Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Riksstämman

Viktigt att fråga om sexuella tankar

Publicerad: 1 december 2011, 12:32

Personer som löper risk att begå sexuella övergrepp mot barn behöver fångas upp inom psykiatrin. Och frågan om sexuella tankar måste ställas, anser experterna.


Publiken på symposiet Oroande okunskap om förebyggande insatser mot barnsexövergrepp får svara på frågor med mentometer. Inledningsvis tror de flesta att sexbrottslingar löper hög risk att återfalla i brott. Det stämmer inte.

– Faktum är att 90 procent av alla sexbrottsdömda är tidigare ostraffade och vistas i det som kan kallas en gråzon, säger Niklas Långström, professor i epidemiologisk psykiatri vid Karolinska institutet.

Han ledde arbetet med rapporten Medicinska och psykologiska metoder för att förebygga sexuella övergrepp mot barn som Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, gav ut i somras.

Här framkommer att området är dåligt beforskat och att det behövs fler och större studier.  Samtidigt är sexuellt våld mot barn ett problem.

– Var tionde flicka och var tjugonde pojke anger att de påtvingats samlag före 18 års ålder, säger Niklas Långström.

Förövarna är oftast män, men i övrigt en heterogen grupp, inte minst socioekonomiskt.

– Jag har bland mina patienter träffat på kollegor, poliser, åklagare, politiker, hantverkare, lärare och förskolepersonal, säger Eva-Marie Laurén, psykiater och rättspsykiater, verksam vid bland annat vid Norrtäljeanstalten.

Allvarliga psykiatriska störningar är ovanligt, men många har en underliggande psykiatrisk diagnos, som personlighetsstörning eller autismspektrumstörning.

Bland förövarna finns även barn och ungdomar, säger Moa Mannheimer, leg psykolog vid BUP:s specialenhet Grinden i Stockholm.

– Vi får varje vecka samtal från bekymrad förskolepersonal och från skolor, säger hon.

Det är viktigt att fånga upp även de unga förövarna, inte minst för offrens skull.

– Det finns en föreställning om att det inte är lika illa att bli utsatt av en jämnårig, men det stämmer inte, säger Moa Mannheimer.

Eva-Marie Laurén säger att många av dem som är i gråzonen dyker upp inom psykiatrin, men att de då snarare tar upp problem med oro, ångest eller depression.

– Vi måste våga fråga! Men många inom professionen törs inte för man vet inte hur man ska hantera svaret, säger hon.

Ett sätt är att höra sig för om personen haft oroande sexuella tankar eller föreställningar någon gång.

– Tidigare var det obehagligt att fråga om alkoholvanor och nu är detta ett område där vi måste skaffa mer kompetens, säger hon.

Och trots att kunskapsläget fortfarande är oklart är det, enligt Niklas Lågström, viktigt att peka på saker som tycks fungera. Hos barn och ungdomar ger det exempelvis bäst resultat att i behandlingen omfatta både individen och omgivningen.

Det är också viktigt att försöka hjälpa personen att hantera känslor som föranleder risk för återfall – vare sig det är en femåring som känner sig ”pirrig i huvudet” eller en vuxen man som kan behöva hjälp att med sexuellt hämmande läkemedel hantera sommarens lockelser.

– Det viktigaste är att vi i väntan på bättre evidens ändå säger något, annars är risken att folk gör det som vi verkligen vet inte fungerar, säger han.

Ett sådant exempel är att hänga ut dömda pedofiler med namn, dom och bild. Argumentet att det handlar om att skydda omgivningen håller inte, enligt Niklas Långström.

– Att stressa en person är ett sätt att öka risken för återfall. Till de som tror att de skyddar offren brukar jag säga att ”har du tänkt på att ditt agerande snarare kan skapa nya offer?”, säger Niklas Långström.

Lotta Fredholm

Reporter

Lotta.fredholm@dagensmedicin.se

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev