Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Vanlig sorg blir grund för diagnos

Publicerad: 5 oktober 2012, 10:56

Den nya diagnosbibeln för psykiatrin fortsätter att väcka debatt. Ett exempel är förslaget om att även personer som nyligen förlorat en nära anhörig ska kunna få diagnosen depression.


Sedan den preliminära versionen av den nya diagnosmanualen DSM-5 kom för mer än två år sedan har den granskats och reviderats.

Ett av förslagen som mött kritik gäller depressionsdiagnosen. Upphovsmakarna vill nämligen slopa det undantag för sorg efter en nära anhörigs död som görs i den nuvarande versionen.

Det så kallade exklusionskriteriet innebär att diagnosen depression inte ska ställas om symtomen kan förklaras med en sorgereaktion som beror på att en närstående gått bort de senaste två månaderna.

Syftet med att ta bort undantaget är bland annat att DSM ska bli mer likt ICD, som är det diagnossystem som används officiellt i Sverige.

Det finns heller inget vetenskapligt stöd för att två månader utgör en gräns för sorgereaktioner, enligt kommittén bakom förslaget.

Kritikerna är oroliga för att många med en normal sorgereaktion ska få diagnosen depression och läkemedel i onödan.

Men Hans Ågren, professor emeritus i psykiatri vid Göteborgs universitet, anser att frågan har liten betydelse för svensk psykiatri.

– Vi följer i första hand ICD och där tas eventuell sorgebild inte upp alls. Uppfylls kriterierna för depression så är det en depression oavsett sammanhang. Det tycker jag är det enda rimliga sättet att argumentera kring det här, säger Hans Ågren.

Han tycker att hela debatten är lite märklig.

– Även om det går att ställa dia­gnosen depression så måste man inte göra det om det finns en bra anledning att avvakta. Och bara för att man ställer en diagnos så betyder inte det att man har bestämt sig för någon viss behandling.

Mats Adler, överläkare vid affektiva mottagningen, Psykiatri sydväst i Stockholm, påpekar dock att många psykiatrer använder sig av DSM även i Sverige.

– Visst är debatten i första hand amerikansk, men själva frågan, att skilja sorg från depression, är lika relevant i hela världen.

Han tror att de flesta är överens om att personer i sorg kan drabbas av en allvarlig depression men att de oftast inte gör det.

– Det är gränsfallen som är det svåra. Om man tar bort sorgeexklusionskriteriet kanske man missar att uppmärksamma att det handlar om en sorgereaktion. Det finns en risk för överdiagnostik och medikalisering, säger han.

Till följd av den bitvis högljudda debatten har DMS-kommittén lagt till en fotnot om att normala och förväntade reaktioner på betydelsefull förlust, som efter dödsfall, ekonomisk kris eller naturkatastrof, kan påminna om en depression.

– Det är bra att frångå den tidigare tidsgränsen på två månader eftersom den saknar vetenskapligt stöd, säger Mats Adler.

Han tycker även att det är bra att tydliggöra att en kris- eller sorge­reaktion kan ha andra orsaker än att någon närstående dör.

– Men personligen skulle jag hellre se ett utbyggt exklusionskriterium. Det finns en risk att fotnots­systemet gör det rörigt.

KATRIN TRYSELL

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev