Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Nyheter

Svenska urologer närmar sig om prostatacancer

Publicerad: 15 Juni 2004, 12:35

Oenigheten i svenska urologkretsar minskar. Efter mer än tio års diskussioner har personer med olika uppfattningar om man ska behandla små prostatatumörer eller ej närmat sig varandra. Jan-Erik Johansson, Örebro, tycker nu att även små tumörer ska behandlas direkt om patienten har minst 10-15 år kvar att leva. Jonas Hugosson, Göteborg, anser att patienterna har förlorat mest på oenigheten.


Många prostatatumörer som upptäcks tidigt har betraktats som "snälla". Det har varit grunden för att en del urologer förordat strategin "vänta och se", det vill säga att tumören endast behandlas om den hotar att sprida sig och därmed hota patientens liv.  Mot detta har stått att behandla tumören radikalt, med antingen kirurgi eller strålterapi.  Jan-Erik Johansson, professor i urologi vid Universitetssjukhuset i Örebro, är en av dem som förordat "vänta och se".  - Sjukvården ska drivas av det som är vetenskapligt belagt, evidensbaserat. Jag tar ställning utifrån det som min och andras forskning kommer fram till. Därför tycker jag idag att man ska sätta in kirurgi eller strålning när patienten förväntas leva länge. För tumörer som upptäcks med PSA-test kan det handla om kanske 15 år men när de upptäcks efter symtom kan det handla om cirka tio år, säger han.  - "Vänta och se", det vill säga behandling endast vid symtom, är fortsatt det bästa för män med kortare förväntad återstående livstid.  Han hänvisar till flera olika studier som pekat i samma riktning under senare år. Själv ledde han en studie där 223 män följdes i 21 år efter prostatacancerdiagnosen. Tumörerna var små och männen behandlades inte. Efter en långsam ökning av dödligheten i15 år ökade tumörspridningen kraftigt och dödligheten i sjukdomen tredubblades (JAMA, Journal of the American Medical Association, 2004;291:2713-9).  En viktig punkt i Jan-Erik Johanssons omsvängning var den nordiska SPCG-4-studien som presenterades i september 2002. Där visades att dödligheten i prostatacancer halverades med kirurgi, så kallad radikal prostatektomi, jämfört med att bara vänta och se.  Jan-Erik Johansson stod även bakom en rapport om prostatacancer och screening 1995. Rapporten från SBU, Statens beredning för medicinsk utvärdering, väckte en het debatt bland urologer. Jonas Hugosson, idag professor i urologi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset/Sahlgrenska, var en kritiker:  - Då stod Jan-Erik Johansson och jag långt från varandra i synen på hur prostatacancer ska behandlas. Att vi idag står närmre varandra är bra, men beror inte på att jag ändrat uppfattning, säger Jonas Hugosson.  Han tycker det är bra att den nu aktuella studien pekar i samma riktning som annan forskning.  - Exempelvis vet vi från den kliniska verkligheten att tumörer som är små och verkar "snälla" börjar döda patienterna redan efter fem, sex år. Att det tog längre tid i Jan-Erik Johanssons nya studie kan bero på att långsamväxande tumörer var överrepresenterade jämfört med en genomsnittlig patientgrupp, säger Jonas Hugosson.  Jan-Erik Johansson har tidigare varit skeptisk till screeningstudier.  - Nu tycker jag det är bra att vi får reda på om tidig upptäckt kan minska dödligheten i prostatacancer eftersom vi kan erbjuda patienter med nyupptäckta tumörer en effektiv behandling. Och visst är det bra att det redan pågår screeningstudier, säger Jan-Erik Johansson.  Sedan närmare tio år driver Jonas Hugosson en svensk screeningstudie.  - Att det nu finns en samsyn är bra framför allt för patienterna som lidit mest av oenigheten. Nu ser vi dock att resten av Sverige närmat sig den kliniska praxis vi länge drivit i södra och västra Sverige, säger Jonas Hugosson.  Jan-Erik Johansson anser dock att en mer aktiv inställning ökar risken för överbehandling och biverkningar.  - Enligt SPCG-4 måste 17 män behandlas för att ett liv ska räddas. Screening kan öka problematiken eftersom friska män bjuds in. Det är angeläget med mer effektiva metoder att skilja potentiellt farliga tumörer från "ofarliga", säger han.

Sten Erik Jensen

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev