Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Skillnad mellan man och mus försvårar insulinforskningen

Publicerad: 1 mars 2006, 07:48

Uppbyggnaden och funktionen av de insulinproducerande Langerhandska cellöarna i bukspottkörteln skiljer sig mellan mus och människa, visar färska rön från svenska och amerikanska forskare. Resultaten kan få betydelse inför transplantation av cellöar och vid utveckling av nya läkemedel mot typ 2-diabetes.


De Langerhandska cellöarna i bukspottkörteln är livsnödvändiga för produktionen av det blodsockersänkande hormonet insulin och andra signalämnen som reglerar ämnesomsättningen.

Kunskapen om hur cellöarna ser ut och fungerar kommer huvudsakligen från experimentella studier på möss och råttor.   Men enligt färska resultat från ett svensk-amerikanskt forskarsamarbete kan det finnas viktiga skillnader mellan mus och människa.

- Våra fynd visar att beskrivningen av de Langerhandska öarna som finns i läroböcker i endokrinologi och på vissa håll i den vetenskapliga litteraturen inte stämmer. Mänskliga cellöar ser ut och fungerar delvis på annat sätt än vad man tidigare har tagit för givet. Vi tror att resultatet kan få klinisk betydelse inför transplantationer av cellöar till svårt sjuka diabetiker.

Det säger Per-Olof Berggren, professor i experimentell endokrinologi vid Karolinska institutet i Solna. Tillsammans med kollegor vid University of Miami i Florida, USA, pub-  licerade han nyligen de aktuella resultaten i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS, 2006; 103(7):2334-9.

Forskarna gjorde immunohistokemisk infärgning av cellöar som preparerats fram från möss och mänskliga organdonatorer som omkommit i olycksfall. Vävnadsproverna studerades sedan i mikroskop.

Resultaten visar att de insulinproducerande betacellerna inte dominerar lika mycket i cellöar från människa som i cellöar från mus.

Mänskliga cellöar bestod också av fler så kallade alfaceller. Dessa producerar glukagon, ett hormon som har en motsatt effekt jämfört med insulin.

Kan påverka transplantationer   Ytterligare en skillnad är att cellerna i mänskliga cellöar ligger huller om buller och att alla har ungefär samma kontakt till blodförsörjning. I möss ligger betacellerna tillsammans som kärna i mitten av cellön.

- Vi är inte de första att beskriva skillnader i uppbyggnad av de Langerhandska öarna. Men vår studie kan nog ses som "sista spiken i kistan" för en på vissa håll alltjämt levande uppfattning att det inte finns några olikheter i uppbyggnad mellan mus och människa, säger Per-Olof Berggren.

Forskarnas fynd pekar för första gången på att skillnaderna i uppbyggnaden av cellöarna har betydelse för hur de olika celltyperna fungerar.

Genom att använda avancerade mikroskopiska tekniker undersökte de hur kalciumnivåerna inuti beta-  cellerna reagerade på omgivande höga glukosnivåer.

- Förändring av kalciumnivåerna är en viktig intracellulär signal som leder till ökad insulinproduktion. Hos möss såg vi att förändringarna av kalciumnivåerna var synkroniserade i alla betacellerna, något som inte var fallet i betaceller från människa, säger Per-Olof Berggren.

Vid typ 1-diabetes saknar patienten helt fungerande betaceller. Under senare år har transplantation av Langerhandska öar seglat upp som ett alternativ till patienter som inte kan kontrollera sin sjukdom med insulinsprutor. Innan transplantation försöker man med olika tester avgöra kvaliteten på de donerade cellöarna.

- De tester som nu utvecklas bygger på kunskap om hur cellöar fungerar i möss. Men det har visat sig vara svårt att hitta metoder som sedan korrelerar med det långsiktiga resultatet från transplantationen. Här tror vi att det kan finnas mycket att vinna på bättre förståelse av hur mänskliga cellöar fungerar, säger Per-Olof Berggren.

Sjukdom förändrar funktionen  Olle Korsgren är professor i transplantationsimmunologi vid Uppsala universitet och forskar bland annat om transplantation av Langerhandska öar.

Han tycker att de funktionella fynden i den aktuella studien är intressanta och potentiellt mycket viktiga, men vill tolka dem försiktigt.

- Min grundinställning är att cellöarna fungerar på samma sätt i både mus och människa. Ett problem med att studera mänskliga cellöar är att sjukdom, mediciner och stresspåslag i samband med intensivvård kan förändra deras funktion. Men skulle det finnas verkliga funktionella skillnader har det betydelse inte minst när det gäller att utveckla nya läkemedel mot typ 2-dia-  betes, säger Olle Korsgren.

Carl-Magnus Hake

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News