Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Snabb traumatransport till sjukhus räddar liv

Publicerad: 30 november 2006, 08:10

RIKSSTÄMMAN 2006 Att snabbt få traumapatienter till sjukhus är bland de viktigaste åtgärderna för att omhändertagandet av dem ska bli lyckat. Därför bör insatserna ute på olycksplatsen vara så enkla som möjligt. Det anser Louis Riddez, överläkare vid traumaenheten på Karolinska universitetssjukhuset i Solna.


För många medicinska akuta fall kan det vara bra att påbörja behandlingsåtgärder så tidigt som möjligt, redan innan man kommit till sjukhus. Men när det gäller omhändertagandet av traumapatienter anser Louis Riddez att man i stället bör se till att de kommer från skadeplatsen till sjukhus så snabbt som möjligt.

– Den forskning som har utförts ute i världen de senaste åren visar att det är tiden från olycksplatsen in till definitiv behandling på sjukhus som är en av de viktigaste faktorerna för att överleva. Eftersom det är så lite man kan göra ute i fält bör vi i stället prioritera att få patienten till sjukhus så fort som det bara är möjligt, säger Louis Riddez.

Han kommer att delta i ett symposium på Riksstämman i dag om svårt skadade patienter och anser att det framför allt gäller att sänka tiderna för olika insatser – både på skadeplatsen, i akutrummet och i operationssalen. Att prioritera rätt insatser är det i särklass viktigaste för att förbättra överlevnaden för dessa patienter.

– Vi ska inte åtgärda alla skador omedelbart. Det som kan vänta måste vänta till dess att alla vitala parametrar har stabiliserats, säger Louis Riddez.

– Att säkra andningen och att stoppa blödningar är det viktigaste. Ju mer patienten blöder, desto sämre blir blodets koagulationsfömåga, vilket i sin tur ökar risken för nya blödningar. Det är viktigt att bryta denna onda cirkel så fort som möjligt.

Viktigt att hålla patienten varm
En annan faktor som han betonar är betydelsen av att värma upp traumapatienterna till normal temperatur, eftersom risken att bli nedkyld är överhängande. Enligt Louis Riddez ökar risken för dessa patienter att avlida cirka 40 gånger när kroppstemperaturen sjunker under 35 grader.

Han efterlyser också en förändring av traditionen att åka in till närmaste vårdinrättning för en första omplåstring innan det är dags att söka sig till specialistkompetens på ett större sjukhus.

– Även om det finns en duktig traumakirurg på ett mindre sjukhus behövs det angiografispecialister, vana anestesiologer, neurokirurger och annan personal som vet hur man ska agera. Den eventuella halvtimme som man kanske förlorar på att åka direkt till ett större sjukhus med mer resurser och samlad kompetens tjänar man ofta in i slutänden, säger Louis Riddez.

Föreslår andra rutiner i glesbygd
Marie Rodling Wahlström, överläkare i anestesi och intensivvård vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå, som också kommer att delta i symposiet på Riksstämman, håller med Louis Riddez till stora delar.

Insatserna på olycksplatsen bör visserligen vara begränsade, men det akuta omhändertagandet av traumapatienter i glesbygd och framför allt i fjällvärlden kräver dock vissa modifieringar, anser hon.

– För en patient som har drabbats av ett stort trauma, exempelvis i Riksgränsen, åker en helikopter från Gällivare direkt med patienten till Umeå för vård, säger Marie Rodling Wahlström.

– Men om patienten inte har ett direkt livshotande trauma så kan det vara klokt att stanna upp i Gällivare för stabiliserande åtgärder. Det tar trots allt två timmar att göra resan med helikopter ner till Umeå och då är det viktigt att vara väl förberedd.

Ett annat exempel som hon nämner är att om olyckan sker på en ort där det finns tillgång till ambulans, så kan man vinna tid på att låta ambulansen köra patienten till vårdcentralen för de viktigaste insatserna. När sedan helikoptern kommer så är patienten klar för transport.

– Det finns trots allt stora skillnader i landet när det gäller tillgången av akutsjukvård. Dessutom kan väderförhållandena ställa till en hel del när det gäller möjligheterna att transportera i luften och då måste man vara flexibel, säger Marie Rodling Wahlström.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev