Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Underrapportering döljer tvång mot unga

Publicerad: 26 mars 2014, 06:48

Fullständigt oacceptabelt! Så sammanfattar Barnombudsmannen läget efter en genomgång av tvångsåtgärder mot barn inom psykiatrin.


Den bild som ges utåt av tvångsåtgärder mot barn inom psykiatrin är felaktig, skriver Barnombudsmannen i sin årsrapport som i dag onsdag lämnas över till barn- och ungdomsminister Maria Larsson (KD).

Väldigt felaktig, visar det sig.

Myndigheten har bland annat jämfört rapportering av tvångsåtgärder till patientregistret med dokumentationen av samma åtgärder hos 38 vårdenheter runt om i landet. Resultatet visar att bara under andra halvåret 2012 fanns fler fastspänningar av barn och unga dokumenterade hos de 38 vårdenheterna än vad som fanns inrapporterade till patientregistret för hela 2012.

– Helt oacceptabelt, kommenterar barnombudsmannen Fredrik Malmberg och lägger till att hans myndighet räknat snålt och klassat uppgifter om ”flera fastspänningar” som bara en.

Han förklarar att underrapporteringen gör det svårt att veta hur vanliga fastspänningarna är. Det blir också svårt för vårdenheter att lära sig av varandra hur de kan minimera tvångsåtgärderna, då det inte går att avgöra vilka som har lyckats.

Myndigheten är inte bara kritisk mot underrapporteringen till patient­registret utan också bristerna i vårdenheternas dokumentation. I rapporten finns ett exempel med ett barn som under en tolvmånadersperiod varit fastspänt 94 gånger. I 27 av fallen saknades det motivering till varför och i 16 fall saknades uppgifter om hur länge fastspänningarna hade pågått.

– Jag är ju också kritisk till att tillsynen inte har pratat med barn och unga. De barn jag har träffat känner inte till att de också har möjlighet att klaga på vården, de har aldrig blivit tillfrågade om sin åsikt, säger Fredrik Malmberg.

Han förklarar vidare att det självklart finns tillfällen då tvångsåtgärder är motiverade och att många av de barn som intervjuats också uppger att mötet med vården har varit livsavgörande. Samtidigt understryker han allvarligheten i själva tvångsvårdssituationen.

– Något mer ingripande än att vårda en människa mot dennes vilja finns ju inte. När staten gör detta är det utifrån de mänskliga rättigheterna otroligt viktigt att det går att kontrollera.

Jens Krey

Teamledare – nyheter

jens.krey@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News