Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Omvårdnad

Dagböcker avslöjar dilemman i psykiatrin

Publicerad: 13 maj 2015, 05:30

AVHANDLING. Veikko Pelto-Piri, socionom och forskare, har skrivit en avhandling om hur psykiatrin hanterar etiska frågeställningar.

Foto: Johan Bernström/Bildbyrån

Personal inom psykiatrin känner dåligt stöd från sina chefer och har svårt att säga ifrån. Det visar dagböcker om svåra etiska situationer i jobbet som sammanställts i en avhandling.


Under en vecka fick 173 anställda inom psykiatrin i Mellansverige skriva ner sina upplevelser av etiska svårigheter i en dagbok.

Veikko Pelto-Piri, socionom och forskare i medicin vid Örebro universitet, ville via anteckningarna få en bild av hur psykiatrin hanterar etiska frågeställningar. I en kvalitativ innehållsanalys av texterna har han ringat in fyra återkommande teman. Det är ”god vård”, ”ordning och reda”, ”lojalitet” och ”otillräcklighet”.

– Det finns en vilja att ge en god vård. Personalen ser att det går, men har svårt att göra det eftersom många etiska frågor inte får utrymme i arbetet. Tiden för reflektion och diskussion är lika liten nu som för 20 år sedan. Detta resulterar i en känsla av otillräcklighet hos personalen, säger Veikko Pelto-Piri som även undervisar i etik och är resursperson i psykiatrins etikråd i Region Örebro län.

Dagboksskrivarna representerar alla de yrkesgrupper som möter patienter inom psykiatrin. Sjuksköterskor och skötare skrev oftare om etiska problem som de inte kunde lösa medan läkare och kuratorer var tydligare med att de tog tag i dem.

I anteckningarna har Veikko Pelto- Piri mött ett brett spektrum av olika förhållningssätt till patienterna, från vård som bygger på regler till mer individanpassade insatser.

– Det var som att följa hela psykiatriutvecklingen och leta sig igenom flera arkeologiska lager. Jag fann sådant som jag inte trodde före­kom längre, där patienter bemöts med, mer eller mindre, outtalade hot om att de riskerar någon form av bestraffning om de inte följer regler och rutiner. Men jag såg också exempel där vården är individanpassad, där patienten blir respekterad och lyssnad på.

I en mer individanpassad vård blir yrkesrollen en annan. Då ska varje patient bemötas utifrån sina behov och förutsättningar i stället för givna regler. Det går inte att ställa samma krav på alla.

– I dagböckerna ser jag att personalen reagerar mot allt för strikta regler och rutiner och att de känner sig frustrerade och maktlösa när patienter inte får den vård som de borde få. Det här ger upphov till lojalitetskonflikter där man frågar sig om man ska ta en konflikt med den egna organisationen, socialtjänsten eller någon annan intressent, för att stötta patienten, säger Veikko Pelto-Piri.

Att prata om svåra etiska situationer, lätta på locket och skapa en miljö där det finns utrymme för diskussion och reflektion, är ett sätt att lösa problemen och arbeta mer med individen för ögonen, tror han.

– Det finns metoder för etisk handledning som leder till att arbetsgruppen vågar tala om de svåra situationer som de möter i arbetet. I dag tar många med sig frågorna hem eller till någon vän och diskuterar dem där i stället för i arbetslaget. Jag tror också att cheferna behöver vara mer tillgängliga som arbets­ledare och visa tydligt att de verkar efter vårdens värdegrund. Ingen av dem som skrev dagbok berättar om att de fått stöd från sin närmaste chef i de svåra situationer som de hamnat i, berättar Veikko Pelto-Piri.

173 ...

... läkare, sjuksköterskor och andra anställda  inom psykiatrin i Mellansverige fick under en vecka skriva ner sina upp­levelser av etiska svårigheter i en dagbok.

MIA WÄRNGÅRD

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev