Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Svårt få gehör för forskning inom äldrevården

Publicerad: 8 december 2003, 12:11

Forskning i den kommunala äldrevården är ovanligt. Projekt Östergården är ett undantag, där en forskargrupp försökt kombinera verksamhetsutveckling med forskning.


Projekt Östergården pågick i två år från och med våren år 2000 och drevs av Äldreforskning nordväst, en fristående forskningsenhet inom Stockholms läns landsting och Sundbybergs stad, där äldreboendet Östergården ligger.  Tanken var att flytta ut en utvecklingsenhet på ett äldreboende, för att kunna kombinera verksamhetsutveckling och forskning. Tre forskare började arbeta på Östergården: Gunnar Akner, överläkare i geriatrik, gick in som patientansvarig läkare, sjukgymnasten Elisabeth Rydwik kombinerade sitt vanliga arbete som sjukgymnast på äldreboendet med ett forskningsprojekt, och nutritionisten Eva Lammes arbetade nästan heltid på Östergården under projekttiden.  Men trots att forskarna fanns på plats i verksamheten, hade de svårt att få genomslag för sina rekommendationer.  - Kommunen ville inte låta oss medverka i styrningen över personal och lokaler. Om man inte disponerar vårdlogistiken så är det svårt att nå resultat, säger Gunnar Akner.  Forskarna arbetade med tre områden, läkemedel, träning och nutrition. De började med att kartlägga de boendes hälsotillstånd i olika avseenden, och lade sedan upp individuella behandlingsplaner för bland annat träning, nutrition och läkemedel.  Det visade sig dock vara svårt att få personalen på äldreboendet att arbeta efter de nya behandlingsplanerna.  - Några i personalen engagerade sig, men andra gjorde det inte. Det fick till följd att kostrekommendationerna inte alltid följdes, och det blev svårt att utvärdera om förändringarna fick något resultat. De anställda var vana att sköta mycket själva utan att någon kom och lade sig i, berättar Eva Lammes.  En utredning visade att ingen av de boende kom upp i det genomsnittliga rekommenderade energiintaget för åldersgruppen. 25 procent av de boende var magra, några var överviktiga och alla rörde sig mycket lite. Var femte hade anemi.  Alla boende fick individuella kostrekommendationer, som gällde kostens innehåll, konsistens på maten och kosttillägg. Vid projekttidens slut hade de nya kostrekommendationerna börjat användas, men det gick ännu inte att se några effekter.  - Det berodde inte på okunskap och inte på brist på rätt mat, det var en organisationsfråga. Dels har personalen mycket att göra, dels saknas någon på varje avdelning som har ansvar för att det man har bestämt blir utfört. Det finns ingen avdelningsansvarig förutom sjuksköterskan, som fungerar som en slags konsult, säger Eva Lammes.  Forskarna granskade också de boendes medicinska behandling, vilket var svårt eftersom journaler och annan dokumentation var splittrad och bristfällig.  Man kartlade de boendes multisjuklighet, och fann att de 76 boende på Östergården hade i genomsnitt 17 "aktuella kliniska problem" per person. De behandlades med i genomsnitt nio läkemedel var.  Den bristfälliga dokumentationen gjorde det svårt att utvärdera om läkemedlen haft avsedd effekt eller inte. 24 av de 76 boende var till exempel ordinerade det antidepressiva läkemedlet Cipramil, i flera fall sedan många år tillbaka, men det skedde ingen fortlöpande utvärdering av om de boendes stämningsläge förändrades eller inte.  Dessutom genomfördes en tio-veckors träningsstudie under projekttiden. Den visade att den grupp som tränade bevarade sin balansfunktion bättre jämfört med den kontrollgrupp som inte tränade.

Cecilia Bohlin

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev