Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Omvårdnad

”Akuten borde fokusera på annat än akuta tillstånd”

Publicerad: 27 november 2014, 12:44

Foto: Photos.com

Sjuksköterskan Henrik Anderssons doktorsavhandling visar att arbetssättet på akuten avhumaniserar patienterna. De blir onödiga. Och omvårdnad hinns inte med.


Henrik Andersson har arbetat som sjuksköterska på flera akutmottagningar i Sverige i 20 års tid. Nu forskar han och dagen före Lucia lägger han fram sin doktorsavhandling vid Sahlgrenska akademien, Göteborgs universitet.

För att ur ett forskarperspektiv få svar på hur vårdarbetet och kompetensen ser ut på akuten har han observerat och intervjuat läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och chefer.

Det han kommer fram till är i huvudsak två saker. Det första är att vårdarbetet är medikaliserat.

– Det beror på att arbetet är organiserat för att kunna ta hand om patienter med livshotande tillstånd. Det är det som står i fokus och det är det som akutmottagningarna är dimensionerade för. Det här gör att patienter som inte har livshotande tillstånd har en lägre prioritet, jag kallar dem icke-brådskande. De förväntas egentligen tas omhand någon annanstans, säger Henrik Andersson till Dagens Medicin.

Vad är det i din forskning som pekar på det?

– I intervjuerna är det väldigt tydligt att omhändertagande av patienter med icke-brådskande tillstånd försämrar kompetensen att ta hand om livshotande tillstånd. Och då ska man ju komma ihåg att de livshotande tillstånden är en väldigt, väldigt liten del av den totala patientvolymen på en akutmottagning.

Henrik Andersson förtydligar:

– Så det man säger egentligen är att den vanliga patienten är ett hinder. En onödig patient.

Han förklarar att tesen stöds av det faktum att den kompetens som krävs för att jobba på en akutmottagning i huvudsak är inriktad på de livshotande tillstånden. Annan kompetens, som omvårdnadskompetens, lyfts inte fram.

– Det är något som får ske med lite förbehåll. Finns det tid så kan man göra det, finns det inte tid så hoppar man över det.

Henrik Andersson förklarar att om patienter inte kan tas omhand inom rimlig tid så måste akutmottagningarna kunna erbjuda ett omhändertagande som tillgodoser hela patientens vårdbehov, inte bara det medicinska. Det kan röra sig om mat, dryck och smärtlindring. Men också trygghet, något som definitivt prövas av att ligga sex timmar på en hård brits utan att veta vad som händer.

– Det är något man måste jobba med.

Den andra stora delen av avhandlingens resultat som han lyfter fram är att arbete på akuten är resultatstyrt.  Det är inriktat på produktion, logistik, ledtider och arbetsprocesser i kombination med kravet på en budget i balans.

Kan du ge ett praktiskt exempel?

– Hela lean-tänket är ett exempel på det. Det blir mer fokus på att korta ledtider och ta bort all onödig väntan.

Enligt Henrik Andersson kan en lean-process mynna ut i exempelvis kortare svarstider för blodprover eller ett snabbare röntgensvar. Men sällan i något som har med omvårdnad att göra.

– Så det finns en risk, som den här avhandlingen pekar på, att man avhumaniserar patienterna.

Du har själv jobbat på flera akutmottagningar under 20 år, är du förvånad över resultaten?

– Både och. Jag tror att många människor känner igen den här bilden. På det sättet är det inte förvånande, det är snarare sorgligt att väldigt lite har hänt under de här 20 åren. Liknande forskning som gjordes för tio år sedan pekade också på liknande problem.

Henrik Andersson uppger att det som däremot förvånar honom är vad som händer efter att problematiken lyfts fram, vilket ofta är i valtider.

– Men när det sedan kommer en vardag, då rinner de där frågorna ut i sanden litegrann. Så det som är förvånande är att det blir mest, mest …

... mest snack?

– Ja, det blir ju tomt snack mycket av det här.

Så vad ska politikerna göra då?

– Det första är att se till att akutmottagningarna inför ett standardomhändertagande vad det gäller regelbunden tillsyn, det tror jag är det viktigaste.

Den andra stora åtgärden som enligt Henrik Andersson behövs är att ändra perspektiv.

– Man kanske inte kan ha en akutmottagning som bara fokuserar på livshotande tillstånd, utan man måste också kunna ta han om alla andra tillstånd.

Jens Krey

Teamledare – nyheter

jens.krey@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev