Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Omvårdnad

Mindre övertid när var och en gör sitt

Publicerad: 26 januari 2018, 14:15

VINST. Annika Westerberg, sjuksköterska på Akademiska sjukhuset i Uppsala, får mer tid över till bland annat läkemedelshantering när det är tydligare vilket jobb som utförs av undersköterskor respektive sjuksköterskor.

Foto: Staffan Claesson/Bildbyrån

Det blev mindre stress och över­­tid på avdelningen när under­sköterskor och sjuksköterskor förtydligade sina olika yrkesroller. Sjuksköterskorna hade svårast att ställa om sig.


Ämnen i artikeln:

Akademiska sjukhuset

På onkologiavdelning 78 C vid Akademiska sjukhuset har arbetsfördelningen mellan sjuksköterskor och undersköterskor renodlats.

Undersköterskorna står strikt för den basala omvårdnaden av cancerpatienterna, som vändningar, munvård och toalettbesök medan sjuksköterskorna tar den specifika, som handlar smärtskattning, nutrition och mer medicinsk omvårdnad.

– Undersköterskor och sjuksköterskor har olika utbildning och kan olika saker. Det är ingen värdering i det, säger Marie Elmebring Lindström, gruppchef på avdelningen.

Tidigare kunde det vara oklart vem som skulle göra vad, man väntade ut varandra, eller sprang och frågade.

– Vi arbetade i team där undersköterskor och sjuksköterskor gjorde i stort sett samma saker. Men jag som sjuksköterska fick nästan alltid jobba över för att hinna med sådant som dokumentation och vård­planer. Nu jobbar jag aldrig över. Det är jätte­positivt, säger Annika Wester­berg.

Hon har arbetat på avdelningen sedan 2003, först som undersköterska och, de senaste åren, som sjuksköterska.

Basala omvårdnadsmoment ska skötas av undersköterskor, även om de är mer krävande. Behöver de vara två i något moment så ska de alltid fråga en annan undersköterska, inte leta efter en sjuksköterska för assistans.

– I början var jag lite tveksam till att släppa en del av omvårdnadsuppgifterna, för de är så roliga. Och jag gör dem fortfarande, men vet att jag ska prioritera andra saker, säger Annika Westerberg.

Arbetet med gränsdragningarna inleddes för ett par år sedan då personalen började spalta upp vad som var basal omvårdnad och vad som var mer specifik. Det hölls därefter en temadag då personalen övade på det nya arbetssättet. Arbetssituationen på avdelningen hade varit sådan att något behövde göras för att slippa de ständiga övertiderna, enligt Marie Elmebring Lindström, som till sin hjälp tog in en vårdutvecklare.

Enligt Annika Westerberg flyter arbetet bra nu, några revirstrider mellan yrkesgrupperna blir det inte.

– Undersköterskorna är väldigt kompetenta och kan sköta kateter­insättningar och sondmatningar liksom venprover. Det uppstår sällan några diskussioner om ansvars­områden och vi stämmer av med varandra regelbundet.

Både Annika Westerberg och Marie Elmebring Lindström tycker att avdelningen hittat en bra arbets­modell, som fler borde ta efter.

Varför gör de inte det då?

– Det undrar jag också, men det kan finnas ett motstånd till förändringar. Och som gruppchef måste jag fortfarande hålla efter att rutinerna följs. Är jag borta så kan det hända att personalen ramlar tillbaka i gamla mönster igen, säger Marie Elmebring Lindström.

För att stärka undersköterskornas ställning i omvårdnadsarbetet har en gruppchef anställts, som är just undersköterska och ska ha denna yrkes­grupp i fokus.

MIA WÄRNGÅRD

Ämnen i artikeln:

Akademiska sjukhuset

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev