Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Nyheter

Våra första sommarjobb

Publicerad: 25 juni 2013, 08:52

Dagens Medicin lät tre fackliga toppar ­berätta om sina första sommarvikariat i vården.


Kanske var jag lite
för accepterande

Stefan Jutterdal, ordförande i Sjukgymnastförbundet:

Min första sommar som sjukgymnast var sommaren 1978. Det var på Lunds lasarett, jag var 21 år gammal och sprang personalpool på blocket. Det innebar att man kunde jobba på kirurgens intensivvårdsavdelning ena dagen för att jobba på neurokirurgen den andra.

Jag lärde mig massor den sommaren eftersom jag hade en trygg chef och väldigt goda kollegor. Men en sak jag lärde mig efteråt var att jag borde ha frågat mer. Sådant som du känner dig osäker på är det bättre att fråga om. Jag hade kanske sluppit vara så orolig om jag hade gjort det.

Kanske var jag lite för accepterande och gav efter för lätt. Jag skulle kanske ha gått på lite mer.

Jag träffade patienter som hade väldigt ont och där jag kunde känna att jag kunde göra en påtaglig skillnad. Jag kommer också ihåg vilken härlig känsla det var att få feedback från patienter.

Fjärilar i magen hade jag varje dag. Men det var ingenting jämfört med när jag var 19 år, sökte ett jobb som mentalskötare och fick det samma eftermiddag för att jag var stark, vältränad och idrottade. Jag är glad över att rutinerna är ändrade så att det ställs högre krav för att få ett sådant jobb i dag.

En gång tog vi med oss tre herrar

Sineva Ribeiro, ordförande i Vårdförbundet:

Jag var 16 eller 17 år gammal när jag fick sommarjobb som biträde på Svalebo sjukhem i Göteborg. Först jobbade jag i hela huset, som bestod av sex avdelningar. Högst upp fanns två låsta psykiatriska avdelningar. Dem valde jag senare bort eftersom jag kände att jag inte hade kunskap att hantera den typen av svårt sjuka patienter.

Den utbildning jag hade fått innan var väldigt praktisk. Vi fick komma till en sal med tomma sängar som vi skulle lära oss att bädda. Vi fick också se vilka redskap som skulle användas vid matning, hur man använde duschar och liftar. Det fanns ingen bredvidgång. När man väl kom till avdelningen var det bara att börja jobba.

Det var en vård jag kände att jag inte ville bedriva på det sättet. Jag fick väldigt lite tid. Jag hade till exempel en väldigt aggressiv patient som visade sig ha varit utsatt för misshandel. Jag hade nog vårdat henne på ett annat sätt i dag med den kunskap jag har nu.

Vi gjorde en del roliga saker också den sommaren. En gång tog vi med oss tre herrar på Stenabåten till Danmark på en utflykt.

Det finns så mycket du kan lära dig om du har möjlighet att sätta dig ner med en äldre person och bara hålla den i handen. Det är ett fantastiskt jobb om man vill arbeta med människor.

Jag blev gripen av deras öden

Marie Wedin, ordförande
i Läkarförbundet

Jag var 16 år gammal och jobbade som sjukvårdsbiträde på långvårdskliniken i Ängelholm. Då hade jag ungefär två och en halv mil att cykla åt ett håll. Jag fick starka benmuskler den sommaren.

Det roligaste var kontakten med patienterna och att jag kände att jag gjorde nytta. Som 16-åring var det väldigt intressant att känna att jag kunde göra det. Jag träffade många äldre människor och många sjuka. Jag blev gripen av deras öden.

Jag hade väl inte siktet på att bli läkare den där sommaren.

Jag var helt ny som sjukvårdsbiträde. Jag visste ingenting och fick lära mig. Jag kände mig ändå inte okunnig eller osäker tack vare att jag fick ett bra mottagande.

Det här var 1971. Då fanns mycket mer pengar till sjukvård än i dag, mer luft i systemet och en högre acceptans för att ta in personer som inte kunde jobba till hundra procent direkt.

Jag tror att det är väldigt viktigt för alla människor att någon gång i sitt liv jobba i vården och arbeta med att hjälpa andra människor. Det är väldigt berikande, även om du väljer att göra något annat sedan.

Mitt tips till dem som är nya i vården är att ta rygg på någon som är trevlig och som du känner förtroende för. Någon som kan hjälpa dig och dra in dig i gemenskapen om du hamnar utanför.

ANIA OBMINSKA

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev