Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

måndag17.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Smärtpatienter en tuff del av personalens jobb

Publicerad: 21 mars 2006, 12:20

Att spruta steroider i ryggen på patienter med långvarig ryggsmärta eller i lederna hos dem som lider av artros har ingen som helst effekt. Inte heller fungerar SSRI-preparat till patienter med nervsmärta.


Det är några resultat från den stora genomgång av olika behandlingsmetoder vid långvarig smärta som Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, publicerar i dag, onsdag den 22 mars.

Däremot har personer med fibromyalgi eller som har "ont överallt" nytta av samordnad rehabilitering där insatserna präglas av ett helhetsperspektiv.

- Många gånger blir vi läkare förtvivlade över dessa patienters situation. De kan ha haft ont i flera år utan att bli bättre, säger Märta Segerdahl, docent och överläkare vid anestesikliniken vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge och en av författarna till SBU-rapporten.

Enligt SBU är förekomsten av svår eller måttligt svår långvarig smärta i befolkningen vid ett givet tillfälle cirka 20 procent. Var femte svensk alltså. Av dessa har en "betydande del" svårt att leva med sin smärta.

Inte är det gratis heller. SBU beräknar de samhällsekonomiska kostnaderna för långvarig smärta i Sverige till runt 87,5 miljarder kronor. Av dessa är 7,5 miljarder direkta, vårdrelaterade kostnader och 80 miljarder indirekta kostnader, exempelvis i form av produktionsbortfall till följd av arbetsfrånvaro.

Rapporten har gått igenom den vetenskapliga litteraturen för behandlingen av en rad olika typer av långvariga smärttillstånd.

- Långvarig smärta ska ej förväxlas med akut smärta, även om den varar i veckor. Långvarig smärta betraktas som ett speciellt tillstånd där den ursprungliga orsaken spelar mindre roll. Patienterna har ofta haft ont i månader eller år utan att bli bättre, säger Märta Segerdahl.   

Målet att lindra smärtupplevelsen  En av SBU:s många slutsatser är att patienter med fibromyalgi ofta blir bättre av breda och samordnade rehabiliteringsprogram, så kallad multimodal rehabilitering. Målet är att lindra smärtupplevelsen samt öka individens allmänna funktions- och arbetsförmåga. Rehabiliteringen omfattar ofta vitt skilda åtgärder, som sjukgymnastik i kombination med olika sociala, pedagogiska och psykologiska åtgärder.

Enstaka insatser, däremot, gör ingen skillnad alls och tricykliska antidepressiva läkemedel har endast måttlig effekt.

- Det är mycket möjligt att andra läkemedel har effekt vid fibromyalgi men tricykliska antidepressiva är den enda läkemedelsbehandling som man haft underlag att utvärdera, säger Märta Segerdahl.

Artros, ledförslitning, är en annan vanlig orsak till långvarig smärta. Att spruta steroider hjälper inte annat än kortvarigt men antiinflammatoriska läkemedel, som NSAID/coxiber, tar i genomsnitt bort en tredjedel av artrossmärtorna. Men för det omskrivna preparatet glukosamin är resultaten motstridiga.

- Det går varken att säga bu eller bä, säger Märta Segerdahl.

Tröttsamt att lyssna på  Smärtpatienter är en mycket vanlig patientgrupp inom primärvården där många läkare och sjuksköterskor upplever en frustration över att patienterna ständigt återkommer med samma besvär som förut.

- Det är viktigt att tolka patienternas besvär och skilja på nervskadesmärta, vävnadsskadesmärta och smärta av okänd orsak, som fibromyalgi. Det är avgörande för behandlingen, säger Märta Segerdahl.

Ett annat problem är att det tar mycket energi även av den som lyssnar när patienten hela tiden har ont och aldrig tycks bli bättre, oavsett behandling.

- Man står inte ut. Ett gott råd är att låta patienterna beskriva sin situation genom att göra en smärtteckning. Patienterna får en bild på en kropp och sedan får de märka ut var de har ont någonstans och berätta om sina besvär utifrån denna teckning, säger Märta Segerdahl.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev