Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Schizofrenas hallucinationer uppstår i hjärnans talamus

Publicerad: 7 oktober 2003, 13:40

Schizofrena patienter har klart färre receptorer för dopamin i vissa delar av hjärnan, jämfört med friska personer. Det visar forskning av läkaren Mirjam Talvik, som också har jämfört hur olika antipsykotiska läkemedel påverkar hjärnan.


Ämnen i artikeln:

Mental hälsaSchizofreni

Dopamin anses som en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnan och är avgörande för en rad olika funktioner, som kontrollen över våra rörelser, vår sexuella funktion och vår uppfattning om omvärlden.  Dopamin har också stor betydelse vid sjukdomen schizofreni, och då inte minst de receptorer som dopamin binder till i hjärnan. Det finns åtminstone fem olika receptorer för dopamin. Av dessa har forskarna särskilt varit intresserade av D2-  receptorn.  ...................................................

...................................................  - Alla läkemedel med antipsykotisk effekt blockerar D2 mer eller mindre. Det stärker forskningens intresse för denna receptor, säger  läkaren Mirjam Talvik, som nyligen disputerade på avhandlingen Clinical molecular imaging of schizophrenia.  - Det är möjligt att både antalet D2-receptorer och hur de fördelar sig i hjärnan skiljer sig åt mellan patienter med schizofreni och friska individer, fortsätter hon.  Även bland psykiskt friska individer kan förekomsten av D2-receptorer variera två till tre gånger. Exempelvis har man visat att människor som har svårt att knyta varma sociala kontakter har betydligt färre D2-receptorer än andra.  Men det är osäkert om det är störningar i D2-funktionen som leder till schizofreni, eller om det är sjukdomen i sig som orsakar störningarna.  I dag finns ingen mikroskopteknik som kan visualisera dopaminreceptorerna. I stället är forskarna hänvisade till positronemissionstomografi, eller PET. En molekyl märkt med en radioaktiv atom, en så kallad radioligand, som binder till den receptor man vill studera injiceras i patienten.  När molekylen bundit till receptorn mäts omfattningen på den utsända strålningen, som därmed ger ett mått på hur många receptorer som finns i ett visst område.  Störd omkopplingsstation i hjärnan  Men det var först kring mitten av 1990-talet som PET-tekniken gjorde det möjligt att utforska dopaminreceptorer i hjärnbarken och talamus.  Talamus står i kontakt med olika områden i hjärnbarken och det limbiska systemet. Det fungerar som en omkopplingsstation i hjärnan och filtrerar information mellan dessa områden.  - Vi vet att volymen hos talamus är mindre hos schizofrenipatienter, jämfört med friska. Dessutom har man sett att dessa patienter har färre nervceller där och att deras aktiveringstid är längre. Dessa patienter har alltså en störd talamusfunktion. Därmed är det intressant att veta hur dopaminsystemet fungerar i talamus, säger Mirjam Talvik.  Denna försämrade filtreringsfunktion visas till exempel som svårigheter att skilja verklighet från fantasi, eller i form av vanföreställningar och hallucinationer.  Mirjam Talviks idé var att schizofrena patienters sämre filtreringsförmåga skulle motsvaras av färre D2-receptorer.  - Och det stämde. Vi kunde, som första forskargrupp, visa att det finns signifikant färre D2-receptorer i höger sida av mediala talamus hos patienter än hos friska. Däremot fanns inga sådana skillnader i andra delar av hjärnan, säger Mirjam Talvik.  I en annan del av sin avhandling har Mirjam Talvik studerat läkemedlet Leponex (klozapin) som, till skillnad från traditionella antipsykotiska läkemedel, blockerar D2-receptorerna i relativt liten omfattning.  - För att få en antipsykotisk effekt krävs normalt att 65 procent av D2-receptorerna är blockerade. Men klozapin kan ge en bra klinisk effekt redan vid 20-60 procents blockad i striatum. Som förklaring har andra forskargrupper föreslagit att klozapin skulle bindas i högre utsträckning i vissa delar av hjärnan, till exempel i hjärnbarken eller talamus, säger Mirjam Talvik.  Effekten fortfarande en gåta  Utöver att ge god kontroll av schizofreni hos vissa patienter ger klozapin svåra biverkningar, varför patienterna måste kontrolleras noga och regelbundet. Inom industrin finns därför förhoppningar att hitta liknande substanser med lindrigare biverkningar.  Men enligt Mirjam Talviks undersökningar finns det ingen skillnad i hur stor andel av D2-receptorerna som blockeras i olika delar av hjärnan med klozapin.  - Vi fann att blockaden var densamma i olika delar av hjärnan. Att andra forskare kommit till andra resultat tror jag beror på att de använt en äldre teknik. Nu behövs nya djurstudier för att ta reda på om det är andra mekanismer eller andra receptorer än D2 som är verksamma och kan förklara effekten av klozapin, säger Mirjam Talvik.  Hon tror att det kommer att finnas olika typer av läkemedel för patienter med schizofreni framöver.  - En del patienter mår bra av lagom stora doser av selektiva D2-receptorblockerare, men inte andra. För att utveckla bättre läkemedel för övriga patienter behöver vi lära mer om varför substanser som klozapin fungerar. Och lära oss mer om schizofreni över huvud taget. Kanske är schizofreni flera olika sjukdomar under samma paraply?

Sten Erik Jensen

Ämnen i artikeln:

Mental hälsaSchizofreni

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev