Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Röntgen från två olika håll hittar lömska nyckelbensbrott

Publicerad: 25 mars 2002, 09:59

Patienter med nyckelbensfrakturer måste behandlas mer aktivt och individuellt. Frakturen bör dessutom alltid röntgas från minst två olika håll. Det hävdar ortopeden Jan Nowak som följt 245 nyckelbenspatienter. Efter tio år hade nära hälften av patienterna någon form av problem orsakade av frakturen.


rtopeden Jan Nowak har undersökt samtliga 245 personer som drabbades av nyckelbensfrakturer i Landstinget i Uppsala län mellan åren 1989 och 1991.  Han har också följt dem i tio år. Då hade nästan hälften problem på grund av frakturen. Många upplevde dessutom att de hade en störande kosmetisk defekt på nyckelbenet efter frakturen.  Därför bör nyckelbenspatienter undersökas mer noggrant och få en mer aktiv behandling, menar Jan Nowak, ortoped vid skuldersektionen, Akademiska sjukhuset i Uppsala.  - Tar man hand om riskfaktorerna slipper man också problemen. Men det är också viktigt att individualisera vården av dessa patienter, säger Jan Nowak.  Alla hans patienter röntgades på ett enhetligt sätt, sju dagar efter frakturen. De genomgick också en klinisk undersökning varje månad i sex månader. Vid det sista läkarbesöket fick deltagarna dessutom genomgå en kompletterande röntgenundersökning av nyckelbenet.  Vanligtvis behandlas dessa patienter ytterst konservativt, oftast bara med en mitella och smärtstillande läkemedel. Men Jan Nowaks studie visar att 45 procent av patienterna fortfarande har någon form av restsymtom tio år efter nyckelbensfrakturen. Upp till 9 procent av patienterna uppgav att de hade smärtor vid vila och i 6 procent av fallen hade patienterna utvecklat en pseudoartros, där nyckelbensfrakturen inte hade läkt.  - Att vi ortopeder tror att de som bryter nyckelbenet inte får problem, beror sannolikt på att vi inte följer upp dem. Att distriktsläkare inte skickar tillbaka patienterna till oss beror sannolikt på deras uppfattning att vi inte gör något åt problemen. Då är det inte heller konstigt att patienter som drabbas av komplikationer efter en besvärlig nyckelbensfraktur anpassar sig till situationen, säger Jan Nowak som i höst disputerar på sina resultat.  Vanligtvis röntgas nyckelbensfrakturer bara från ett håll. Men Jan Nowak utförde röntgenundersökningen i två projektioner, dels rakt framifrån, dels även 45 grader underifrån.  Vid en närmare analys fann han att risken att drabbas av restsymtom var störst bland dem som hade frakturer där benändarna inte låg mot varandra, något som ofta inte syns om man bara röntgar framifrån.  För dessa patienter var risken att drabbas av restsymtom ökad mer än tre gånger och vilosmärta var fyra gånger så vanligt, jämfört med dem som hade frakturer där benändarna låg emot varandra.  - Därför bör man alltid röntga nyckelbensfrakturer från två håll, så att man helt säkert kan upptäcka komplicerande riskfaktorer, säger Jan Nowak.  En annan tydlig riskgrupp var patienter vars röntgenbilder visade tvärställda benfragment mellan benändarna. Denna grupp fick ofta en stor benpåbyggnad, en benbulle, runt fragmenten när frakturen läkte.  I vissa fall kan benbullen börja trycka på nerver och blodkärl i området. Patienterna drabbas av spänningshuvudvärk samt stickningar och domningar i handen på samma sida som frakturen, speciellt när patienten arbetar med armarna ovanför axelnivå.  - Jag skulle nog alltid operera patienter med tvärställda intermediärfragment. Vid dessa frakturer ska man i stället fråga sig varför man inte ska operera, säger Jan Nowak.  Problemen kan uppkomma mer än ett år efter frakturen. Och eftersom neurologiska undersökningar inte kan förklara domningarna, tolkas problemen ofta som psykosomatiska.  I många fall blir problemen så handikappande att personerna, exempelvis elektriker och målare som behöver arbeta med armarna ovanför axelnivå, blir sjukskrivna eller tvingas omskola sig.  Men Jan Nowak har börjat utföra ett ingrepp där han minskar trycket på de förbipasserande nerverna genom att ta bort benbullen och omkringliggande ärrvävnad.  - När jag hade opererat de tre första patienterna och de dagen efter visade sig vara helt fria från sina besvär blev jag först lite skeptisk. Men nu har jag opererat över tio patienter och i stort sett alla är besvärsfria, säger Jan Nowak.  Han poängterar att det är en relativt enkel procedur, men den kräver att man kan detaljanatomin.  Jan Nowak och hans kollegor har nyligen vunnit ett pris för sin forskning, Neer Award, som delades ut under den amerikanska ortopedföreningens, AAOS, årliga möte, i Dallas, USA, i februari i år.  - Om man drar parallellen med sportvärlden är det här som att vinna ett VM-guld, säger han.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev