Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Omvårdnad

Ovan patientroll gav nya insikter

Publicerad: 28 januari 2015, 12:16

Under Göran Stiernstedts uppdrag med att effektivisera sjukvården fick han en helt ny inblick. Han blev akut hjärtsjuk och måste ligga på sjukhus.


Jag lärde mig nästan lika mycket om sjukvården genom att vara patient som genom mina studieresor i landet, säger han.

Hösten 2013 blev Göran Stiernstedt nationell samordnare med uppgift att förbättra resursutnyttjandet inom hälso- och sjukvården. Då han fick uppdraget var han direktör vid avdelningen för vård och omsorg på Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, och hade haft flera tunga chefsjobb inom vården.

Men erfarenheterna av att vara sjukhuspatient var mycket begränsade: Ett observationsdygn på Karolinska sjukhuset 1998 för att han svimmat på jobbet.

Den första riktiga sjukdomsepisoden inträffade i augusti 2013. Febern kom och gick och Göran Stiernstedt kände sig allmänt hängig. Sedan fem år tillbaka hade han ett konstaterat klaffel och som gammal infektionsläkare misstänkte han snabbt att det kunde röra sig om en hjärtklaffsinfektion, en endokardit.

Redan här är det på sin plats att konstatera att Göran Stiernstedt inte är en ”vanlig” patient, förutom alla chefsbefattningar har han arbetat som läkare i 20 år. Inom den stockholmska sjukvården är han välkänd och sannolikt har läkare, medvetet eller omedvetet, tagit viss hänsyn till det.

Några flyttade operationsdatum, remisser på villo­vägar eller dåligt bemötande har Göran Stiernstedt inte behövt vara med om.

– Jag är också väldigt nöjd med de medicinska resultaten och det är det absolut viktigaste. Mina reflektioner gäller effektiviteten i system och rutiner samt den administrativa servicen, säger han.

Använde sina kontakter
Under den första och akuta sjukdomsepisoden fick han känna av bristen på vårdplatser. Redan den tredje natten skulle han flyttas från Karolinska universitetssjukhuset i Solna till Huddinge. De planerade två veckorna med intravenös antibiotika­behandling fyra gånger om dagen skulle slutföras där.

– De kom och sa att koordinatorn bestämt att du ska flytta till Huddinge. Inte så konstigt eftersom det ofta är ont om platser i augusti, avdelningarna har inte börjat öppna upp efter semestrarna, säger han.

Men redan då hade tvivlet om nyttan med den långa sjukhusvistelsen infunnit sig. Var det verkligen så klokt att en förhållandevis frisk person skulle uppta en vårdplats under 14 dagar? Undersökningarna var ju klara och febern hade gått ner.

– Med sorg kunde jag konstatera att det inte fanns någon organisation dit jag kunde gå för att få min spruta fyra gånger om dagen. Någon dyrbar sängplats behövde jag egentligen inte.

I stället för att flytta till Huddinge den sena kvällen bad han att få sin nattinjektion och åkte sedan hem till lägenheten i innerstan och sov där. Resten av sjukhusvistelsen fortsatte han att sova hemma för att få nattro och slippa allt liv och all rörelse på sjukhuset.

– Samtidigt hade jag dåligt samvete för att jag utnyttjade mina kontakter. För den förskräckta sjuksköterskan fick jag berätta att jag kände bak­jouren och att vi konfererat om att jag fick åka hem.

I det läget hade det varit mycket bättre att få bo på ett patienthotell med den tystnad och det lugn som råder där, tycker Göran Stiernstedt. Men något patienthotell finns det inte på dagens Karolinska, det kommer först på Nya Karolinska Solna.

Många ställde samma frågor
Den andra sjukhusepisoden ägde rum i början av juni 2014. Då handlade det om en planerad operation av den skadade hjärtklaffen och den utfördes på thoraxkliniken vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna. En vecka tog den sjukhusvistelsen.

Där fick han se hur det kan fungera för satellit­patienter. En man med misstänkt tarmvred fick en säng i samma rum på thorax, en kilometer bort från röntgen. Vid två tillfällen på natten skulle mannen fraktas fram och tillbaka för att röntgas.

– Inte så lämpligt precis. Men jag tycker att det är svårt att tala om en generell brist på vårdplatser. Det handlar även om hur man planerar arbetet, säger Göran Stiernstedt.

Det kändes som om Karolinska bars upp av unga sjuksköterskor.

Det första dygnet på sjukhuset hände det inte mycket, bortsett från att han fick träffa mycket personal. Läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och andra frågade honom om ungefär samma saker, framför allt om hans sociala situation.

– Jag vet inte om alla dokumenterade vad jag svarade. Kanske ställde de frågorna för att lugna mig, det var ändå en stor operation jag skulle gå igenom. Hjärtat skulle stängas av och jag ligga i en hjärt-lungmaskin.

Inte optimal bemanning
Vid båda sjukhusvistelserna slogs han av den stora skillnaden i bemanningen över tid. På var­dagar klockan 08:00 var det helt fullt på personal­parkeringen, på helgerna nästan tomt.

– Detta samtidigt som mycket av sjukhusverksamheten kräver ungefär samma personal­insatser alla dagar i veckan. Man kan ju misstänka att bemanningen inte är optimal, utan mer utgår från att alla i samhället vill vara lediga på helger.

På kvällarna var arbetsbelastningen som störst och särskilt jäktade var sjuksköterskorna.

– Det kändes som om Karolinska bars upp av unga sjuksköterskor. De 25-åriga ganska nyutexaminerade sjuksköterskorna är mycket duktiga, men det behövs även erfarna sjuksköterskor, säger han.

Undersköterskorna var mycket färre än när Göran Stiernstedt för 20 år sedan var chef för infektionskliniken. Men bland dem var många lite äldre och kände igen sin gamla chef.

– De redan stressade sjuksköterskorna fick göra mycket jobb som normalt utförs av under­sköterskor. De fick servera kaffe och sprit­tvätta sängar vid byten av patienter.

Sjukvårdens sätt att skicka kallelser till olika undersökningar ställer han sig också mycket frågande inför. Ofta används ett maktspråk och budskapet mellan raderna är att man ska vara otroligt tacksam för att man får komma.

– Vården verkar utgå från att man inte arbetar eller har något annat att göra, utan kan komma när som helst. Jag fick lägga ner mycket tid på att ringa och boka om besök. 2014 känns det märkligt att man inte kan göra det på nätet.

Uppdraget ska vara klart senare i år

- Uppdraget att effektivisera vården gavs av den förra regeringen och socialminister Göran Hägglund (KD).
- Ett första diskussionsunderlag redovisades i januari 2015, vilket Dagens Medicin skrev om i nummer 1–3/15, och hela arbetet ska vara klart i slutet av 2015.

Kort om Göran Stiernstedt
Aktuell som:
Nationell samordnare med uppdrag att göra hälso- och sjukvården mer effektiv, som nu för första gången berättar om sina upplevelser som patient.
Yrkesbakgrund: Läkare, docent i infektionssjukdomar.
Tidigare karriär: Direktör på SKL, biträdande landstingsdirektör i Stockholm, sjukhus­direktör på Akademiska sjukhuset i Uppsala, divisionschef på Karolinska universitetssjukhuset och Huddinge sjukhus, läkare på Danderyds sjukhus.
Intressantaste jobbet hittills: Sjukhusdirektör.
Svåraste jobbet hittills: Klinikchef, för infektionskliniken på Huddinge.
Ålder: 65 år.
Familj: Hustru, som är infektionsläkare, och 14-årig dotter. Två vuxna barn från ett tidigare äktenskap.
Bor: På Kungsholmen i Stockholm.
Fritidsintressen: Barn och barnbarn. Friluftsliv.

VIVIANNE SPRENGEL

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev