Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Svenska professorer försvarar alzheimermedel

Publicerad: 9 mars 2005, 08:20

Svenska alzheimerpatienter bör även i fortsättningen få chansen att prova kolinesterashämmare, som Aricept. Det anser tre svenska professorer med anledning av den brittiska Nice-rapporten. Däremot är de oense om hur effektiva preparaten är.


Det finns ingen anledning att ändra på Läkemedelsverkets riktlinjer om behandling av mild eller måttlig Alzheimers sjukdom med så kallade kolinesterashämmare, som Aricept. Oavsett vad det brittiska institutet Nice kommit fram till.

Det anser tre av dem som var med och utarbetade det konsensusdokument från år 2002 som ligger till grund för Läkemedelsverkets riktlinjer för behandling av Alzheimers sjukdom.

- Det konstiga är att Nice skriver att de här preparaten har effekt samtidigt som de i slutsatsen konstaterar att man inte bör förskriva dem. Det går inte ihop, säger Anders Wallin, professor i neuropsykiatri vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg.

Viktigt att patienterna får prova  Det var i förra veckan, den 1 mars, som det brittiska institutet National Institute for Clinical Excellence, mer känt som Nice, publicerade preliminära riktlinjer för behandling av demens. Slutsatsen var att kolinesterashämmarna donepezil (Aricept), rivastigmin (Exelon), eller galantamin (Reminyl) inte bör användas i den brittiska sjukvården för behandling av mild eller måttlig Alzheimers sjukdom. Effekten är för dålig. De är inte kostnadseffektiva helt enkelt. Samma sak för det nyare memantin (Ebixa), som påverkar glutamatsystemet.

- Om man ger de här läkemedlen till alla patienter är det inte så konstigt att det inte blir kostnadseffektivt, de här är inga dunderpreparat. Men det är viktigt att patienterna får chansen att prova. Det är lika viktigt att läkarna följer upp effekten, vilket relativt enkelt kan göras med de skattningsskalor som finns. Om de inte har effekt måste behandlingen avbrytas, säger Björn Beermann, professor vid Läkemedelsverket.

Bengt Winblad, professor i geriatrik vid Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge, håller med:

- Preparaten har effekt. Patienterna börjar göra saker som de inte gjorde tidigare. Den brittiska rapporten är ovetenskaplig.  Även Anders Wallin anser att Nice-rapporten skjuter bredvid målet. Det hälsoekonomiska perspektiv som Nice-rapporten utgår ifrån är alldeles för snävt, anser han.

- I rapportens slutsats tas ingen hänsyn till de rapporter som faktiskt finns från behandlande läkare och anhöriga som visar att preparaten har effekt för vissa patienter. För dessa människor och deras anhöriga har preparaten varit oerhört värdefulla. Vad vi nu behöver göra är att ta reda på vilka patienter som bäst svarar på behandlingen, säger Anders Wallin.

Vill ha mer personaltid  Kolinesterashämmarna har alltid varit en mycket omstridd grupp läkemedel, även i Sverige. De diskussioner som föregick de svenska riktlinjerna var stundtals häftiga. Kritikerna menade, precis som Nice-rapporten, att effekten är för dålig. Men också att det är svårt att mäta en eventuell effekt. De kognitiva tester som finns är inte särskilt exakta och det är svårt att veta när det är dags att sätta ut preparaten. De pengar som satsas på dessa läkemedel skulle göra större nytta om de satsades på exempelvis mer personaltid vid de särskilda boenden där dessa patienter ofta finns, menar kritikerna.

Men Bengt Winblad hävdar att kolinesterashämmarna har effekt på åtminstone fyra av tio alzheimerpatienter. Björn Beermann är betydligt mer försiktig och säger att det nog bara handlar om var tionde patient.

- Jag tror att det är drygt var tionde patient. Det gäller att vara nyanserad, säger Anders Wallin.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev