Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Socialstyrelsen vill att fler höftfrakturer spikas ihop

Publicerad: 17 juni 2002, 11:23

Socialstyrelsen vill att fler patienter ska behandlas med skruv och spik vid komplicerat lårbensbrott. Det framgår av myndighetens förslag till nya riktlinjer för behandling av höftfraktur.


- Vi bör göra ett bättre urval av vilken patient som ska ha vilken behandling, säger Karl-Göran Thorngren, professor vid ortopediska kliniken vid Universitetssjukhuset i Lund.  Tidigare behandlades felställda lårbensfrakturer alltid med skruv eller spik. Men artroplastik, som betyder att patienten får en ny höftkula, ibland i kombination med ny höftskål, har blivit allt vanligare, se även Dagens Medicin nr 24/02. Under 2000 behandlades 38,7 procent av alla felställda lårbenshalsbrott med protes. Det är för mycket, menar Karl-Göran Thorngren, som lett arbetet med de nya riktlinjerna.  - Det finns en överentusiasm när det gäller konstgjorda höftkulor, säger han.  Enligt de nya riktlinjerna bör knappt var tredje patient med felställd fraktur få en höftprotes. Det är den hälsoekonomiskt mest lönsamma modellen, menar myndigheten.   - Det finns en föreställning om att artroplastik är billigare i längden eftersom de patienterna mer sällan behöver omopereras. Men vid artroplastik tillkommer andra kostnader, säger Karl-Göran Thorngren.  Metallkula kan nöta ut brosk  Till exempel måste patienter som fått en ny höft vårdas längre på sjukhus efter ingreppet och operationen tar längre tid. Dessutom är själva protesen dyrare än skruv och spik. Och 15 procent av patienterna som får en ny höft behöver trots allt omopereras, något som är dyrare om patienten från början behandlats med protes. Om endast artroplastik användes vid alla höftfrakturer skulle kostnaden per behandling vara 115000 kronor på två års sikt, enligt beräkningen.  - Det finns risker även med artroplastik. Den nya ledkulan, som är av metall, kan nöta ut det egna ledbrosket, och det är smärtsamt, säger Karl-Göran Thorngren.  Om däremot endast skruv och spik användes vid alla höftfrakturer skulle dubbelt så många patienter, 30 procent, behöva omopereras. Totalkostnaden per behandling skulle bli 118000 kronor på två års sikt, alltså ungefär detsamma som för artroplastik.  Men finns det inte etiska vinster med att färre patienter behöver omopereras?  - Jo. Och därför ska patienten få den behandling som är mest lämplig för frakturtypen, säger Karl-Göran Thorngren.   Om alla patienter får vad Socialstyrelsen anser vara optimal behandling hamnar totalkostnaden efter två år på 100000 kronor per höftfraktur, enligt beräkningarna. Då har strax under var tredje patient fått en ny höft.   Enklare frakturer ska spikas  Enligt de föreslagna riktlinjerna bör valet av behandling till stor del styras av ifall patienten är förvirrad. En demenssjuk patient har svårt att ta emot och följa instruktioner och kan till exempel röra benet på ett felaktigt sätt efter att ha fått en protes. Det ökar risken för att en ny höftled hoppar ur, något som händer upp till fem gånger så ofta för demenspatienter, enligt riktlinjerna.  Enklare frakturer, där benet bara är sprucket och brottet inte felställt, ska nästan genomgående behandlas med skruv och spik. En kraftigt felställd fraktur eller helt avhoppad ledkula bör bytas ut mot en protes.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev