Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Röntgenläkare får lära sig skilja ut farligt bifynd

Publicerad: 15 mars 2005, 14:42

Bättre bilder gör att röntgenläkarna hittar allt fler bifynd. Nu ska en studie undersöka om det går att skilja på farliga och ofarliga fall av binjureförstoring, ett av de vanligaste bifynden.


Detta är några exempel på vad som hittades i en kartläggning av bifynd hos 111 patienter med tjocktarmsbesvär som gjorde en datortomografi av buken vid röntgenkliniken på Sahlgrenska universitetssjukhuset/Sahlgrenska i Göteborg:   - 48 fall av njur- eller levercystor.  - 19 fall av små förkalkningar i njurarna.  - 16 fall av gallsten.   - Tio fall av binjureförstoring.  - Fem misstänkta levertumörer.  - Sex aortaaneurysm.

- Många av dessa bifynd var betydelselösa, medan andra föranledde uppföljande kontroller eller andra åtgärder. Hos 13 procent av patienterna hittades förändringar av möjlig allvarlig art, säger professor Mikael Hellström, överläkare vid röntgenkliniken på Sahlgrenska och en av forskarna bakom studien.

Han konstaterar att allt fler röntgenundersökningar i dag görs med datortomografi eftersom bildkvaliteten är så bra och undersökningen går snabbt.  

- På köpet får vi fler bifynd, eftersom vi får med fler organ och dessutom ser små förändringar som tidigare inte syntes på bilderna, säger Mikael Hellström.

Detta ställer krav på nya kliniska ställningstaganden.

- Vad gör vi till exempel med förändringar som är så små att de är svåra att karaktärisera. Det kan vara en helt ofarlig cysta, men också början på en elakartad cellförändring, fortsätter Mikael Hellström.

400 fall av binjureförstoring  Han och hans medarbetare följer nu upp sin första studie om radiologiska bifynd med en ny studie. Alla sjukhus i Västra Götalandsregionen har rapporterat in fall av binjureförstoring som har upptäckts av en tillfällighet i samband med en bukundersökning.

Skälet till att de har valt just binjureförstoring är att detta är ett vanligt bifynd, som alltid utreds vidare med hormonanalyser, urinprover och blodprov.

Det finns flera tänkbara orsaker till förstoringen. Det kan handla om en primär elakartad binjurebarkstumör, en metastas eller en godartad tumör som kan vara livshotande om den medför hormonöverproduktion. Många gånger handlar det dock om beskedliga fall där inga åtgärder behövs.

Målet med studien är enligt Mikael Hellström att få kunskap om vad binjureförändringarna betyder. Måste man göra en fullständig utredning av alla förstoringar?

Facit i hand om två år  Under de 18 månader som insamlingen varade rapporterade röntgenavdelningarna i Västra Götaland in drygt 400 fall av binjureförstoring. Patienterna ska följas i två år, den sedvanliga uppföljningstiden.

- Det första steget i studien är att karaktärisera förändringarna. Om två år har vi facit, då vet vi om förstoringen var malign eller benign, och i vilka fall det förekommer hormonöverproduktion, säger Mikael Hellström.  Bland annat tittar man på vävnadens täthet och på hur snabbt förändringarna växer. Förhoppningen är att det redan på bilderna från den första undersökningen ska kunna gå att avgöra vilka förändringar som går att bortse från.

- Då kan vi både spara resurser och bespara många patienter långvarig oro, säger Mikael Hellström.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev