Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Svensk forskare redo att börja med omstridd cancerterapi

Publicerad: 2 juni 2003, 08:57

För första gången är nu svenska forskare redo att ge genmodifierade T-celler till cancerpatienter. Genom att låtaettvirus klippa in särskilda gener i arvsmassan, tror sig forskarnakunna styra transplantatets öde. Men i höstas gav en liknande behandling en fransk pojke leukemi.


Efter flera års förberedelser och ett halvårs moratorium på order av Läkemedelsverket är nu en grupp forskare vid Huddinge universitetssjukhus redo att för första gången transplantera genmodifierade immunförsvarsceller, T-lymfocyter, till patienter med leukemi i Sverige.  T-lymfocyterna har försetts med en självmordsgen, som kan aktiveras om de börjar angripa patientens friska vävnad. På så vis hoppas forskarna kunna förhindra denna mycket farliga biverkning som drabbar ungefär var tredje patient som behandlas med T-lymfocyter.  - Vi har gjort de prekliniska delarna och ordnat alla tillstånd, så nu är vi redo att gå vidare till patienter. Vi räknar med att den första behandlingen sker inom några månader, säger Sirac Dilber, docent i hematologi och koordinator för genterapiprogrammet på Huddinge universitetssjukhus.  Transplantation av T-lymfocyter är en av de sista möjligheterna för leukemipatienter som genomgått benmärgstransplantation men ändå har tumörer kvar, vilket gäller för ungefär varannan patient.  Målet är att de transplanterade T-lymfocyterna ska upptäcka och angripa tumörerna. Resultatet varierar beroende på typ av leukemi. Men hos ungefär en tredjedel av patienterna börjar T-lymfocyterna även angripa friska vävnader och organ.  Detta kallas transplantat kontra värd-reaktion - eller graft versus host disease, GvHD. Framför allt är det vävnad i tarmar, hud, lever, lungor och leder som angrips, vilket är så allvarligt att patienten kan dö.  Viruset kan störa patientens DNA   Den självmordsgen som forskarna använder för att förhindra GvHD kommer ursprungligen från Herpes simplex-viruset och kodar för ett enzym som heter tymidinkinas.  Tymidinkinas är inte farligt på egen hand. Men när det kommer i kontakt med den antivirala substansen ganciklovir bildas ett giftigt ämne som leder till att T-lymfocyten dör.  - Genom att injicera ganciklovir kan vi på ett par dagar få bort så gott som alla T-lymfocyter, säger Sirac Dilber.  För att föra in självmordsgenen i de T-lymfocyter som ska transplanteras använder forskarna ett annat virus, som förlorat sina sjukdomsframkallande egenskaper. Det har bara kvar förmågan att ta sig in i celler för att lämna sin last av gener, en last som i detta fall består av genen för tymidinkinas - samt en gen för antibiotikaresistens.  Genen för antibiotikaresistens tillsätter forskarna för att kunna sortera fram de celler som verkligen infekterats i laboratoriets provrör.  - På så vis kan vi sedan döda alla celler som inte är infekterade genom att tillsätta antibiotika, förklarar Sirac Dilber.  Det virus som används för att överföra de två generna till T-lymfocyterna är ett retrovirus, som klipper in de nya generna som en del av värdcellens eget DNA. Generna stannar därför kvar även när cellerna delar sig.  Ett annat virus som används i genterapisammanhang är adenovirus. Men detta virus släpper sin last av gener fritt i cellkärnan, varför dessa gener inte stannar kvar lika länge i cellerna som när retrovirus används.  Ett allvarligt problem med att använda retrovirus är att värdcellernas arvsmassa kan störas när viruset klipper i den. Det kan i värsta fall leda till att viktiga kontrollgener skadas så att värdcellen får canceregenskaper. En sådan olycka inträffade i Frankrike i höstas, när en pojke med immunbristsjukdomen SCID drabbades av leukemi efter att ha behandlats med retrovirus.  Läkemedelsverket beordrade då att alla liknande studier med retrovirus omedelbart skulle stoppas i Sverige. Det ledde till att Sirac Dilbers forskargrupp, samt ytterligare två grupper i Sverige, fick lägga ned sitt arbete. Men i februari fick två av grupperna, bland annat Sirac Dilbers forskargrupp, tillstånd att fortsätta.  Mindre risk i de svenska försöken  - Vi har gjort en noggrann genomgång och funnit att de här svenska studierna skiljer sig från fallet i Frankrike, både vad gäller celltyp och virus. Risken för liknande olyckor är därför mindre. Vi bedömde att nyttan är större än riskerna och att studierna därför kunde återupptas, säger Birgitta Pettersson vid avdelningen för kliniska prövningar och licenser på Läkemedelsverket.  Sirac Dilber understryker att han tror att risken är minimal, samt att behandlingen kan rädda mycket utsatta patienter.  - Det finns alltid en teoretisk risk, men vi bedömer den som väldigt låg. Dessutom måste man komma ihåg att det handlar om sista chansen för svårt sjuka cancerpatienter. Om behandlingen misslyckas är risken stor att de i alla fall dör inom några månader, säger Sirac Dilber.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev