Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

tisdag18.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Riksstämman

Bot sökes för patient med många krämpor

Publicerad: 8 november 2002, 10:26

Att det är något sjukt med svensk sjukvård tycks de flesta vara överens om. Men vad är det egentligen som är fel? - Vilka är experter på diagnos och behandling om inte läkarna själva? Nu är det dags för oss att tillsammans bota en mycket sjuk patient, nämligen sjukvården, säger professor Dag Lundberg.


Sjukvården lider under en ekonomisk och strukturell kris. Vi har för få läkare. Det är för mycket administration. Patienterna är äldre och sjukare än förr. Dessutom har de blivit bättre informerade och därmed mer krävande. Tiden räcker inte till.  Vi har hört klagomålen ofta och länge nu. Att den svenska sjukvården är sjuk tycks många vara överens om. Men vad är det egentligen som inte fungerar?  Kanske kan några frågetecken kring detta rätas ut när ett stort antal experter på diagnos och behandling, nämligen läkarna själva, samlas under det allmänna möte som inleder årets Riksstämma.  Systemfel i organisationen  - Man har en känsla av att många läkare och sjuksköterskor inte trivs i sina yrkesroller. Samtidigt hävdar bland annat politiker att det aldrig tidigare varit så många anställda inom sjukvården och att det ändå aldrig har arbetats så lite. Då måste det handla om ett systemfel någonstans, säger Dag Lundberg.  Han är professor i anestesiologi vid Lunds universitet och kommer att vara moderator under det allmänna mötet vars rubrik är "Akut?sjuk?vård?".  - Eftersom Riksstämman i år fokuserar på akutsjukvård ville vi betona att också sjukvården själv kan behöva akut behandling. Och med så många läkare samlade på en gång borde vi ha möjlighet att tillsammans knäcka några nötter.  Dag Lundberg kallar det för en välfärdsparadox att vi lägger närmare 8 procent av vår BNP på en sjukvård som ändå på så många sätt upplevs halta fram.  - Vi borde ha tillräckligt med resurser på alla plan för att få en fungerande sjukvård.  Själv tror han att många av problemen bottnar i felaktiga prioriteringar. Dessa kan i sin tur kanske delvis förklaras med tidsbrist.  - Ge doktorn mer tid för eftertanke. Med mer tid finns nämligen större chans att både göra saker rätt och att hinna fundera på om man gör rätt saker.  Belastande press  Det fulltecknade schemat medför, enligt Dag Lundberg, att dagens läkare känner att de tassar på i ullstrumporna och inte orkar se längre fram än till nästa patient.  - Denna press kan, i kombination med rädsla för repressalier från Socialstyrelsen, vara mycket belastande. Att bli anmäld för felbehandling upplevs av många unga läkare som ett förfärligt trauma.  En bidragande orsak till att de inte hinner med sina patienter tillräckligt uppges av många läkare också vara alla administrativa uppgifter, det vill säga att det dokumenteras för mycket. Dag Lundberg instämmer i detta och jämför med under 1970-talet när han var ny läkare.  - När man skulle operera en höft brukade patientens journal innehålla tre ark. Av dessa var ett från röntgen, ett med laboratorievärden och ett med läkarens journalanteckningar. En patient med liknande åkomma medföljs i dag av en journal med fler än 20 sidor dokumentation.  Allt detta måste tydligen skrivas. Men vem läser?  - Man tror att det är bra för patienten samtidigt som många känner behov av att skydda sig från Socialstyrelsens kritik. Skulle det inträffa något misstag kan man alltid hålla ryggen fri genom att gå tillbaka i handlingarna.  - Ännu en paradox i sjukvården är att samtidigt som vi har vissa stipulerade prioriteringsordningar så pratar politiker om vårdgarantier. Och dessa ska gälla även de mest banala åkommorna, säger Dag Lundberg.  Tid krävs för eftertanke  Han varnar för att en konsekvens av sådana vårdgarantier är att relativt banala åkommor tar pengar på bekostnad av sådana patienter som finns i prioriteringsgrupp ett.  - Vem ska prioriteras, den som har hemorrojder eller den som bara har en kort tid kvar att leva? Någon cyniker har sagt att de terminala patienterna prioriteras ned därför att de inte kommer att rösta i nästa val. Ansvaret för att rätt patient prioriteras måste ytterst vara läkarens och bör inte läggas över på politikerna.  - Om vi ska få sjukvården på fötter igen krävs mer tid för eftertanke, forskning och utveckling. Det krävs med andra ord att vi satsar för att få sjukvården frisk och därmed vinna mer tid och resurser för patienterna.

Annika Benno Hjerpe

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev