Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Tung rektor har blick för både forskarnas och statens behov

Publicerad: 31 mars 2003, 13:10

Han har regeringens öra och lunchar med Göran Persson. Han trotsar krympande anslag genom att framgångsrikt se till att forskning kommersialiseras. Hans Wigzell är en man med makt. I åtta år har han lett Karolinska institutet, Sveriges största medicinska universitet. Snart avgår han.


Karolinska institutet i Solna är ett av Europas största medicinska universitet. Bara under förra året producerade institutet 3600 vetenskapliga artiklar. Under samma tid slöts även en rad samarbetsavtal med universitet och organisationer över hela världen.   - Det är nog det jag är mest stolt över. Att vi lyft blicken utåt och att Karolinska institutet samarbetar med en större del av samhället och världen i dag, jämfört med när jag började, säger Hans Wigzell, som till sommaren varit rektor för Karolinska institutet i åtta år.  Trots rektorsposten har Hans Wigzell envist hållit fast vid sin egen forskning. Under alla år har han haft kvar sin forskargrupp vid mikrobiologiskt och tumörbiologiskt centrum vid Karolinska institutet. Bland mycket annat är han även vetenskaplig huvudrådgivare åt regeringen.   Vad innebär det?

- Att jag förser regeringen med vetenskaplig information. Det är Göran Persson som utsett mig och jag kan tala med vilken minister jag vill. Oftast blir det Thomas Östros och Göran Persson. Båda är väldigt begåvade, särskilt Göran Persson, säger Hans Wigzell och tillägger, med uppenbart gillande:  - Nyligen hade jag en lunch med Göran Persson ute på Harpsund.       Detta är lite typiskt för Hans Wigzell, visar det sig. Här och var flikar han in en mening eller två för att understryka sin egen betydelse. Kanske för att påminna sig själv och andra om att han, medelklasspojken från Näsbypark strax norr om Stockholm, lyckades rätt bra här i livet. Som om hans curriculum vitae, som breder ut sig på nästan två A4-sidor med vetenskapliga prestationer, utmärkelser och betydelsefulla positioner om vartannat inte vore tillräckligt övertygande.  Men Hans Wigzell ger utlopp för denna högst mänskliga egenskap mycket diskret, kanske helt omedvetet. En statsminister här, en president där.  Gillar du makt?  - Jag har aldrig sökt makten. Från början ville jag inte bli rektor. Men eftersom jag fick över hälften av alla nomineringar ansåg valberedningen att det vore omoraliskt om jag inte ställde upp, på grund av att jag fick sådant förtroende.  Samma sak när han dessförinnan, 1988, blev utnämnd till generaldirektör för dåvarande Statens bakteriologiska laboratorium, SBL. Egentligen ville han vara kvar på Karolinska institutet. Men han blev övertalad. Lösningen blev en generaldirektör på deltid. Några år senare avskedade han alla, inklusive sig själv.   Av resterna skapade han ett vaccinbolag, SBL vaccin, berättar han och skjuter in:  - Sedan skapade jag Smittskyddsinstitutet.   En annan påfallande sak med Hans Wigzell är den förståelse han visar gentemot regeringens forskningspolitik. Under de snart åtta år Hans Wigzell varit rektor för Karolinska institutet, och längre tid än så, har den svenska statens anslag till den medicinska grundforskningen skurits ned kraftigt.  Enligt de flesta bedömare, inklusive Hans Wigzell, har följden blivit att Sverige som forskningsnation tappat mark. Men när andra forskare skriver på upprop eller författar ursinniga debattartiklar, har Hans Wigzell valt en låg profil.   På direkta frågor i ämnet svarar Hans Wigzell som förväntat. Både snabbt och tydligt slår han fast att forskningsanslagen är för små.   Citeringsfrekvensen i de stora internationella vetenskapliga tidskrifterna sjunker och forskarna riskerar att fly utomlands. Mycket oroväckande.   Men till skillnad från sina kollegor konstaterar Hans Wigzell lika snabbt att den statliga ekonomin är usel. Att politikerna är "klämda mot väggen av det ekonomiska läget" och att regeringen är "inmålad i hörnet".   Denna synbara undfallenhet gentemot den socialdemokratiska regeringen samt hans kontakter långt upp i partitoppen, har lett till att många tror sig veta att Hans Wigzell är socialdemokrat. Några av dem som Dagens Medicin talat med säger sig till och med vara säkra på att han går med "partiboken i fickan".  - Jag har också mött många som tror det, att jag är sosse. Men det är jag inte och jag är inte medlem i något parti. Däremot var jag med i syndikalisterna när jag var yngre. Jag tyckte om Stig Dagerman när han skrev i Arbetaren. Men det finns inget parti som är komplett. I det senaste valet röstade jag på tre olika partier.  Å andra sidan kan man inte säga att Hans Wigzell sitter och väntar på bättre tider. Trots krympande statliga anslag har Karolinska institutet, under Hans Wigzells ledning, vuxit kraftigt de senaste åren. Målsättningen, som han uttrycker saken, är och har varit att Karolinska institutet ska ha förmåga att "hantera sitt eget öde".   En väg har varit kommersialisering av forskningsresultat. Genom Karolinska Innovations AB får forskarna professionell hjälp att förädla sina upptäckter eller idéer. I utbyte ser Karolinska institutet till att få en del av det nya företaget.   Strategin har varit lyckosam. I dag har Karolinska institutet närmare 3,5 miljarder kronor i egna fonder och institutet växer fortfarande snabbast av landets alla universitet. I dag startas ett nytt företag genom Karolinska institutets försorg var tredje månad.      Men att kommersialisera resultat och få näringslivet att satsa riskvilligt kapital är en sak. Att producera bra grundforskning, det vill säga viktiga nya upptäckter som på sikt kan leda till något gott för samhället, är en annan femma. Och det är ett problem som inte bara Karolinska institutet har.  Enligt de flesta bedömare utgör grundforskningen det fundament på vilket alla forskningsinstitutioner med den minsta självaktning vilar. Utan denna forskning, inga nya upptäckter som leder samhällsutvecklingen framåt.  En idé har varit att få industrin att ta ett ökat ansvar för grundforskningen.  - Det gör den inte. Industrin orkar normalt inte stödja grundforskningen. Den är inte lojal på det viset. Staten är den viktigaste garanten för grundforskningen, så är det bara. Nu är det tufft men jag är optimistisk, jag tror det blir bättre, säger Hans Wigzell.  Vid sidan av forskning är utbildning Karolinska institutets andra stora verksamhetsområde. Av all medicinsk utbildning i landet står Karolinska institutet för en tredjedel.   Och det är inom denna sektor som Hans Wigzell säger sig vara minst nöjd med sin egen insats.  - Vi har genomfört förändringar för att förstärka de forskningstunga utbildningarna. Men vi har ännu inte omvandlat läkarutbildningen. För en tid sedan fick vi klart för oss att läkarstudenterna inte får ett vetenskapligt förhållningssätt, trots att vi är ett institut med mycket tung medicinsk forskning. Det är inte bra och det ska bli ändring på det nu. Men jag känner en frustration över att det går så långsamt.  Om Hans Wigzell valt att hålla sig borta från den forskningspolitiska debatten, är det annorlunda med jämställdheten. Förhållandet mellan kvinnor och män har fått Hans Wigzell att virvla i hetluften fler än en gång, om än ofrivilligt.  Det mest uppmärksammade fallet var när Hans Wigzell under hösten 1999 tillsatte 14 nya prefekter. Alla utom en var män.   Kritiken blev massiv och Karolinska institutet anmäldes till jämställdhetsombudsmannen, Jämo, som krävde "ett beslutsamt handlande och medvetet ställningstagande vid varje tjänstetillsättning på Karolinska institutet".  I slutet av förra året var det dags igen. Även denna gång gällde det utnämningen av en ny prefekt. Av de två kandidaterna, en kvinna och en man, valde Hans Wigzell mannen. Ny kritik och ny granskning av Jämo, som dock inte vidtog några åtgärder eftersom det inte kom in någon anmälan om könsdiskriminering.    I samband med detta uppgav en källa med insyn i ärendet till Dagens Medicin: "Hans Wigzell är en väldigt bra rektor. Men han har ju den här blinda fläcken. Kvinnor existerar knappt för honom och aldrig som en förstahandskandidat, bara om han tvingas."  En blind fläck?

- Det är ju rent nonsens. Personen i fråga måste ha en djävla blind fläck. Det finns ett antal fall då jag valt kvinnor i stället för män. Exempelvis består vår styrelse av 40 procent kvinnor, av tre dekaner är två kvinnor och i direktionen är tre av fem kvinnor.  Är du en feminist?

- Vad innebär det? Nej, jag är mycket skeptisk mot etiketter av det där slaget. För mig är det mycket enkelt, människor ska inte diskrimineras på grund av sitt kön.   I nästa andetag, för att liksom understryka hur jämställd han är, berättar Hans Wigzell att han både diskar och lagar mat hemma, medan hans fru, Kerstin Wigzell, generaldirektör för Socialstyrelsen, tar hand om tvätten. Dessutom var han hemma och tog hand om barnen, åtminstone de två yngsta.  Ett annat av Hans Wigzells många uppdrag vid sidan om har varit att delta i utvecklingen av den statliga forskningsmyndigheten Vetenskapsrådet, som för två år sedan ersatte de olika forskningsråden, däribland Medicinska forskningsrådet, MFR.

Hur tycker du att Vetenskapsrådet fungerar i dag?    - Riktningen går åt rätt håll, även om det är lite för tidigt att säga. Men det finns för lite pengar i systemet. Framför allt satsas det inte tillräckligt på de riktigt duktiga forskarna.  Anser du att Vetenskapsrådet har lyckats övertyga regering, riksdag och allmänhet om det strategiska värdet av forskning?  - Vetenskapsrådet borde ägna sig mer åt stora principiella strategiska frågor, eftersom det inte finns någon strategisk avdelning för detta på utbildningsdepartementet.  Vid årsskiftet blir Hans Wigzell pensionär. Men som brukligt finns redan nu ett flertal rykten om möjliga efterträdare.   Ämnesrådet för medicins huvudsekreterare, Harriet Wallberg Henriksson, har nämnts. Jan-Åke Gustafsson, professor vid institutionen för medicinsk näringslära på Karolinska institutet i Huddinge, likaså.     - Till en början var det mellan 40 och 50 kandidater. Nu är det väl nere på något tiotal, som jag tycker verkar vara vettiga. Jag har åsikter men jag lägger mig inte i.  Efter årsskiftet hamnar eget skrivande högt på dagordningen. Till en början en bok om ledarskap och en om immunsystemet.  - Vilken lyx att få fritid. Det känns bra, säger Hans Wigzell.  Någorlunda övertygande.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev