Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Tuffa förlossningar ökar risken för att livmoder sitter löst senare i livet

Publicerad: 1 mars 2006, 08:23

Vaginala förlossningar ökar risken för framfall. Ju fler och svårare förlossningar desto större blir risken, enligt forskning från Södersjukhuset i Stockholm.


I januarinumret av tidskriften American Journal of Obstetrics and Gynecology publiceras en enkätstudie om symtom av livmoderframfall som gynekologen Gunilla Tegerstedt har gjort. Svar från 5 489 Stockholmskvinnor visar att risken för framfall trefaldigas mellan första och fjärde barnet.

- Det verkar som att det är själva framfödandet som ökar risken för framfall. Vaginala förlossningar tänjer ut stödjevävnaden i bäckenbotten och kan ge både större och mindre bristningar i muskulaturen, säger Gunilla Tegerstedt som är överläkare vid Södersjukhuset i Stockholm.

Risken kan relateras till resultat från Gunilla Tegerstedts avhandling som avslutades för drygt ett år sedan. Där visade hon att symtom på framfall är mindre vanligt bland barnlösa kvinnor än bland kvinnor överlag. Enligt avhandlingens resultat var drygt 8 procent av alla tillfrågade kvinnor drabbade, men bara 2 procent av dem som aldrig fått barn.

Ser inte snitt som prevention  Riskökningen gäller dock bara för kvinnor som har fött barn vaginalt. Kvinnor som förlösts med kejsarsnitt hade lägre risk att drabbas av framfall.

Enligt Gunilla Tegerstedt kan förklaringen vara att kejsarsnitten skonar den stödjande vaginalvävnaden och bäckenbottenmuskulaturen. Hon är dock noga med att betona att fyndet inte motiverar att kejsarsnitt används i preventivt syfte, för att förebygga framfall.

- Undantaget kan kanske vara kvinnor som tidigare haft svåra förlossningar och då fått skador i form av djupa bristningar i slidan eller sfinkterruptur, skador på ringmuskeln i anus. Då kan man erbjuda ett kejsarsnitt. Men för förstföderskor är det oftast inte aktuellt, säger Gunilla Tegerstedt.

Många år till framfall  Några tillförlitliga råd för att minska risken för framfall kan hon däremot inte ge. Det vetenskapliga underlaget är skralt.

- Det här är snarare en risk som gynekologer och barnmorskor bör vara uppmärksamma på under förlossningar. Hittills har många varit mer fokuserade på bristningar och de direkta besvär som det kan ge. Eftersom komplikationen med framfall ofta kommer senare i livet, efter 20-30 år, har det inte fått lika mycket uppmärksamhet, säger hon.

Möjligen, anser Gunilla Tegerstedt, kan vissa förlossningstekniker hjälpa. Ett av de alternativ hon tror mest på är en traditionell metod som fått ett litet uppsving.

Tekniken går ut på att barnmorska eller gynekolog försöker hindra att kvinnan spricker i underlivet genom att hålla emot mellangården när hon krystar.

Det finns också teorier om att kvinnans levnadsvanor kan påverka risken att drabbas av framfall, teorier som Gunilla Tegerstedt nu ska pröva i sin fortsatta forskning. Hon planerar att följa framfallsfrekvensen hos kvinnor före och efter att de fött barn.

- Jag vill bland annat ta reda på om deras arbete eller kost- och motionsvanor kan relateras till framfall, förklarar Gunilla Tegerstedt.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News