Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag21.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Otydliga ledare är en fara för hälsan

Publicerad: 25 Juni 2008, 13:30

Chefer som inte vågar ta beslut och ge ledning i vardagsarbetet är vanliga i sjukvården. Med sin otydlighet kan de bli en hälsorisk för personalen.


– Rädda chefer är inga bra chefer, säger Ingrid Tollgerdt-Andersson, forskare inom områdena ledarskap och organisation och konsult med många uppdrag inom sjukvården.

I en stor studie som hon gjorde om hälsosamma arbetsplatser för några år sedan fanns det ett tydligt samband mellan antalet sjukskrivningar och hur tydliga cheferna var.

– Där det fanns tydliga chefer, där var sjukfrånvaron låg.

Ingrid Tollgerdt-Anderssons resultat får också stöd av den nyligen publicerade studien Hälsa och framtid, som gjorts av Karolinska institutet, Uppsala universitet och Stockholms läns landsting på uppdrag av bland annat AFA Försäkring. Undersökningen visar att ”friska” företag, som alltså har låg sjukfrånvaro, bland annat karakteriserades av ett tydligt ledaransvar på alla nivåer och att ledare och medarbetare vet vad som krävs av dem.

Tydliga chefer är en bristvara i sjukvården, i alla fall den del som drivs offentligt, anser Ingrid Tollgerdt-Andersson.

– Chefsrollen har blivit ganska urholkad. Jag tror att det är en kulturfråga inom den offentliga sektorn.

I många sammanhang gömmer sig chefen bakom medarbetarna och vågar inte komma med raka besked om vad som krävs och vad som behöver göras, anser hon.

– Där liknar inte Sverige något annat land. Det räcker med att du kommer till Danmark, så har cheferna en tydligare roll.

Bo Jonsson är arbetslivspsykolog i Gävle kommun och arbetar dessutom som konsult. Han tycker sig se hur den i och för sig goda tanken om att medarbetarna ska ha inflytande har lett till att cheferna släppt sitt ansvar. Och det i sin tur kan bli en ohälsosam belastning för medarbetarna.

– Medinflytandet ger, precis som det är tänkt, ett stort eget engagemang. Och står du inför en verksamhet som vården med i princip oändliga behov är det svårt att sätta stopp, säger han.

– Det här är känsligt att säga. En del frågar mig om jag vill ha den gamle detaljstyrande och kontrollerande förmannen tillbaka.

Så är det inte, förklarar Bo Jonsson, tvärtom. Han tycker att medinflytande är ett utmärkt sätt att skapa både engagemang och ökad produktivitet. Problemet är att cheferna tenderar att försvinna från det vardagliga arbetet, när det är medarbetarna som tar på sig att bestämma hur jobbet ska göras.

Som exempel tar han vårdbiträdet i hemtjänsten som har 30 minuter avsatta att ta hand om en patient. Men patienten gråter och vill inte bli lämnad ensam. Samtidigt vet vårdbiträdet att hennes nästa klient väntar och sannolikt blir mycket orolig om hon dröjer för länge.

– I den sitsen behöver man en vägledning från chefen om hur man ska göra. Vårdbiträdet måste få veta: Hur agerar jag nu? säger Bo Jonsson.

I stället för att låta personalen avgöra hur de ska fördela arbets­tiden mellan de olika klienterna kan chefen förslagsvis samla medarbetarna till en etisk diskussion som sedan ger en etisk vägledning om vad som bör göras i liknande situationer. Eller också helt enkelt bestämma att vårdbiträdena stannar sina 30 minuter och inte en minut längre.

– Det är mycket bättre med en chef som är övertydlig än inte alls.

Risken är annars att de anställda känner att de dels ska ägna sig åt sin egentliga uppgift, dels ska utveckla verksamheten och hitta goda rutiner. Det egna engagemanget blir i stället en kravmaskin – ”mycket effektivare än den mest pådrivande förman”, som Bo Jonsson säger.

Han tror att chefer som är frånvarande i vardagen och inte tar ansvar för hur uppgifterna utförs är en orsak till att så många i offentlig verksamhet anser att de har så hög arbetsbelastning. Och detta är i sin tur något som kan leda till stress­re­laterad sjukdom och sjukskrivning.

Men även cheferna har ofta en stressande situation, anser Ingrid Tollgerdt-Andersson.

– Det är ett rätt så utsatt jobb, man har mycket press ovanifrån på att till exempel spara pengar och dessutom press underifrån.

Hon tycker att det är ganska ofta som medarbetarna inte beter sig på ett bra sätt mot sina chefer.

– Särskilt i vården är det vanligt att man ifrågasätter chefens beslut, för att man inte tycker att de är tillräckligt hyggliga.

Därför är det nödvändigt att ledningarna ger klart uttalat stöd till verksamhetschefer och avdelningschefer, förklarar Ingrid Tollgerdt-Andersson. Utan stöd vare sig uppifrån eller nerifrån står chefen helt ensam. Och då är möjligheten att vara tydlig och inte backa från tuffa beslut lika med noll.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev