedel. Men med tanke på vinsterna med dagens hjärtsviktsbehandling är det rimligt att denna prioriteras före annan behandling, säger Björn Beermann.

Läs hela riktlinjerna på Läkemedelsverkets hemsida i pdf-format.

Carl-Magnus Hake

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev