Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Tomatpulver och diet minskade risk för prostatacancer hos råttor

Publicerad: 10 november 2003, 09:09

Råttor som matades med tomatpulver hade lägre risk att dö med prostatacancer, jämfört med råttor som fick koncentrat av antioxidanten lykopen. Råttor som fick begränsad mängd mat hade lägre risk att dö med prostatacancer än de som fick äta obegränsade mängder mat.


Det har föreslagits att män som äter tomatprodukter och/eller lykopen, en karotenoid och antioxidant som finns i tomater, skulle kunna minska risken för prostatacancer. Likaså har det föreslagits att föda med begränsat energiinnehåll skulle minska risken jämfört med en energirikare diet.  För att undersöka dessa hypoteser gjorde forskare från Ohio State University, Columbus, Ohio, USA, en studie på 194 råtthannar. Råttorna utsattes för n-metyl-N-nitrosourea och testosteron för att de skulle utveckla prostatacancer. En del av råttorna fick en diet som innehöll tomatpulver, medan andra fick koncentrat av lykopen eller placebo. Råttor i alla tre grupperna slumpades också till att antingen få äta fritt eller enligt en 20-procentig dietrestriktion.  Risken att dö med prostatacancer var 26 procent lägre för de råttor som utfodrades med tomatpulver jämfört med kontrollråttorna. Däremot fanns ingen signifikant skillnad mellan de som fick lykopen och kontrollerna. Andelen råttor i kontrollgruppen som dog med prostatacancer var 80 procent, i lykopengruppen 72 procent och i tomatpulvergruppen 62 procent.  Även dietrestriktion minskade risken för prostatacancer. Råttorna som fick en begränsad födotillgång hade 32 procent längre prostatacancerfri överlevnad än de som åt utan restriktioner. 79 procent av råttorna som åt fritt utvecklade prostatacancer, men bara 65 procent av dem med dietrestriktioner.  Forskarna konstaterar att tomatpulver men inte lykopen minskade risken för prostatacancer, liksom dietrestriktioner. Det fanns inget samband mellan effekten av tomatpulver och dietrestriktioner, vilket pekar på att faktorerna verkar via olika biologiska mekanismer.

Sten Erik Jensen

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev