SBU-nämndordförande: kunskapsluckor behöver täppas till

Sedan den 1 juli är Kerstin Nilsson, professor i obstetrik och gynekologi vid Örebro universitet, institutionen för medicinska vetenskaper och dekan vid fakulteten för medicin och hälsa vid samma universitet, även ordförande i SBU:s nämnd, Nämnden för medicinsk och social utvärdering. Hon efterträder Nina Rehnqvist, som efter många år väljer att avgå av åldersskäl.

– Personligen ser jag uppdraget som spännande, utmanande och hedrande men inser samtidigt att det är en utmaning att efterträda Nina Rehnqvist som har spelat en så avgörande roll för SBU, säger Kerstin Nilsson.

Kerstin Nilsson är 64 år och disputerade i medicin vid Uppsala universitet 1994, med inriktning på obstetrik och gynekologi med avhandlingen Urogenital oestrogen deficiency in the menopause.

Kerstin Nilsson har haft kontakt med SBU sedan i mitten av 90-talet, då hon under sex års tid anlitades som expert i en projektgrupp som arbetade med att utvärdera östrogenbehandling och i SBU:s vetenskapliga råd.

Hon har tidigare, i sin förra roll som ordförande för Svenska Läkaresällskapet, även haft ett uppdrag som ledamot i SBU:s nämnd. Efter att ha avslutat ett tvåårigt förordnande där har Kerstin Nilsson haft tid över som nu kan användas för att utveckla SBU.

– Det är komplicerat och tar tid att omsätta kunskaper från forskningen. Man behöver bli medveten om vilken strategi man bör tillämpa i varje enskild fråga. Ibland kanske det är nödvändigt att ta fram en strategi för varje enskild rapport, säger hon.

Uppdraget som ordförande för SBU:s nämnd sker vid sidan om hennes arbete vid Örebro universitet. Nämnden på SBU har ett centralt uppdrag i svensk vårdutveckling, att fastställa tillämpbarheten hos forskning och myndighetsrapporter och se att centrala rön kommer vården till nytta.

– Mitt uppdrag handlar om att fortsätta verka för att SBU behåller sin trovärdighet och sitt varumärke när det gäller att omsätta forskningen i vården, att värdera, sammanfatta och föra vidare centrala rön.

SBU:s roll är att, förutom uppdraget direkt från regering och departement, prioritera bland inkomna förslag för att utveckla såväl vården som arbetet bland myndigheter och andra intressenter, organisationer genom att komma med förslag hur man ska arbeta med det på ett bra sätt.

I en rapport från slutet av maj, ”Behov av praktiknära forskning och vetenskaplig utvärdering inom viktiga områden” pekar SBU på ett antal kunskapsluckor, däribland vad avser äldre, barn och ungdomar, samt socialtjänst och LSS-verksamhet. Hon efterlyser fler och mer solida kunskapssammanställningar och klinisk forskning som är applicerbar i sjukvården.

– Det är lika viktigt att veta vad vi inte vet som att ha kunskaper. Rapporten pekar på angelägna områden som behöver adresseras vidare i forskning, och som kanske har varit underforskade tidigare. Det handlar också om att prioritera bland kunskapsluckor, vilket behöver analyseras noggrannare och kommuniceras med forskarvärlden, säger Kerstin Nilsson.

Hennes egen bakgrund som läkare och forskare inom gynekologi och obstetrik är också relevant för områden som hon anser både viktiga och svåra att forska inom, exempelvis multisjuka äldre.

– Här har vi utmaningar inom metodik och annat, att lyfta fram områden som funnits och varför det saknats forskning som hade kunnat vara intressant att ta sig an, inte minst ur jämlikhetsperspektiv. Ett sådant område är inkontinens, där vi sett att det har fattats forskning om äldre. Det har varit svårt att hitta forskning av god kvalitet och tillräcklig omfattning exempelvis multisjuka äldre.

Nämnden består förutom generaldirektören på SBU även av ett antal representanter för Vårdsverige, däribland forskningsråd, Vårdförbundet och Socialstyrelsen. Hennes första uppgift när hon kommer tillbaka till jobbet från semestern blir att sätta sig in i höstens rapporter. Hon har dock redan nu viss koll på läget, även om hon inte vill lyfta fram en enskild rapport.

– Vi kan gå på djupet och bredden. Det som är viktigt att lyfta fram är hur man kan individualisera och rikta implementeringen av forskningen och hur varje enskild rapport spridas riktat utifrån rapportens natur. Det kan handla om en snäv vårdfråga avseende olika behandlingar eller en mer generell fråga kring stöd för ensamkommande barn.

Med tanke på den snabba medieutvecklingen, anser du att det behövs en förändrad forskningskommunikation?

– Ja, det finns hela tiden skäl att se över hur kommunikationen sker, eftersom uppdraget för nämnden handlar om hur kunskap kan spridas och omsättas i handling. Forskningen måste komma målgruppen till del.

– SBU:s ska arbeta för att ta fram kunskapsunderlag som andra kan tillämpa, så att olika aktörer vet om de agerar utifrån ett starkt eller bristfälligt underlag. Ibland måste myndigheter agera trots att det inte alltid finns forskning till stöd. Då är det viktigt att man åtminstone känner till att så är fallet.

MARTIN WALLSTRÖM