Nya toppnamn finns i sjön

Få tror att Göran Hägglund (KD) sitter kvar som socialminister efter valet. På sidorna 8 och 9 finner du våra spekulationer om vem som blir hans efterträdare vid ett maktskifte. Troligen blir det en socialdemokrat.

Men även Miljöpartiet och Vänsterpartiet har kandidater till posten. Och efter de rosa framgångarna i EU-valet går det inte att utesluta att Feministiskt initiativ tar sig in i riksdagen och kräver ministerposter i en S-ledd regering. En ministerpost på socialdepartementet borde inte vara otänkbar för Gudrun Schyman, som socionom och tidigare ledamot i riksdagens socialutskott, om hon släpps in i en regering.

Att många tror på ett maktskifte innebär att Vårdsverige lever i väntans tider. En ny regering kommer att innebära nya prioriteringar, satsningar och regler för sjukvården att förhålla sig till. För vissa är det en orolig väntan, för andra kanske mer en spänd förväntan.

Till de oroliga hör många av de privata företag som driver skattefinansierad vård. De väntar på vad en ny regering ska säga om vinster i välfärden. Blir det ett nationellt vinststopp får de vinstdrivande företagen se sig om efter andra marknader. Alternativt väljer en ny regering att lämpa över frågan om vinster i välfärden på kommuner och landsting. Då kan vi få se stora regionala skillnader där vissa landsting och regioner accepterar vinstdrivande företag i vården och andra säger blankt nej.

Medan vårdföretagen oroas kan andra hoppas på gehör för sina frågor från en ny regering. Läkarförbundet kan vid ett maktskifte hoppas på att få igenom sitt krav på en medicinsk vårdgaranti i form av Socialdemokraternas förslag om patientkontrakt. Även Vårdförbundet kan hoppas på utdelning i form av betald specialistutbildning för alla sjuksköterskor om Vänsterpartiet får igenom detta krav i en regeringsförhandling.

Den väntan som råder före valet är en tid när de opolitiska tjänstemännen har en viktig roll. Där ligger mycket av makten över vården medan politikerna ägnar sig åt valrörelsen. Och det är de som ska se till att maktskiften efter valet går smidigt. På årets maktlista märks tjänstemännens makt till exempel genom att Olivia Wigzell på socialdepartementet kliver upp ett par snäpp.

Även på regional nivå tar tjänstemännen för sig när politikerna inväntar valnatten. Catarina Andersson Forsman som är hälso- och sjukvårdsdirektör i Stockholm tar flera steg uppåt. Ann Söderström och Ingrid Bengtsson-Rijavec, som har samma roll i Västra Götaland respektive Skåne, tar klivet in på listan för första gången.

Men självfallet spelar valåret också roll för hur politikerna klarar sig på årets lista. De oppositionspolitiker som har chansen att få viktiga maktpositioner efter valet klättrar uppåt.

Socialministerkandidaten Lena Hallengren (S) tar sig upp till plats sju. Hennes partikamrater Anders Henriksson och Helene Hellmark Knutsson klättrar också rejält som kandidater till att ta över i den politiska toppen av SKL om det blir maktskifte där.

Miljöpartiets Helene Öberg tar sig in på topp 50 och kan få en tung maktposition i Stockholm efter valet om hon inte rentav blir socialminister. Och Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt klättrar in på listan, både som socialministerkandidat och för att han sett till att frågan om vinster i välfärden hamnat högt upp på agendan.

På den nedre halvan av listan tar också den röda oppositionens utmanare i Skåne Henrik Fritzon (S) plats liksom Martin Andréasson (M), som är den blåa oppositionens utmanare i Västra Götaland. De sistnämnda är några av de femton personer som är helt nya på årets maktlista. Det är något färre än förra året. Men det är troligen bara lugnet före stormen. Nästa år är det dags att ta reda på hur höstens valresultat har påverkat makten över sjukvården. Då talar det mesta för att maktens virvelvindar har möblerat om rejält. Oavsett hur det går så har vi ett spännande år framför oss.

SAMUEL ÅSGÅRD