Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

måndag17.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

PET-kameran ska visa vilka cancerpatienter som riskerar återfall

Publicerad: 22 mars 2006, 12:40

LUND. Var tredje patient med cancer i livmoderhalsen drabbas av återfall. Forskare i Lund undersöker om en snabbare identifiering av de patienter som inte svarar på strålbehandling kan minska risken för återfall.


Behandlingen av cancer i livmoderhalsen, cervix, avgörs av hur långt sjukdomen framskridit. De som upptäcks tidigt opereras, men de som nått stadium 2 B eller högre får strålbehandling. Men i nuläget kan behandlingen inte utvärderas förrän efter cirka tre till fyra månader.

En pågående klinisk studie i Lund vill studera om undersökningar med PET-kamera, positron emission tomografi, gör det möjligt att kontrollera behandlingsresultaten tidigare.

- Vi vill bedöma hur patienterna svarar på sin strålbehandling för att på sikt tidigt kunna identifiera de som behöver alternativ behandling, säger Maria Bjurberg, specialistläkare i gynekologisk onkologi, och den som leder studien.

Patienterna undersöks vid tre tillfällen: före strålbehandling, efter två till tre veckors behandling, samt tre månader efter det sista behandlingstillfället. Patienten som ska undersökas får fasta i fyra timmar innan undersökningen görs för att sänka sin blodsockerhalt. Sedan får hon en injektion med en lösning innehållande sockermolekylen fluoro-deoxy-glukos, FDG, som är märkt med den radioaktiva isotopen fluor 18.

Molekylerna söker sig till de platser i kroppen som har hög ämnesomsättning, som tumörceller. Den radioaktiva isotopen följer med sockermolekylerna in i cancercellen, vilket leder till en reaktion som gör att positivt laddade elektroner skjuts ut.

Reaktionen registreras av PET-kameran vilket ger en bild av var tumören finns. För att öka exaktheten i lokaliseringen av tumören får patienten också genomgå en datortomografiundersökning vid samma tillfälle.

- När vi slår samman de båda bilderna kan vi säga exakt var i kroppen den ökade ämnesomsättningen finns, säger Maria Bjurberg och visar en bild som är tagen innan strålbehandlingen av patienten påbörjats.

På bilden syns tydligt tumörens lokalisering, men på nästa bild - som är tagen efter cirka två veckors strålbehandling - har tumörens ämnesomsättning sjunkit vilket sannolikt betyder att behandlingen haft effekt.

- Vi kan inte spåra den eller skilja den från frisk vävnad.

Studien har pågått i 18 månader och under den tiden har 40 patienter inkluderats. Den ska löpa i ytterligare ett och ett halvt år och Maria Bjurberg tror att det totala antalet patienter då ska uppgå till cirka 90 stycken.

Ännu finns inga resultat från studien. Men man har noterat att även om det inte skett någon förändring av tumörens ämnesomsättning vid den andra undersökningen behöver det inte betyda att behandlingen inte är framgångsrik.

- Vi har patienter som ser helt oförändrade ut efter några veckor, men när de undersöks tre månader efter behandlingen är tumören helt utslocknad, säger hon.

Ett långsamt svar behöver alltså inte betyda att behandlingen är ineffektiv.

Ett syfte med studien är att kunna separera de kvinnor som har ett långsamt behandlingssvar från dem som inte reagerar alls på sin behandling och som behöver en annan typ av behandling, frågan är bara vilken.

- Man kan tänka sig att hyperfraktionera strålbehandlingen och kanske ge en stråldos på morgonen och en på eftermiddagen. Kanske behöver vi också komplettera med olika sorters cytostatika, säger Maria Bjurberg.

Set Mattsson

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev