Arbetsvillkor
Passiv rökning en diabetesrisk
Publicerad: 6 april 2006, 13:52
Cigaretten behöver inte sitta i din egen mungipa för att öka risken för diabetes. Amerikanska forskare har för första gången visat att passiv rökning är en diabetesfara.
Det är sedan tidigare väl känt att cigarettrökare löper ökad risk att utveckla hjärt-kärlsjukdom. Om de även löper risk att utveckla diabetes har inte varit lika säkert. Olika studier har gett olika bud.
Nu får dock diabetestesen nytt stöd och på samma gång breddas riskzonen kring den bolmande personen. Inte nog med att rökaren själv riskerar att utveckla diabetes, också personer i rökarens närhet har en klart förhöjd risk. Det visar forskare från bland annat University of Alabama i Birmingham i USA i en ny studie i webbupplagan av British Medical Journal den 6 april.
Forskarna har följt 4572 män och kvinnor mellan 18 och 30 år under 15 år för att se om de utvecklade glukosintolerans, ett förstadium till typ 2-diabetes. 1386 av studiedeltagarna var rökare, 621 hade rökt men slutat, 1452 var icke rökare som utsattes för i snitt dryga tolv timmars passiv rökning varje vecka och 1113 var icke rökare som inte heller utsattes för passiv rök.
Resultaten av studien förvånade forskarna. Visserligen kunde de, i linje med många andra studier, konstatera att rökare löpte den allra största risken att utveckla diabetes. 22 procent hade utvecklat glukosintolerans efter 15 år. Bland de rökfria deltagarna var motsvarande siffra 11 procent.
Men att de passiva rökarna skulle ligga rökarna riskmässigt hack i häl hade forskarna inte väntat sig, skriver de. 17 procent av de passiva rökarna utvecklade glukosintolerans under studiens gång. Det är till och med fler än de som tidigare rökt men slutat. I den gruppen blev nämligen 15 procent glukosintoleranta under samma tid.
Varför den passiva rökningen är närapå lika farlig för blodsockeromsättningen som egen rökning vet inte forskarna ännu. För det krävs fler studier.
En teori som de för fram är dock att cigarettrök, oavsett om den direktinhaleras eller andas in i andra hand, innehåller gifter som påverkar bukspottkörtelns funktion. Många av dessa gifter är ännu mer koncentrerade i rökares utandningsluft och det skulle kunna förklara varför passiva rökare löper så pass hög risk för glukosintolerans trots att de totalt sett exponeras för rök under kortare tid än de som själva röker.