Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag27.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Seg smålänning stod emot motgångar för mikrovågstekniken

Publicerad: 22 Augusti 2002, 10:51

I slutet av 1980-talet lanserades mikrovågsbehandling mot godartad prostataförstoring. Därmed skulle patienterna slippa ett kirurgiskt ingrepp. Efter inledande framgångar hamnade metoden i vanrykte och var på väg ut från sjukvården. Men en envis smålänning, Magnus Bolmsjö från Lundaföretaget Prostalund, gav aldrig upp.


Skillnaden mellan succé och fiasko kan vara hårfin ibland. Under åren 1991 till 1993 sålde Lundaföretaget Prostalund ett 80-tal utrustningar för att behandla godartad prostataförstoring med mikrovågsvärme. Kapital strömmade in och alla var nöjda och glada.   - Sedan kom backlashen, erinrar sig Magnus Bolmsjö, forskare, entreprenör och smålänning som varit drivkraften bakom företaget sedan starten 1989.  Det visade sig nämligen att behandlingsresultaten varierade högst avsevärt i de studier som började publiceras kring metoden. Bakslaget drabbade inte bara Prostalund utan även alla konkurrenter som hade dykt upp på arenan när man upptäckte att det gick att tjäna pengar i branschen.   - I det läget var jag nära att lägga ner verksamheten. Det kanske var smålänningen i mig som vägrade ge upp, men jag bestämde mig i alla fall för att försöka ta reda på varför vi fick så olika behandlingsresultat.   Tillsammans med urologen Sonny Schelin och blivande urologen Lennart Wagrell gjorde han en studie 1994 vid sjukhuset i Kalmar, där man mycket noggrant mätte temperaturen i prostata under behandlingen.  Resultaten av studien visade att det fanns stora individuella variationer i temperatur i prostata, och därmed också i resulterande vävnadsdöd.   Genom att optimera temperaturen beroende på vilken individ som behandlades lyckades man förbättra behandlingsresultaten avsevärt. Den så kallade success rate ökades till mellan 80 och 90 procent.  Men så enkelt var det nu inte att försöka återinföra en teknik som nästan dödförklarats av ledande urologer.  - Lennart Wagrell blev klar specialist, flyttade till Uppsala och sa till urologprofessorn Bo Johan Norlén vid Akademiska sjukhuset att han ville forska kring mikrovågsuppvärmning av godartad prostata. "Det får du inte", sa Norlén till Wagrell då. Jo, det är sant, han sa faktiskt så, berättar Magnus Bolmsjö.  - Då visade Lennart Wagrell resultaten från Kalmarstudien för Bo Johan Norlén. Norlén tittade igenom rapporten och sa sedan till Wagrell: "Kan du bevisa att det här stämmer så ställer jag alla resurser som du behöver till förfogande."  Resultatet blev doktorsavhandlingen "Feedback Thermotherapy for Benign Prostatic Enlargement" som Lennart Wagrell presenterade 1999. I avhandlingen studeras temperaturfördelningen över prostata, vilken konstateras vara starkt beroende av blodflödet.   Sambandet mellan temperatur och konstaterad vävnadsdöd, som visats redan i Kalmarstudien, bekräftades också.  Under tiden hade Magnus Bolmsjö vidareutvecklat och förfinat behandlingsutrustningen. Problemet var nu att inga pengar längre strömmade in i företaget.   Man behövde riskkapital, men upptäckte att det fanns ett så stort intresse bland riskkapitalföretagen att man i stort sett kunde välja och vraka bland anbuden.   Man anställde också en VD - Semmy Rülf - till det fyra personer starka företaget. Rülf hade erfarenhet av snabbväxande företagsstrukturer.   Dessutom ändrade man sin affärsmodell: Från att sälja utrustning började man i stället ta betalt per behandling. Utrustningen kopplades kostnadsfritt till ett avtal där köparen förband sig att behandla ett visst antal patienter.   Nyckelkomponenterna, engångskatetrarna med den lilla temperaturgivaren som sticks in i prostata, försågs med ett "lås" i form av en digital signatur. Det skyddar katetern från att användas mer än en gång.   Dessa förändringar innebär att man kan sätta ett tillräckligt högt pris på sin produkt för att kunna ta igen alla kostnader man lagt ned på produktutveckling, prövning inför den amerikanska medicinteknikmyndigheten FDA, med mera.   Men fortfarande i dag, 2002, har Prostalund inte börjat gå med vinst igen efter de svåra åren.   År 2000 var förlusten 30 miljoner, förra året var den 35 miljoner och i sitt beslutsunderlag för investerare skrev styrelsen förra året att "bedömningen är att Prostalund kommer att uppvisa ett fortsatt negativt resultat under de närmaste åren".  Men Magnus Bolmsjö är inte orolig:  - Vi håller tidsplanen. Om två år går vi med vinst, säger han med lugn tillförsikt.  Och han har kanske fog för sin optimism. I våras slöt man avtal med Acmi, som är den största amerikanska leverantören av urologisk utrustning.  Avtalet löper på sju år och är till att börja med värt 46 miljoner kronor.   Men kommer man in på den amerikanska marknaden är potentialen mycket större.   Enligt den senast tillgängliga statistiken beräknas den totala amerikanska marknaden varje år - när det gäller godartad prostataförstoring - vara värd cirka 3 miljarder kronor om tre år.   Prostalunds amerikanska konkurrent Urologix tror att Prostalund då kommer att ha en marknadsandel på minst 15 procent, eller motsvarande 450 miljoner kronor.  Och hur ser då Prostalund ut om tio år?  - Vi är sannolikt ett företag med miljardomsättning men bedriver ingen egen tillverkning. Vi kommer att ha profilen av expertföretag med en stor andel forskare bland personalen, tror Magnus Bolmsjö.  Och Magnus Bolmsjö om tio år?  - Då seglar jag (skratt). Nej, det är svårt att säga, men jag kommer förmodligen fortfarande att ha något slags utvecklarroll.

Benny Andersson

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev