Vårdvalet bidde bara en tummetott

Förväntningarna var stora när landsting efter landsting införde vårdval i primärvården. Den nya mångfalden och konkurrensen mellan offentliga och privata vårdcentraler skulle leda till nytänkande och nya koncept, trodde socialminister Göran Hägglund (KD) och många andra.

Men när snart två år gått sedan vårdvalet i primärvården blev obligatoriskt är det få enheter som sticker ut. I Konkurrensverkets utvärdering från februari 2012 redovisas endast tre nischade vårdcentraler. Nu kan det röra sig om ett tiotal, enligt vårdföretagen. Ett tiotal av drygt 1 200 vårdcentraler, trots att vårdval började införas 2007.

Landstingen förklarar ibland trögheten med att privatvården inte har något större intresse av att utveckla alternativa vårdidéer om det inte går att tjäna snabba pengar. Privatvården kontrar med att landstingen har stelbenta och snåla regler och ersättningssystem.

Regionrådet Carl-Johan Sonesson (M) i Region Skåne är besviken på bristen på mångfald när det gäller olika vårdkoncept.

– Det lät som det skulle hända jättemycket i primärvården, men det har det inte gjort. Det är något vi nu tar tag i, säger han.

Felet ligger delvis hos regionens ersättning till vårdcentralerna. Vårdpengen räcker inte till så mycket extravaganser, anser han. De har sällan något större ekonomiskt utrymme för att till exempel anställa specialistläkare inom andra områden än allmänmedicin.

Region Skåne håller nu på med en utredning om ekonomiska incitament som ska ge vårdcentralerna ett större spelrum.

Landstingsrådet Marie-Louise Forsberg-Fransson (S) i Örebro anser att konkurrenslagstiftningen och själva konstruktionen av vårdvalet är en klar begränsning. Genom att alla vårdgivare ska behandlas lika kan landstinget inte längre initiera några utvecklingsprojekt.

– Tidigare kunde vi rikta extra pengar till ett socialt utsatt område. Nu går inte det inom ramen vårdpengen, särskilda beslut måste fattas, säger hon.

Politikernas förväntningar på att vårdvalen skulle leda till nischning och annat nytänk var nog inte så realistiska, anser Roger Molin, nationell samordnare av vårdval inom specialistsjukvården.

– Nischningen har inte kommit särskilt långt, säger han, som tidigare arbetade med strategiska sjukvårdsfrågor på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.

Än så länge väljer de allra flesta patienterna vårdcentral i närheten av var de bor eller arbetar. Det mönstret är tydligt.

– Vårdgivarna måste därmed kunna locka alla typer av patienter, så är det.

Även Roger Molin tror på att koppla ihop specialister i allmänmedicin med exempelvis ortopeder, barnspecialister och geriatriker.

– Det kan vara ett sätt att få till mer sammanhängande vårdkedjor och en ökad profilering. Men det är mycket som respektive landsting måste ta ställning till först, som konsekvenserna för sjukvården, säger han.

Hans Dahlgren, marknads- och affärsutvecklingschef hos Praktikertjänst, tycker att kritiken mot de privata vårdgivarna många gånger är tafflig. Så länge som vårdvalet mest finns inom allmänmedicinen är det svårt att utveckla alternativa modeller.

Det verkliga lyftet för primärvården kommer först när det blir vårdval inom flera olika specialiteter i större delen av landet, anser han.

– Då kan det bli synergieffekter genom att fler verksamheter delar på kostnader för lokaler, viss personal och liknande. Det blir också viktigt i marknadsföringen att kunna visa att det finns flera olika specialiteter på en enhet, säger han.

Hans Dahlgren tror att de nya breddade vårdcentralerna först dyker upp inom Stockholms läns landsting, eftersom stockholmarna är på bettet med vårdvalen inom specialistsjukvården. Men ute i glesbygden lär de knappast nå, eftersom de kräver ett visst patientunderlag.

Fotnot: Vårdval i primärvården började införas 2007 och först ut var Halland. Vårdvalet blev obligatoriskt 2010.

VIVIANNE SPRENGEL