Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag24.01.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Omvårdnad

Hon vill lära vården om vården

Publicerad: 8 Maj 2017, 11:52

I en kommande lärobok om personcentrerad vård skriver Mikaela Javinger om att psykiatrin borde tänka om när det kommer till patientperspektiv. Helt om.


– Jag tycker att alla de här orden: följsamhet, delaktighet och inflytande är helt uppåt väggarna när de används om patienter. Testa att vända på dem och använd dem om personal istället, så sänder de signaler som bättre stämmer överens med vad personcentrerad vård handlar om. Patienten ska inte ges möjlighet eller bjudas in, eller uppmuntras att vara delaktig. Det ska vara en självklarhet, inget man ska ges lov till, eller inte ha rätt till, säger Mikaela Javinger till Dagens Medicin.

I egenskap av att själv varit patient inom psykiatrin bidrar hon med patientperspektivet i en kommande lärobok från Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet, GPCC, som när den är klar är tänkt att användas i vårdutbildningar. En annan medförfattare är Hans-Inge Persson, som tidigare skrev boken ”Den inhumana vården” om sina upplevelser som anhörig under de tre sista månaderna av hans frus liv. Och det behövs, enligt Mikaela Javinger, ett annat perspektiv när det kommer till bemötandet i vården i allmänhet, och i psykiatrin synnerhet.

– Det finns väldigt mycket i själva bemötandet som kan orsaka stora skador, och andra saker som kan bidra till mycket läkning och tillfrisknande. Jag har upplevt båda, något som jag försöker exemplifiera i den här boken. Alla kan bli bättre och vissa måste bli bättre, annars gör de skada.

Mikaela Javinger har pratat med många patienter som beskriver att de har blivit bemötta på ett kränkande sätt, så många att de inte går att avfärda som enskilda exempel utan att det snarare rör sig om strukturella problem, en vård som inte ser patientens unika behov och där patienten ska anpassa sig till vårdapparaten, snarare än tvärtom.

– Man ska underordna sig rutiner och regler på ett sätt som inte alls är nödvändiga för den psykiatriska problematik man har, säger Mikaela Javinger och lägger till att många regler kanske snarare är till för personalen.

Hon poängterar också att mötet och kommunikationen är extra viktigt inom psykiatrin då patienter ibland är frihetsberövade och där det förekommer andra tvångsåtgärder som bältning, avskiljning och tvångsmedicinering.

– Då behövs det tillit till de som har mandat att göra den bedömningen. Man är väldigt utsatt och utelämnad till att bedömningen görs av någon som förstår hur kriser och sjukdomar tar sig olika uttryck. Och någon som kan förstå vad själva bedömaren kan skapa för reaktioner genom sitt eget bemötande, språk, tonfall, sätt att ställa frågor och kroppsspråk.

Mikaela Javinger hävdar att många blir så traumatiserade av psykiatrin att deras problematik faktiskt förvärras, något som blir särskilt svårt om de vet att de kan behöva hjälp av psykiatrin i framtiden. Själv har hon både positiva och negativa erfarenheter av psykiatrin och anser att öppenvården i regel är bättre än slutenvården, eftersom dörrarna i öppenvården i alla fall är öppna, som hon uttrycker det.

Och även om det finns många anställda inom psykiatrin som gör ett bra jobb så räcker inte det, anser Mikaela Javinger. Det går inte att ha ett system där slumpen avgör om vården blir bra eller dålig, resonerar hon. Det är där läroboken kommer in.

– Jag tror att genom personliga berättelser, i kombination med en teoretisk ram och forskning, så kan man få gehör för det här. Och att man tidigt i utbildningarna får en vana att reflektera i ett perspektiv där patienten är en kompetent varelse som måste behandlad med respekt och empati, och som måste bli lyssnad till.

Jens Krey

Teamledare – nyheter

jens.krey@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev