Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Stöd från arbetsgruppen får vårdaren att orka

Publicerad: 30 januari 2008, 09:10

Närhet till de egna känslorna. En viss psykisk robusthet. Bra handledning i en tillåtande arbetsgrupp. Det är tre förutsättningar som gör det möjligt för den som vårdar svårt sjuka att vårda också sin egen kraft, anser Anna Gilbe, konsult och handledare.


– Det handlar om klassisk stresshantering: hur vårdar jag det livsinstrument, som ju kroppen och själen är, säger Anna Gilbe, som sedan ungefär 15 år arbetar med att handleda individer och grupper inom vård och omsorg.

Hon är sjukgymnast i grunden, är kursansvarig för S:t Lukasstiftelsens handledarutbildning och arbetar även med stresshantering.

Någon närmare egen erfarenhet av att arbeta med döende patienter har Anna Gilbe inte. Däremot har hon i många situationer handlett vård- och omsorgspersonal som på olika sätt måste förhålla sig till döden.

Och hon håller helt med Helena van der Tol och Erica Neumann om att god handledning är en avgörande faktor för att den som vårdar ska kunna hämta kraft och reflektera.

Att samtala i grupp och lyfta fram rädsla och oro för till exempel döden är ett konstruktivt sätt att hantera de känslor som arbetet med svårt sjuka patienter kan väcka.

– Då sätter man förstoringsglas på frågan och har sådan tillit till gruppen att man till exempel vågar säga ”detta skrämmer mig” eller ”detta väcker egna minnen av dödsfall och jag känner mig alldeles hjälplös”, säger Anna Gilbe.

En metod för att ”sätta förstoringsglas” på viktiga frågor är handledning, helst i grupp. Anna Gilbe talar om den kraft som finns i gruppens stöd, men säger att en handledare självklart kan ge enskilda samtal också.

– Men då ser jag det mer som enskilda stödsamtal eller krissamtal.

Det är inte nödvändigt att ha en extern handledare, tycker Anna Gilbe. Någon i arbetsgruppen kan utbilda sig i handledning och så kan gruppen skapa stunder för reflexion.
handledningen och samtalen i gruppen kan i bästa fall leda till att stressen minskar. Anna Gilbe citerar den amerikanske psykologen Carl Rogers som sagt: ”Det är förvånande att upptäcka att frågor som verkar olösliga blir lösta när någon lyssnar!”

Några saker tycker sig Anna Gilbe se som utmärker dem som är bra på att hantera svåra situationer, som till exempel döende patienter.

-  De har en egen inre trygghet och en öppenhet för existentiella frågor.

- De har nära vänner som de kan samtala med.

- De vågar vara nära sina egna känslor och har tränat sin ”psykiska muskel”, alltså den motståndskraft som är en hjälp vid svåra situationer.

– Jag tror att något slags robusthet krävs för att kunna arbeta nära döden, säger Anna Gilbe.

Och så krävs det vana att skaffa sig återhämtning och att vårda sig själv.

– Jag brukar fråga så här: Vad har du gjort i dag för att fylla på livet? Det kan räcka med ett endaste lugnt och medvetet andetag.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev