Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Stora skillnader i hur landstingen rekryterar bland läkare på flykt

Publicerad: 7 november 2007, 09:47

Läkare som kommer till Sverige som flyktingar från länder utanför EU är en grupp som landstingen gärna rekryterar från. Men bara sex av sjukvårds­huvudmännen har eller har haft mer genomarbetade strategier för att ta till vara denna resurs.


En rundringning till samtliga regioner och landsting i landet, utom Gotland, som Dagens Medicin har gjort, visar att det är ganska få sjukvårdshuvudmän som arbetat med rekrytering av vårdpersonal från så kallat tredje land i form av projekt eller en genomarbetad strategi.

Formerna för hur rekryteringen går till varierar också kraftigt. I Östergötland har man till exempel satsat på ett utvecklat samarbete med Hälsouniversitetet i Linköping. I Skåne har regionen och länsarbetsnämnden haft ett tätt samarbete, medan man i Uppsala och Kronoberg framför allt byggt på samverkan med arbetsförmedlingen.

I de landsting där man inte har något projekt eller någon strategi för denna typ av rekrytering är en förklaring ofta att det kommer få flyktingar till länet. Däremot ställer man gärna upp med individuella lösningar de få gånger det blir aktuellt.

­– Vi vänder på varenda sten man kan hitta för att få tag i läkare, säger Eva Bystedt, tidigare personal­direktör, numera förhandlingschef i Landstinget Västernorrland.

Jörgen Bond, personaldirektör i Landstinget Dalarna, resonerar på liknande sätt.

– Vår region har brist på läkare och sjuksköterskor. Vi är jätteglada för alla som kommer, dem tar vi hand om, säger han.

Andra erkänner att de missat att läkare och sjuksköterskor som är flyktingar kan vara en möjlig rekryteringsbas.

– Vi måste bli bättre på att ta tidigare kontakter, säger Maria Åkesson, personaldirektör i Örebro läns landsting.

I dagarna ska hon träffa alla som arbetar med rekrytering inom landstinget och diskutera hur vägen in i svensk sjukvård ska kunna bli lättare för personer med vårdutbildning från tredje land. Till exempel vill Örebro läns landsting göra det lättare för dem att göra praktik.

Landstinget i Östergötland tillhör de sjukvårdshuvudmän som arbetat längst med ett program för att fånga upp framför allt läkare som kommit som flyktingar till länet. I samverkan med bland annat länsarbetsnämnden startades så kallade preparandkurser för dessa läkare för att påskynda processen innan de kunde få legitimation.

– Det var praktik blandad med teori: en uppdragsutbildning på Hälsouniversitet och praktik hos oss, säger Robert Ring, som var projektledare för arbetet när det startade och som numera är centrumchef för HR och ekonomi vid Landstinget i Östergötland.

Dessa kurser bedrivs nu i Hälso­universitetets regi, fortfarande i samarbete med landstinget.
Förutom uppdatering av medicinska kunskaper och information om svensk lagstiftning och annat, förmedlar utbildningen också vad Robert Ring kallar mjuka kunskaper om hur den svenska vårdkulturen fungerar.

Ett 60-tal läkare har gått igenom preparandkurserna och av dem har 80 procent fått en svensk legitimation.

– Och har man legitimation får man ju jobb. Men de har ingen gräddfil in i landstinget, säger Robert Ring.

Poängen med att ha särskilda särskilda satsningar på denna grupp är att de förhoppningsvis kan hindra att de utlandsutbildade läkarna tappar alltför mycket kompetens, påpekar Ulla Ekström, projektledare på Västra Götalandsregionen. Under åren har regionen ordnat fyra olika projekt för att snabbt lotsa läkarna till svensk legitimation.

– Det sägs att om man är borta från läkaryrket i fem år så är man i princip körd. Och många har fått vänta i tre år innan de har fått uppehållstillstånd, säger hon.

I de projekt som Västra Götalandsregionen har drivit så har man sett till att läkare och annan vårdpersonal fått lära sig svenska så snabbt som möjligt. De har alltså inte gått kommunernas vanliga utbildning i svenska för invandrare, SFI.

– Det vi sedan kan göra inom ramen för Västra Götalands­regionen är att skaffa fram auskultationsplatser eller praktik, säger Ulla Ekström.

Just nu driver inte regionen något projekt för vårdpersonal i tredje land. Liksom flera andra personalansvariga i landet efterlyser Ulla Ekström ett helhetsgrepp på frågan och enhetliga regler, så att inte denna rekrytering behöver sker ryckvis genom tillfälliga projekt.

I våras tillsatte utbildningsdepartementet en utredning som skulle undersöka hur en kompletterande högskoleutbildning för sjukvårdspersonal från tredje land skulle se ut, se även Dagens Medicin nr 16/07.

Den 30 november ska utredaren Therese Larsson lämna sina förslag till departementet. Hon har bland annat tittat på erfarenheterna som gjorts i Östergötland och Västra Götaland samt i Stockholms läns landsting och Region Skåne.

Ett av förslagen i utredningen kommer att bli att högskolorna och universiteten ska få en viktig roll i denna utbildning.

– Det har de tryckt på från samtliga projekt, säger Therese Larsson.

Utredningsförslagen kommer också att slå fast vilka aktörer som ska ha ansvar för de olika delarna i processen med att ge vårdpersonal från tredje land svensk legitimation.

– Vi vill hitta ett mer permanent system.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News