Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Risk för cancer största hindret för drömmen om evig ungdom

Publicerad: 25 november 2003, 15:46

En ny testosteronprodukt, en gel, lanseras just nu i Norden. Företaget bakom gelen hoppas på en försiktigt växande marknad för manlig hormonersättning. Men trots förhoppningar om att testosteron kan ge åldrande män ökad ork och sexlust och minskad risk för det metabola syndromet, håller svenska läkare emot.


I mitten av oktober började Testogel säljas på de svenska apoteken, med indikationen testosteronbrist.  Det var inte en entré som ackompanjerades av pukor och trumpeter. Detta trots att medlet sägs förbättra både sexlusten och erektionsförmåga, och att gelen i studier har upplevts som smidigare att använda än de preparat som hittills har funnits i form av injektioner eller plåster.  - Vi har medvetet valt att ligga lågt i vår marknadsföring. Allt måste gå via specialister som är opinionsledare. Vi vänder oss enbart till endokrinologer och urologer, inte direkt till allmänläkare, säger Lars Andersson, divisionschef för gynekologi och andrologi vid Schering Nordiska AB.  Läkemedelsföretagets försiktiga hållning kan tolkas som att man vill undvika en "Viagra-debatt", om huruvida ett omdiskuterat läkemedel ska subventioneras eller inte.  Även Scherings mångåriga erfarenhet när det gäller att sälja preparat för kvinnlig hormonsubstitution har spelat in. De stora förhoppningarna och den hårda lanseringen i början och mitten av 1990-talet, har förbytts i rapporter om bröstcancer och ökade risker för hjärt-kärlsjukdom.  Testosteronsubstitution har hittills främst getts till något yngre män med uttalat låga testosteronnivåer och tydliga symtom i form av mental och fysisk orkeslöshet, och låg sexlust.  Från svenska läkare kommer också starka signaler om att man inte vill se en amerikansk utveckling mot en utökad marknad.  I USA säljs Testogel under namnet Androgel av Solvay Pharmaceuticals sedan det blev godkänt år 2000.  Förra året såldes preparatet, enligt företagets hemsida, för motsvarande nästan 1,8 miljarder kronor på den nordamerikanska marknaden. Det var en ökning med 52 procent jämfört med året före. I presentationen av produkten påstås att 4-5 miljoner amerikanska män har för låga testosteronnivåer och att det är en kraftigt underdiagnostiserad åkomma.  På Schering Nordiska anser man att det i Sverige finns cirka 200000 män med låga testosteronnivåer, medan antalet som behandlas i dag ligger på knappa 10000.  - Det betyder inte att vi anser att alla dessa 200000 bör behandlas. Vårt första mål är att erövra den existerande marknaden med Testogel, men vi tror också på en växande marknad under kontrollerade former, säger Lars Andersson.  Men testosteronbrist är långt ifrån en klart avgränsad diagnos. Det finns ingen bred konsensus kring vad som ska behandlas. Indikationen för testosteronpreparaten är kliniska symtom på testosteronbrist samt blodprov med låga testosteronvärden.  - Men frågan är vad som är normalt och vad som är onormalt och behandlingskrävande. Enligt litteraturen kan värden från 6-30 nanomol per liter vara normala, säger Jörgen Oldbring, som är överläkare och behandlar ett antal patienter med testosteronbrist vid urologiska kliniken på Universitetssjukhuset Mas i Malmö.  Det finns flera orsaker till att så olika testosteronvärden kan anses normala. Vissa män har ett relativt lågt värde hela livet men fungerar utmärkt, andra har ganska stora förändringar kopplade till ålder. Det finns också män som nästan inte alls får minskad testosteronnivå när de blir äldre. Testosteronreceptorer finns i många av kroppens vävnader, men hur de påverkas av en viss mängd kan inte utläsas av ett enkelt laboratorievärde.  I Scherings produktmonografi sätter man den nedre gränsen till 11 nanomol per liter. Men Stefan Arver, docent och överläkare vid andrologiskt centrum på Karolinska sjukhuset i Solna, anger en mer glidande skala.  - Jag anser att man kan tala om tre zoner. Över 15 nanomol per liter är klart normalt, mellan 15 och 8 är en gråzon, och under 8 är klart för lågt. Men labbvärdet är ett trubbigt diagnostiskt instrument och måste kombineras med noggrann undersökning av kliniska symtom, säger Stefan Arver.  De symtom han avser är trötthet, muskelsvaghet, allmän orkeslöshet, nedsatt sexlust och impotens. Eftersom åldrande män kan drabbas av detta av andra skäl än testosteronbrist, kan det vara svårt att identifiera en individ med behandlingskrävande brist.  - Detta måste vi som arbetar med den här typen av patienter nu diskutera, och vi måste också diskutera vad vi i sjukvården ska syssla med. Jag är mycket skeptisk till att gå in med behandling om inte symtomen mycket klart skiljer sig från normalt åldrande, säger Jörgen Oldbring.  Stefan Arver, som håller i ett symposium om den åldrande mannen vid Svenska läkaresällskapets riksstämma nu i veckan, tar gärna upp diskussionen om vad som är normalt åldrande.  - Om vi höjer testosteronnivån och samtidigt återskapar en funktion som gått förlorad hos en individ, kompenserar vi då för en brist eller manipulerar vi ett normalt åldrande? Men om vi till exempel kan få en person som är rullstolsbunden på grund av muskelsvaghet att gå, så måste det handla om adekvat androgen terapi, säger han.  Stefan Arver håller dock med Jörgen Oldbring om att det finns många konstiga attityder förknippade med testosteronbehandling, framför allt överdrivna förhoppningar om ökad sexlust och bättre erektionsförmåga.  Det största bekymret för en bredare förskrivning av testosteron till åldrande män är dock risken för cancer.  Vetenskapliga studier har visat att testosterontillförsel kan leda till prostataförstoring och ökade halter av prostataspecifikt antigen, PSA. Kopplingen mellan testosteron och prostatacancer är tydlig. PSA mäts för att utröna risken för prostatacancer, och ett led i cancerbehandlingen är att trycka ned just testosteronet.  Anders Bjartell, som är docent och forskar på prostatacancer på urologiska kliniken i Malmö, sätter upp fyra punkter som måste utredas innan testosteronbehandling kan komma i fråga:  * om patienten har besvär med att kasta vatten;  * om prostatacancer finns i släkten;  * prostatas storlek;  * PSA i blodet, gärna både på total-PSA och fritt PSA, måste mätas.  - Eftersom det är så svårt att utesluta en latent prostatacancer och eftersom vi vet att testosteron kan få tumörceller att växa, bör man efter en påbörjad testosteronbehandling kalla patienten igen efter tre månader för att kontrollera vad som hänt med PSA-värdena, säger Anders Bjartell.  Om de ökar snabbare än 10 procent per år måste behandlingen omprövas.  Anders Bjartell tror inte att testosteronbehandling för män någonsin kan få en sådan omfattning som hormonsubstitution har för kvinnor. Dels på grund av cancerrisken, dels för att fördelarna inte är lika uppenbara för männen.  Såväl Anders Bjartell som Jörgen Oldbring och Stefan Arver betonar att det ännu saknas kunskaper för att veta till vem, när och hur länge man bör ge testosteron. Än saknas stora studier med tillräcklig uppföljningstid.

Hasse Karlsson

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev