Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Samtal i grupp hjälp för stressad vårdpersonal

Publicerad: 23 augusti 2007, 07:52

Sjukvården är ofta dålig på att bemöta sin egen personal när den drabbas av stress och utbrändhet. Men samtal i grupp kan minska risken för att vårdpersonal bränner ut sig. Det visar en kontrollerad studie från Kalmar.


En rättvis, stödjande chef är betydligt viktigare än arbetet i sig för att minska risken att bli utbränd inom vården.

– Ett bra socialt klimat på arbetsplatsen, självbestämmande och en bra chef tycks ha betydligt större inverkan för om vårdpersonal ska drabbas av utbrändhet eller inte, än de krav själva arbetet ställer, säger Ulla Peterson, sjuksköterska och doktorand vid institutionen för klinisk neurovetenskap på Karolinska institutet i Solna.

I sin forskning har hon låtit alla anställda inom Landstinget i Kalmar län besvara en omfattande enkät om deras livsstil, hälsa och arbetsmiljö. Med svaren som utgångspunkt och med hjälp av en nederländsk skattningsskala definierade hon sedan de anställda som utbrända respektive icke utbrända.

– De som framför allt är i risk­zonen är sekreterare, tandsköterskor och servicepersonal. Alltså inte läkare och sjuksköterskor, vilket vi trodde innan vi genomförde studien. Läkare led däremot i högre utsträckning av utmattning, det vill säga att de hade en stressbelastning som inte definieras som utbrändhet, säger Ulla Peterson.

Det som visade sig vara avgörande för risken att bli utbränd var exempelvis tillgången till ett bra socialt klimat på arbetsplatsen, snarare än hur kravfyllt arbetet upp­levdes.

– Det är lite intressant eftersom man tidigare mer fokuserat på kraven, säger Ulla Peterson.  
Gruppsamtal varje vecka

I en interventionsstudie försökte Ulla Peterson dessutom ta reda på om det går att göra något åt dem som visade tecken på utbrändhet.

141 anställda, som bedömdes vara i riskzonen för stress och utmattning, lottades till att antingen ingå i en interventionsgrupp eller en kontrollgrupp.

Interventionen bestod av ett två timmar långt gruppsamtal varje vecka i elva veckor. Syftet var att låta läkaren eller sjuksköterskan träffa och prata med kollegor som befann sig i en liknande situation och utbyta erfarenheter med varandra.

– Samtalet leddes av en specialutbildad handledare. Grupperna arbetade också med individuella förändringsmål, vilket till exempel kunde vara att diskutera sin arbetssituation med chefen eller att försöka påverka något annat i sin arbetsmiljö till det bättre, säger Ulla Peterson.

Ett år efter avslutad behandling mättes upplevd stress och hälsa, depression, ångest samt vitalitet hos studiedeltagarna.

– Det var en signifikant skillnad mellan de två grupperna. De som deltagit i grupperna upplevde också att möjligheten att påverka sin arbets­situation hade ökat, i högre grad än för kontrollgruppen. Det visar att samtal av den här typen kan användas för att minska risken för utbrändhet, säger Ulla Peterson.

En som har stor klinisk erfarenhet av att behandla vårdpersonal för stress och utbrändhet är Margareta Brodin, företagsläkare på Länshälsan i Härnö­sand.

– Som grupp blir vårdpersonal ofta dåligt behandlad av sjukvården, framför allt läkarna. Sjukvården har svårt att bemöta dem eftersom attityden ofta är att läkarna borde kunna ta hand om sig själva, säger hon.

– När man behandlar en läkare, måste man därför vara väldigt tydlig med att de nu får lov att vara en patient. Dessutom är läkare inte vana att söka hjälp och att prata om sina problem som andra yrkesgrupper. Att vara läkare är egentligen ett ganska ensamt yrke. Sjuksköterskor har det lite lättare, har jag en känsla av. De får lättare vård och bättre uppbackning.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev