Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag18.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Omvårdnad

Livet ingen lek för mammor till barn med astma

Publicerad: 12 April 2002, 07:41

Mammor och pappor till astmasjuka barn reagerar olika på barnens sjukdom. Två forskare vid Högskolan i Borås har visat att mammorna är beskyddande medan papporna oftare uppmuntrar sina astmasjuka barn att klara sig själva.


Att vara förälder till ett barn med astma är ansträngande, enligt studien från Borås, som även pekar på att män och kvinnor hanterar utmaningen olika.   Ingela Rydström och Ann-Charlotte Dalheim Englund, högskoleadjunkter vid sjuksköterskeprogrammet i Borås, djupintervjuade tolv mammor och tolv pappor till barn mellan 6 och 16 år med medelsvår till svår astma. Forskarna ställde öppna frågor till föräldrarna och har sedan analyserat svaren för att kunna spåra återkommande mönster. Resultatet, som har publicerats i tidskriften Pedriatic Nursing, visar att papporna är mer handlingsinriktade än mammorna.   Enligt studien ställer pappan mer krav på barnen och litar på deras förmåga att klara sig själva. Han uppmuntrar dem exempelvis att hjälpa till i trädgården eller ta bussen utan   vuxensällskap. Pappan accepterar oftare barnets sjukdom. Han kan också koppla av när andra människor har tagit över ansvaret.  - Pappan planerar barnets träning så att det kan öka sin styrka och möjligheten att leva ett mer normalt liv, berättar Ingela Rydström.  Typiskt för mamman var i stället att prioritera att skydda barnet. Hon oroar sig för att barnet ska utsättas för något som kan utlösa en astmaattack när hon inte är med. Hon litar inte fullt ut på att andra kan ta hand om hennes barn, och tycker också att hon tar mer ansvar än pappan. Inom sjukvården känner hon sig utestängd om personalen inte frågar efter hennes kunskap. Men hon ställer också krav.   "Hon måste armbåga sig fram genom livet med det sjuka barnet. I många fall innebär det att sätta barnets hälsa före sin egen", skriver forskarna i studien. Dåligt samvete för att hon inte har tillräckligt med tid för de andra barnen är också typiskt för mamman, liksom oro för barnets framtid.   Ann-Charlotte Dalheim Englund och Ingela Rydström tycker att deras undersökning visar att föräldrarna utför ett viktigt lagarbete, men forskarna hissar också varningsflagg. Mamman kan bli överbeskyddande och pappans uppmaningar till självständighet kan urarta till slapphet, vilket kan orsaka konflikter.  Forskarna ser könsskillnaderna som ett uttryck för en social konstruktion.  - Både skyddandet och frigörandet är viktigt i ett föräldraskap. När barnet är litet är mamman mer beskyddande än pappan, men det jämnar normalt ut sig när barnet växer upp och mamman släpper på kontrollen. I familjer där ett barn har astma fortsätter mamman att vara beskyddande. Det kan bero på att pappan inte släpps in i det dagliga ansvaret eller att han inte gör några försök, säger Ann-Charlotte Dalheim Englund.  Forskarna har även gjort en studie där de intervjuat enbart mammor. Resultatet, som ännu är opublicerat, visar att barnets astma styr hela familjens liv. Sjukdomen skapar en ständig ovisshet, som varierar med barnets hälsotillstånd. Mammans relationer till andra påverkas av att hon alltid är till hands för det sjuka barnet. Maken, de friska barnen och vännerna känner sig ibland åsidosatta och missförstådda. Det gör också mamman själv.  Forskarna går nu vidare för att belysa livskvaliteten för astmasjuka barn och deras föräldrar. De har kontaktat 15 barnkliniker i landet, som var och en har lämnat ut en enkät till 20 astmasjuka barn och deras föräldrar. Analysen beräknas bli klar under 2002.   I forskningen kring familjer med astmatiska barn deltar även Astrid Norberg och Per-Olof Sandman, professorer vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet.

Carin Mannberg-Zackari

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev