Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Svårt pussel att vinna val på förändringar av sjukvården

Publicerad: 13 Januari 2010, 11:39

Svårt pussel att vinna val på förändringar av sjukvården

Foto: Göran Hägglund (kd).

Maktlistan 2010 Efter höstens val kan inflytandet över svensk sjukvård vara ett minne blott för Vårdsveriges mäktigaste. Liksom riksdags­platsen. Men ännu är Göran Hägglund ohotad etta på Dagens Medicins maktlista, och imponerar på många – trots motgångar under året.


Valår är skördeår i politiken. Det har blivit dags för Göran Hägglund att visa väljarna vad han åstadkommit som social­minister. Och dessutom paketera sina reformer så aptitligt att tillräckligt många väljer kd den 19 september.

Som partiledare kan Göran Hägglund självfallet välja att driva sakfrågor som inte alls har med hans ministerportfölj att göra. Risken är att han, trots en bitvis mycket ambitiös sjukvårdspolitik, inte kommer att ha så mycket vård­frågor att visa upp. 2009 innehöll flera bakslag:

■ Vårdköerna förvandlades från vinnarfråga till en teknisk diskussion om landsting med många frivilligt väntande patienter.
   ■ Problem kring avregleringen av apoteksmarknaden.
   ■ Departementet hinner inte lämna något förslag kring Toivo Heinsoos utredning om fri etablering i den öppenvård som bedrivs utanför primärvården före valet. Därmed läggs en våt filt över hela frågan.

Köproblemen började på allvar för Göran Hägglund tidigt på morgonen den 14 oktober. Det var då som Sveriges Radios Ekoredaktion avslöjade att en mängd landsting har ett stort antal patienter i en speciell vårdkö för frivilligt väntande. På så sätt kan landstingen få del av Göran Hägglunds kömiljard trots att många patienter har tvingats vänta längre än vad vårdgarantin anger.

Socialdepartementet hade alltså riggat ett system som inte var bättre än att en hyggligt kreativ köadministratör i ett landsting kunde fuska till sig pengar. Speciellt illa var det eftersom kökortningen är ett av de områden som Göran Hägglund och hans statssekreterare Karin Johansson (kd) prioriterat och lagt mycket tid på under 2009.

– Det där var inte bra. Göran Hägglund var verkligen nära att bli den förste socialministern i modern tid som skulle kunna säga att han kortat vårdköerna. Men det här gjorde att hela frågan blev förstörd, säger en person med stor insyn i arbetet på socialdepartementet.

Senare visade det sig att kömiljarden, trots att den var lättlurad, hade effekt. Köerna har blivit kortare.

Problemet är att det inte hjälper särskilt mycket för en socialminister som också leder ett parti som ligger och kämpar runt fyraprocentsspärren till riksdagen. Valåret 2010 behöver Göran Hägglund klara, enkla och rena frågor att bygga politik på. Det är knappast köerna längre.

Inte heller vårdvalet i primärvården lär bli någon röstmagnet. Det anses vara Göran Hägglunds viktigaste förändring av svensk sjukvård, men den exakta utformningen bestäms i landstingen. Så trots att vårdvalet blev obligatoriskt över hela landet vid årsskiftet kommer skeptiska sjukvårdshuvudmän i norr knappast att eftersträva den mångfald av vårdcentraler som socialministern hoppats på. Vårdvalet togs fram av superutredaren Toivo Heinsoo och ses av många som revolutionerande. Detta då det är patienterna som genom sina val bestämmer vilka vårdcentraler som ska överleva och vilka som tvingas slå igen.

Knepigare blev det när Toivo Heinsoo skulle ta nästa steg och lämna ett förslag på hur den del av öppenvården som inte är primärvård kan öppnas för mer konkurrens. Utredningen, som presenterades i november, föreslog att vårdgivare som uppfyller vissa grundläggande krav ska få etablera sig utan att ett landsting kan säga nej till det. Vårdgivarna skulle då få betalt enligt nationellt fastställda taxor. Men om landsting har ett vårdvalssystem inom det aktuella området kan de hänvisa till detta och neka vårdgivaren etablering.

Uppfattningen om denna nya etableringsmodell går starkt isär bland de makthavare som Dagens Medicin har talat med. En del anser den vara ”lika bra som allt annat Toivo gjort”, andra kallar den en ren skrivbordsprodukt. Fast egentligen gick luften ur utredningen redan innan den presenterades.

Detta då socialdepartementet klargjorde att man inte hinner skriva någon proposition på utredningen före valet. Därmed fortsätter nuvarande taxe­system att gälla i väntan på nya politiska beslut.

Sjukvården skulle sannolikt tjäna på att bli en stor fråga i valrörelsen. Det är i stridens hetta som politiker börjar lova saker. Även om det i dag är omöjligt att säga vilka frågor som hamnar i fokus inför valet tyder inget på att Göran Hägglund kommer att lyfta ”sina” frågor på samma sätt som partiledarkollegorna Jan Björklund (fp) och Maud Olofsson (c) gjort med skola respektive företagande. Göran Hägglunds utspel kring ”verklighetens folk” tyder snarare på att han söker en konservativ ådra i väljarkåren än tänker lyfta sakfrågor från vården.

En tung sjukvårdspolitiker i ett annat borgerligt parti tror att Göran Hägglund gör fel som inte slår mynt av sin och partikollegan Maria Larssons ministerposter.

– Jag är väldigt förvånad över hur kristdemokraterna agerar. De fick det departement som har perfekt frågor för deras kärnväljare, äldre allmänborgerliga personer som oroar sig för ålderdomen. Kd har i och för sig uppfyllt våra vallöften, men jag förstår inte att de inte försöker lyfta fram en bra sakfråga när de ligger så illa till. I stället har de lagt en massa tid på apoteksfrågan.

Just avregleringen av apoteksmarknaden återkommer ofta på minussidan när Göran Hägglund recenseras av maktlistans källor. Avregleringen är extremt komplicerad och har under hela året varit ett riskprojekt för socialdepartementet. I höstas klargjorde Ica och Apoteket AB att de båda företagen tänkte inleda ett samarbete. Konkurrenterna på apoteksmarknaden klagade högljutt och även allians­politiker i socialutskottet ifrågasatte samarbetsplanerna. När så Apoteket Omstrukturering AB, det statliga bolag som ska leda förändringen av Apoteket AB inför avregleringen, tillrättavisade Apoteket för att ha gått för långt offrades styrelsen i Apoteket. Att styrelsen för ett statligt bolag sparkas är extremt ovanligt och visar hur svår avregleringen är.

Med alla problem som varit har datumet för när de första privata apoteken öppnar skjutits fram. Det finns en del bedömare som anser att det gynnar Göran Hägglund.

– Det tror jag. När de nya apoteken öppnar och folk märker vilken skillnad det blir i service och tillgänglighet kan det mycket väl ge kd en liten skjuts, säger en källa.

En allianspolitiker är av rakt motsatt uppfattning:

– Det är obegripligt att departementet lagt ner så mycket resurser på avregleringen när det inte ens var ett vallöfte och när det finns så mycket annat viktigare att ta tag i.

Med problemen kring köerna och avregleringen av apoteket kan det verka som om Göran Hägglund är ifrågasatt i toppen på Dagens Medicins maktlista.

Så är det inte.

Majoriteten av dem som Dagens Medicin talat med är positiva eller direkt imponerade.

– Göran Hägglund fortsätter att stärka sitt grepp om sjukvården. Han vet verkligen vad han vill och har ökat statens inflytande över vården på ett helt annat sätt än den tidigare regeringen, säger en källa.

Framgångsreceptet heter statlig styrning med ett minimum av lagstiftning. I stället för att ta fram en lag som säger att landstingen ska göra si eller så har departementet ofta valt att träffa överenskommelser med Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, som innebär att landsting som uppnår vissa resultat får pengar av staten som belöning. Sjukskrivningsmiljarden och kömiljarden är sådana överenskommelser.

Tanken är att en hötapp i form av statliga pengar kan få landstingen att springa lite snabbare. Men som exemplet med kömiljarden visar gäller det att se till att det inte går att fuska. De flesta är överens om att ”hötappsmiljarderna” är ett effektivt sätt att styra sjukvården.

– De hade aldrig kunnat nå samma resultat lika snabbt med lagstiftning. Samtidigt ger det SKL stort inflytande, större än vad som syns utåt, påpekar en källa.

En person med god insyn anser att regeringen hela tiden ser till att det finns pengar på departementet för att fördela över vården efter att man träffat överenskommelser med SKL.

– Departementet sitter ju inte på verkstaden, på det sättet är de väldigt beroende av SKL, resonerar källan.

Det är lite av en paradox att samtidigt som socialdepartementet är starkt beroende av SKL, är organisationens politiker svagare än på mycket länge. Anders Knape (m), har efter tre år som SKL:s ordförande fortfarande begränsade kunskaper om sjukvård. Partikamraten Henrik Hammar, ordförande i sjuk­vårds­delegationen, har det ännu kämpigare. Departementet har fortfarande inte förlåtit honom för att han 2008 tog strid mot ett obligatoriskt vårdval med fri etablering i primärvården. Och när Henrik Hammar i höstas klargjorde att han inte ställer upp för omval devalverades hans värde ytterligare. Det innebär i praktiken en stark maktförskjutning på SKL - från politiker till tjänstemän.

Trots de inneboende motsättningarna mellan stat och landsting har SKL och staten i stort haft goda relationer under året. Visserligen gnisslades det rejält i landstingen innan regeringen till sist kom med pengar för att sjukvården ska klara sig genom den stora ekonomiska nedgången. Men när löftet om pengarna väl kom i september var det så mycket, 3 miljarder, att inte ens de s-styrda landstingen kunde klaga.

För Göran Hägglunds minister­kollegor på departementet, äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (kd) och Cristina Husmark Pehrsson (m), social­försäkrings­minister, har det varit skilda världar den senaste tiden.

Maria Larsson, som tidigare setts som väl anonym, har fått ett lyft tack vare sin hantering av pandemin.

– Hon har verkligen imponerat på mig. Maria Larsson har satt sig in i frågorna och hela tiden givit myndigheterna den politiska uppbackning som de behövt för att klara sitt uppdrag, även när media ifrågasatt den svenska linjen, säger en källa.

Rakt motsatt beskrivning passar i det närmaste perfekt in på Cristina Husmark Pehrsson: Brist på politisk fingertoppskänsla och vid flera tillfällen i kollision med För­säkrings­kassan i frågan om de nya sjukskrivningsreglerna. Samtidigt, påpekar många, Cristina Husmark Pehrsson har sannolikt regeringens tuffaste portfölj och har knappast fått någon hjälp från Göran Hägglund eller statsminister Fredrik Reinfeldt (m).

– Trots allt tycker jag att Cristina Husmark Pehrsson gör ett bra jobb. Hon har det tufft men står upp bra, och det mesta av politiken är alla partier, utom möjligen vänsterpartiet, med på, säger en bedömare.

Relaterat material

Årets raket på maktlistan susar förbi sina chefer

Maktlistan 2010

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev