Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledarskap

Få törs vara stolt stafett

Publicerad: 14 september 2007, 09:00

Varje dag hyr hundratals läkare ut sina tjänster till vårdcentraler och sjukhus. Men det är sällan någon hyrläkare som talar högt om sina uppdrag. Frågan är varför det är så pinsamt.


Hur ofta har du läst en debattartikel i Läkartidningen eller Dagens Medicin där skribenten titulerar sig hyrläkare eller beskriver sig själv som en stolt stafett? Och när träffade du senast en kollega som berättade om hur fantastiskt bra hon tjänade under sina två veckor på Enbuskens vårdcentral?

Trots att det finns uppskattningsvis flera tusen läkare i Sverige som hyr ut sig för kortare eller längre uppdrag är det en i stort sett tyst grupp. Det finns ingen organisation eller sammanslutning för stafett­läkare och det är till och med svårt att få någon att ställa upp med namn och bild i en tidningsartikel.

Så vad beror det då på att stafett­läkare oftast talar tyst om sitt arbete?

– Jag vet inte, men jag tror att det finns någon slags negativ klang som kommer av att man skulle göra sig rik på sjukvård, säger Samuel Lindholm.

Från augusti till och med årsskiftet har han Kullbergska sjukhuset i Katrineholm som sin arbetsplats. Som nybliven specialist i psykiatri 2005 blev Samuel Lindholm överläkare och medicinskt ansvarig för en slutenvårdsavdelning vid Södertälje sjukhus. Han ledsnade snabbt och sedan i januari är det hyrläkeri som gäller.

– Jag trivdes inte i landstingets organisation, med ständiga omorganisationer över huvudet på mig, att inte vara delaktig. Jag har haft eget företag med olika sidouppdrag i tio års tid, så steget var inte stort, säger Samuel Lindholm.

Åsa vilbäck, st-läkare i plastikkirurgi vid Universitetssjukhuset Örebro och krönikör i Dagens Medicin, har hyrt ut sig en del i skarvarna mellan olika tjänster. Hon är inne på samma förklaring som Samuel Lindholm: Det är inte snyggt att tjäna pengar på sjuka människor. En girig doktor är ingen riktig doktor.

– Hyrläkare förutsätts välja pengar före kallet. Visst får man mer betalt, vilket är viktigt, men jag har aldrig känt att det jag gjort varit så betydelsefullt och uppskattat som när jag jobbat som stafett. Jag tycker inte att det är fel att vara hyrläkare eftersom landstingen anlitar stafetter för att deras verksamhet drivs på ett dåligt sätt, säger Åsa Vilbäck.

Precis som andra läkare som får frågan från Dagens Medicin om varför det är så pinsamt att vara stafett, benar hon lite snabbt i frågan innan hon glider vidare till avdelningen försvar och förklaringar: Landstingen är för trista och dåliga arbetsgivare. Fyrkantiga, stela och dessutom snåla med lönen.

– Man kan inte skylla på läkarna, utan på dem som driver verksamheten. Landstingen är ofta ineffektiva, vilket gör att det behövs fler läkare, säger Åsa Vilbäck.

Just effektiviteten är ett ämne som snabbt kommer upp i diskussioner om hyrläkare. Sjukvårdshuvudmännen pekar på höga kostnader och läkare som på några månader kan dra in vad som är en årsinkomst för många.

Samuel Lindholm har räknat på det. Han tycker att debatten är oseriös och att äpplen och päron jämförs. Folk förstår inte skillnaden mellan att betala skatt som företagare och som anställd och att hyrläkaren bland annat måste baka in semester och fortbildning i sin taxa, anser han.

– Verksamhetscheferna brukar säga att vi är dyra. Men då tänker de helt fel. I många fall blir det dyrare och mer ineffektivt med fast anställd personal. Vi hyrläkare är dessutom mer lydiga och lättmanipulerade för ledningen, säger Samuel Lindholm lite på skämt.

– Jag tror att motståndet mot oss är mer politiskt än ekonomiskt. Jantelagen tillåter inte att man tar initiativ och är påhittig.

Samuel Lindholm anser att inhyrda läkare ofta tar betydligt fler patienter än de fast anställda och därmed är mer effektiva. Och att en fetare ersättning påverkar arbetslusten positivt är något som Åsa Vilbäck känner igen sig i.

– Jag tjänar 30 000 nu. Det är ingen dålig lön, men om jag tänker på det ansvar jag har och jämför med kompisar i andra branscher så är det inget vidare. När man har bättre betalt gör man verkligen allt, man känner att nu jäklar ska jag göra ett extra bra jobb, säger hon.

Åsa Vilbäck gillar känslan av att komma in och ge järnet och kunna bidra med nya perspektiv. Hennes erfarenhet är att hyrläkare ofta får mycket uppskattning för sina insatser av de fast anställda.
detta bekräftas av Lena Larsson, specialist i allmänmedicin och verksamhetschef på Vårdcentral Borlänge sjukhus. Vårdcentralen har motsvarande 7,5 heltidstjänster på de 17 000 invånarna i upptagnings­området och behöver konstant ha en stafettläkare inne för att arbets­bördan ska bli rimlig.

Vårdcentralen tar enbart emot färdigutbildade specialister, vilket gör att man en del veckor inte lyckas få någon extra läkare. Genom att vårdcentralen satt kraven så högt fungerar det oftast mycket bra när det väl finns en hyrläkare inne.

– Men enskilda doktorer och stafettföretag ringer också och erbjuder sina tjänster och när vi frågar om referenser så ber de att få återkomma och sen hör vi aldrig av dem mer. De läkare vi får hit är oftast jätteduktiga och vi tycker det är roligt att få hit dem. Det är ett sätt att få feedback på hur vi arbetar och få in nya impulser, säger Lena Larsson.

För alla är bilden inte så idyllisk. Det kan kännas utsatt att vara hyrläkare och komma med kritiska synpunkter på uppdragsgivarna. En läkare som intervjuats för denna artikel ändrar sig och vågar inte   vara med, trots löfte om anonymitet.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News