Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Primärvården gillar team

Publicerad: 14 februari 2006, 14:07

Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli! Det stämmer - åtminstone inom primärvården. Där uppskattar nästan alla att arbeta i team med nära kontakt över professionsgränserna. Enda problemet är läkarna. Och att det inte går att visa att patienterna blir friskare av samarbetet.


Teamarbete. Lagarbete. Samverkan.   Kärt barn har många namn. För en del en floskel som ofelbart resulterar i en massa innehållslösa möten, för andra en unik chans att arbeta över professionsgränserna och hjälpa speciellt svårbehandlade patienter.

År 1994 antog riksdagen en ny lag - lagen om försöksverksamhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialförsäkring, som också kallades socsam-lagen.  Plötsligt blev det möjligt för försäkringskassan, landstingets sjukvård och kommunens socialtjänst att bedriva finansiell samordning. Resurserna skulle utnyttjas mer effektivt. Patienterna skulle bli friskare. Allt skulle bli bättre.

Med socsam-lagen som utgångspunkt startades en rad olika försöksprojekt. Ett var "deltasamverkan" på Hisingen i Göteborg, ett försök som bland annat involverade tre olika vårdcentraler där personalen skulle arbeta i team. Ett annat projekt startades vid Hälsovården Gråbo i Visby.  Målet på Hisingen var att genom tidig och samordnad rehabilitering förkorta behandlingsprocesserna och minska sjukskrivningarna för patienter med psykiska och muskuloskeletala besvär.

De olika professioner som skulle samarbeta var bland annat läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, kurator, arbetsterapeut, samt en tjänsteman från försäkringskassan. Dessutom skulle teamet ha tillgång till psykologer.

- Tanken var att förkorta avstånden och skapa en direktkoppling mellan olika professioner, där patienten hade möjlighet att träffa olika specialister och myndighetspersoner, säger Eva-Lisa Hultberg, arbetsterapeut och verksam på socialmedicinska avdelningen vid Göteborgs universitet.

Förra året disputerade hon vid Göteborgs universitet på en avhandling om samarbetet på Hisingen. Bland annat utförde hon en kvalitativ studie om hur personalen på de tre delta-vårdcentralerna upplevde att samverkan fungerade. Som kontroller valde hon fyra andra vårdcentraler, på andra sidan stan, som arbetade traditionellt.

Och personalen på delta-vårdcentralerna var nöjd, visade det sig. Mycket nöjd, till och med.

I de fokusgruppssamtal som Eva-Lisa Hultberg anordnade uppgav personalen på delta-vårdcentralerna att de upplevde att det fanns gemensamma mål att följa. Men till skillnad från kontroll-vårdcentralerna angav de att samverkan fungerade bättre med den nya lagstiftningen. Avstånden blev kortare och det var lättare att nå varandra.

Men det fanns en yrkeskategori som skilde ut sig - läkarna. De var inte alls lika intresserade av det nya arbetssättet som exempelvis sjuksköterskor, sjukgymnaster eller försäkringstjänstemän.

- De läkare som var med i fokusgrupperna var klart positiva. Men om man studerar materialet lite noggrannare framgår det ganska tydligt att läkarna var den yrkesgrupp som var minst intresserad av att samarbeta, säger Eva-Lisa Hultberg.  En förklaring, berättar hon, är den läkarbrist som fanns på de aktuella vårdcentralerna. En annan är de möten som samverkansmodellen innebar.  

Men det fanns också andra orsaker, som mer hade med yrkesrollen att göra - hur läkaren ser på sig själv i egenskap av läkare i förhållande till andra yrkeskategorier inom vården.

- I egenskap av den medicinskt ansvarige har läkaren tidigare varit den naturlige ledaren för vilka åtgärder som bör göras. Men vid veckomötena blev det ofta den som hade tagit med en patient eller som hade ett specifikt problem som blev "ledaren", något som en del läkare upplevde som jobbigt, säger Eva-Lisa Hultberg.

Anders Hansson, studierektor och distriktsläkare vid Dingle vårdcentral i Västra Götalandsregionen, ger en delvis annorlunda bild. Han har djupintervjuat nio läkare som alla deltagit i olika typer av samverkansprojekt, fem från delta-projektet i Göteborg samt fyra vid Gråbo vårdcentral i Visby på Gotland.

Enligt Anders Hansson är samtliga läkare nöjda eller mycket nöjda med samarbetet:

- De ger överlag en mycket positiv bild av att arbeta i team. Många tyckte det var skönt att få slippa vara ensam ansvarig och att det var berikande att få andras perspektiv och nya insikter i patienternas livssituation.

Enligt Eva-Lisa Hultberg kan diskrepansen mellan deras båda arbeten förklaras av de oengagerade läkarna, det vill säga de som inte deltog i teamarbetet alternativt inte ställde upp i fokusgrupper eller djupintervjuer.

Anders Hansson har en annan erfarenhet.

- Jag hörde aldrig något om att vissa läkare var negativa till teamarbete, även om en del inte kunde delta i djupintervjuerna på grund av tidsbrist, säger han.

Enligt honom kan läkarnas inställning till stor del förklaras av hur vårdcentralen och hela primärvården är uppbyggd med läkarbesöket som det centrala och där personalen runtomkring mer är till för att underlätta detta.

Men enligt Anders Hansson krävs det nytänkande. Läkarna måste inse att tiderna förändras, att läkarrollen inte är densamma i dag som för bara några år sedan.  

- De värsta Protos-förespråkarna vill att hela primärvården ska bygga på doktorn, men vi kommer aldrig att få en återgång till familjedoktorn som följer patienten från vaggan till graven. Den tiden är förbi. I dag vill de läkarna ha större frihet, säger han.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News