Kraftigt missnöje bakom sjuksköterskors flykt

Hon hade bara jobbat ett år på Akademiska sjukhusets medicinska akutvårdsavdelning, MAVA. Men för 28-åriga sjuksköterskan Martina Fredriksson var det mer än nog.

– Glappet mellan min arbetsinsats och den lön jag fick var enormt. Jag jobbade ihjäl mig samtidigt som jag fick väldigt dåligt betalt. Det gjorde att jag aldrig kände mig uppskattad av arbetsgivaren. Klarade jag mycket krävde de ännu mer och pressade mig till det yttersta utan chans till återhämtning. Till slut rann bägaren över, situationen blev ohållbar, säger hon.

Är man inte medveten om att sjuksköterskeyrket innebär stress och låg lön?

– Jo. För mig är det okej att det är stressigt och jag väntar mig ingen hög lön. Men att den skulle vara så låg hade jag inte väntat mig, säger hon.

Tog hon upp lönefrågan med chefen fick hon höra att hon skulle vara nöjd med månadslönen på 21 800 kronor, att andras lön var mycket lägre, berättar hon.

Men personalchef Inga-Lill Andersson känner inte igen den bilden, eller att det skulle vara tabu att tala lön med arbetsgivaren.

– Vi har aldrig haft den inställningen. Vi jobbar med lönebilden och att öka lönespridningen, men det är inget man gör på ett år, säger hon.

Lönen var ett starkt skäl till att Martina Fredriksson i höstas bestämde sig för att tillsammans med en kollega söka sig till sjukhuset Ahus i Oslo. Något hon inte skulle ångra. Nu fick hon 35 000 kronor i månaden plus betalt boende och hemresor. Arbetsklimatet var ett helt annat. På avdelningen var patienterna enligt Martina Fredriksson så få att personal nästan slogs om att ta hand om dem.

Men hennes sambo vill bo i Uppsala, och nu är Martina Fredriksson tillbaka och vidareutbildar sig till barnmorska samtidigt som hon arbetar extra på den avdelning hon lämnade för Norge.

Men till sommaren har hon valt att jobba för en privat vårdgivare, som ger henne högre lön. Hon vill inte tillbaka till MAVA för gott.

– Aldrig i livet. Situationen där skrämmer mig, säger hon.

EBBA BLUME