Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Stora skillnader i landstingens tvångsvård av sjuka barn

Publicerad: 21 november 2007, 08:43

Det finns mycket stora skillnader i hur många barn och ungdomar som tvångsvårdas. Vissa landsting låser inte in sjuka barn över huvud taget medan andra gör det relativt ofta. Barnen själva förstår dock ytterst sällan vad vården går ut på eller varför de blir inlåsta.


Vissa landsting vårdar betydligt fler barn och ungdomar enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, än andra.

– Det beror troligen inte på skillnader i sjuklighet. Orsaken är snarare olika praxis eller traditioner om man så vill, säger Ingemar Engström, överläkare och professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Psykiatriskt forskningscentrum Örebro.

Han har kartlagt hur många barn och ungdomar som vårdades enligt LPT mellan åren 2002 och 2003 i alla landsting eller regioner.

– Man skulle kunna tro att Socialstyrelsen har koll på det här, om inte annat eftersom det handlar om barn som vårdas mot deras egen vilja, men det har de faktiskt inte, säger Ingemar Engström.

Använder sig inte av LPT
Mellan 2002 och 2003 vårdades 144 barn och ungdomar mot sin egen vilja. Det visade sig att Landstinget Gävleborg tvångsvårdar 22,5 barn och ungdomar per 100 000 invånare, mer än dubbelt så många som de flesta andra landsting. Östergötland, Örebro, Kronoberg, Kalmar, Jön­köping, Skåne, Halland och Dalarna tvångsvårdar alla mellan fem och tio barn per 100 000 invånare och år.

Men flera landsting tvångsvårdar inga barn över huvud taget, exempelvis Värmland och Uppsala.

– I vissa fall har de en uttalad ambition att inte använda LPT alls, säger Ingemar Engström.

Ett exempel är Värmland som har satsat på ett intensivt familjearbete där personal åker hem till familjerna i stället.

– Tanken är att möta familjen i deras egen hemmiljö och hittills har det fungerat jättebra. Vi har bara använt LPT vid några enstaka tillfällen de senaste fem åren, säger Elisabeth Gustafsson, psykiatrisjuksköterska och chef för akutsektionen vid BUP Värmland.

Känner sig inte delaktiga
Landstinget i Uppsala län är ett annat landsting som av tradition har mycket få fall av LPT bland barn och ungdomar.

Men det har förändrats drastiskt bara det senaste halvåret.

– Vi har haft flera fall av svåra självskadebeteenden där vi har blivit tvungna att ta till tvångsvård. Om det är en tillfällig slump eller ett trendbrott är dock svårt att säga, säger Agneta Rosling, överläkare och ­verksamhetschef för BUP Uppsala.

Ingemar Engström och hans kollegor har också intervjuat flera av de barn som vårdades enligt LPT mellan åren 2002 och 2003. Och gemensamt för dem alla var att de ytterst sällan förstod varför de blivit tvångsvårdade. Detta trots att lagen säger att barnen måste vara delaktiga i vårdens innehåll och utformning.

– Ofta har barnen ingen susning alls. Men lagen är mycket tydlig på den här punkten. Barnen ska förstå varför de blir inlåsta. De kanske inte håller med om nyttan, men de ska förstå varför de vuxna gör som de gör. Det är det minsta man kan kräva.

Enligt Ingemar Engström betyder detta inte att vårdgivarna inte informerar barnen. Men så länge barnen inte upplever sig delaktiga, spelar det inte så stor roll.

– Sjukvården måste anstränga sig betydligt mer för att få de här barnen delaktiga. Bara om det finns en öppen dialog finns möjligheten till delaktighet, även under tvingande omständigheter.

Vården måste vara positiv och engagerad

Enligt Socialstyrelsen är syftet med psykiatrisk tvångsvård att häva ett krisläge så att patienten frivilligt kan medverka till fortsatt vård. Behandlingen ska så långt som möjligt ske i samförstånd med patienten och vara inriktad på ett aktivt deltagande i en positiv och engagerad miljö. Alternativa vårdformer ska över­vägas fortlöpande. Patienten har också enligt lag rätt till en stödperson.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News