Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Utmärkelser

Proteinpionjär gav bort sin upptäckt – nu är han bussförare

Publicerad: 17 oktober 2008, 13:04

Den man som lade grunden för årets Nobelpris i kemi får vare sig pengar eller ära. I stället tvingas han fortsätta sitt arbete – som busschaufför.


Nobelpriset i kemi tilldelas i år två amerikaner och en japan, Martin Chalfie, Roger Tsien och Osamu Shimomura.

De får priset för ett grönlysande protein från en manet som varit till stor hjälp bland annat inom den medicinska forskningen. Bland annat gör det lysande proteinet det möjligt att följa nervceller som dör i samband med Alzheimers sjukdom.

De tre belönas för att ha isolerat proteinet och för att ha visat att det kan fungera som en biologisk markör.

Men den man som hittade den gen som tillverkar proteinet, och därmed lade grunden för de tre pristagarnas upptäckt, får vare sig ära eller prismiljoner. I stället tvingas Douglas Prasher fortsätta sitt arbete som busschaufför åt en bilfirma i Huntsville i Alabama i södra USA.

Det var i början av 1990-talet som en av pristagarna, Roger Tsien, var upptäckten på spåren. Men för att kunna fortsätta sitt arbete behövde han den gen som tillverkar proteinet.

– Jag hade extrem tur, berättar Roger Tsien för National Public Radio, NPR, en amerikansk radiostation.

Precis samtidigt hade nämligen en annan forskare, Douglas Prasher vid Woods Hole Oceanographic Institution i Massachusetts, isolerat den gen som Roger Tsien var på jakt efter.

– Så jag hittade hans telefonnummer och slog honom en signal. Och till min förvåning fick jag genen av honom, berättar Roger Tsien vidare.

Även den andra av årets pristagarna, Martin Chalfie, fick genen av Douglas Prasher.

Men kort därefter blev Douglas Prasher arbetslös. Hans forskningsanslag hade tagit slut. Därefter arbetade han för den amerikanska motsvarigheten till Jordbruksverket och för en underleverantör till den amerikanska rymdstyrelsen Nasa.

Men Douglas Prasher hade otur igen. Nasa lade ner projektet, vilket gjorde att han för några år sedan tog jobb som busschaufför åt en bilfirma som kör i skytteltrafik mellan olika anläggningar.

Douglas Prasher är dock vare sig bitter eller avundsjuk. De tre forskarna, säger han, är väl värda sitt pris eftersom de har gjort ett så bra jobb. Dessutom stormtrivs han som busschaufför.

– Jag trodde aldrig att jag skulle tycka så bra om att arbeta med människor. Som forskare, däremot, måste du vara något av en ensamvarg.

Och han ångrar inte att han gav dem genen.

– Men om de är i Huntsville någon gång får de gärna bjuda ut mig på middag, säger han till NPR.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev