Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledarskap

80-talisterna ställer nya krav på vårdens chefer

Publicerad: 27 mars 2008, 10:37

De är framåt, välutbildade, vana att ta för sig – men inte beredda att stanna länge på samma jobb. För sjukvården är 80-talisterna en ny sorts utmaning.


Den unga, nyutbildade sjuksköterskan vet precis vad hon är bra på och skäms inte för att tala om det. Hon vill ha bra betalt för det hon kan, men planerar kanske inte att stanna länge på avdelningen.

Gittan Stenius, 53 år och chefsjuksköterska på ASIH, Avancerad sjukvård i hemmet, vid Södertälje sjukhus märker av generationsskillnaderna i de CV:n hon får in och när hon håller anställningsintervjuer.

– De unga sjuksköterskorna har andra krav. De har verkligen lärt sig att tala om vad de är bra på. Ibland kan jag tänka ”men du har ju inte ens provat än”, men det är ju väldigt positivt egentligen. Min generation är inte alls bra på detta. Om jag vid en anställningsintervju med en äldre sjuksköterska frågar ”vad är du bra på?”, så blir det pinsamt tyst.

Själv är Gittan Stenius 53 år, har jobbat som sjuksköterska i 30 år och varit chef i åtta. När hon var nyutexaminerad sjuksköterska 1976 var hon mest glad över att få ett fast jobb, berättar hon.

– Man valde inte själv var man ville jobba, utan blev i princip utplacerad av husmor på sjukhuset. I dag är det mer eget val, vilket gör att vi får sjuksköterskor med större engagemang.

Karin Gustavsson, 28 år, är en av de sjuksköterskor som Gittan Stenius är chef för. Hon blev färdig sjuksköterska i januari i år och går nu ett traineeprogram på Södertälje sjukhus. ASIH är hennes första arbetsplats inom ramen för programmet.

– Jag tror att det stämmer att vi har andra krav. I min klass på Karolinska institutet var alla otroligt fokuserade på att ”jag ska jobba på akuten” eller så, det var inte tal om att vara glad bara för att man får ett jobb, säger hon.

Över huvud taget tror Karin Gustavsson att 80-talisterna har en annan syn på sitt arbete än tidigare generationer.

– Man vill resa och jobbar lite här och där, det är inte längre så att man utbildar sig till ett yrke och sedan jobbar på samma ställe hela livet.

Hon jämför med sin mamma, i dag i 60-årsåldern, som också är sjuksköterska.

– När hon valde yrke fanns nog ”kall-tänket” mera. När jag sökte till sjuksköterskutbildningen tänkte jag självklart att jag ville jobba med människor, men också på att jag skulle kunna jobba över hela världen och kan få uppleva mycket. Att det finns många olika inriktningar, så att man kan få variation i arbetet, var också viktigt.

Stina Fredriksson, som fyller 27 år i år, började också med sjukhusets traineeprogram när hon var nyexaminerad, i januari 2005. När hon var klar med det började hon arbeta på ASIH, där hon nu varit i två år.

Intresse för att jobba med den aktuella patientgruppen och bra kollegor var avgörande när hon sökte jobbet, liksom möjligheten att få utmaningar.

– Jag vill växa och lära mig nya saker och här lär jag mig något nytt nästan varje dag. Jag har bara varit sjuksköterska i tre år, men det känns längre. Jag känner mig säker i mig själv och i mitt yrke. Annars hade jag inte tyckt att det var roligt, om jag bara stått och stampat. Jobbet måste ge mig någonting, säger hon.

I artikeln här intill konstaterar managementkonsulten Anders Kinding på företaget Hay Group att 80-talisterna gärna vill vara delaktiga och kunna säga vad de tycker – något som Karin Gustavsson och Stina Fredriksson instämmer i.

– Det är viktigt att det finns en öppenhet, att man får vara sig själv men ändå vara professionell. Man måste kunna komma till sin chef och ha synpunkter på hur man vill ha det, man ska inte behöva vara rädd för sin chef, säger Karin Gustavsson.

Men de första åren i yrket är man mest upptagen med att hitta sig själv som sjuksköterska och hinner inte med att ha så mycket synpunkter på verksamheten, tycker Stina Fredriksson och Karin Gustavsson.

Den som vill diskutera är alltid välkommen och att de nya sjuksköterskorna är mer medvetna om sina egna styrkor och bestämda med vad de vill är inget problem på ASIH, förklarar Gittan Stenius. Att vissa yngre medarbetare inte kommer att stanna så länge på avdelningen är egentligen inte heller något problem, menar hon.

– Jag räknar inte med att de ska stanna tio år. Det är en annan rörlighet på arbetsmarknaden i dag.
Att redan vid anställningsintervjun säga att man tänker jobba ett år eller två för att sedan ge sig ut på långresa är dock inget som går hem, erkänner hon.

– Om det finns flera kandidater och någon vill satsa ett antal år framöver, så väljer jag ju den personen.

Själv var Gittan Stenius med och startade ASIH 1989 och har jobbat där sedan dess. Också tidigare under sin karriär har hon varit Södertälje sjukhus trogen.

– Jag har bytt jobb flera gånger, men inom sjukhuset.

Förutom behovet av omväxling kan en anledning till att unga sjuksköterskor byter jobb oftare vara att det är ett sätt att få upp lönen, tror de.

Men att lönen är viktigare för 80-talister än för tidigare generationer känner inte Karin Gustavsson och Stina Fredriksson riktigt igen sig i.

– Jag hade inte blivit sjuksköterska om jag velat tjäna mycket pengar, även om man förstås hoppas att lönerna ska bli bättre nu när frågan är i ropet, säger Stina Fredriksson.

Huruvida de själva kommer att byta jobb ofta, tycker Karin Gustavsson och Stina Fredriksson är för tidigt att säga.

– Jag har inga planer på att byta jobb nu, men jag kommer nog inte att vara här till pensionen. Det handlar mycket om lönen, men också om att jag vill prova på olika saker, säger Stina Fredriksson.

– Jag kommer nog att stanna på samma ställe så länge det känns bra i magen. Jag vill bli en duktig sjuksköterska, sedan om jag blir det på ett och samma ställe eller genom att byta jobb, det får vi se, säger Karin Gustavsson.

Läs mer om 80-talisterna i Dagens Medicin del 2, På Jobbet, nr 13/08.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev