Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag16.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledarskap

Integrerad primärvård: “Att köra sitt eget race är inget alternativ”

Publicerad: 10 Mars 2021, 12:39

Nicola Silberleitner, psykolog på Sävja vårdcentral i Uppsala, som skrivit boken om integrerad primärvård. Fr v i bakgrunden hennes kollegor dietisten Malin Holm, fysioterapeuten Joel Viberg och läkaren Johanna Carlson.

Foto: Staffan Claesson/Bildbyrån

Samverkan för att hjälpa patienterna med beteendeförändringar. Det är den röda tråden i en ny bok som riktar sig till chefer och medarbetare i primärvården. (1 kommentar)


Ämnen i artikeln:

Ledarskap för vården

Utgångspunkten i boken är att många patienter söker sig till primärvården med svårbedömda beteende- och livsstilsrelaterade somatiska och psykiska besvär. Ofta jobbar läkare, sjuksköterskor, psykologer, dietister och fysioterapeuter i silos, var och en i sitt eget rum, med remisser som kontaktväg. Och ofta kan de känna sig ensamma, överväldigade av massan av patienter med komplexa behov. 

Nicola Silberleitner och Anneli Farnsworth von Cederwald är båda psykologer och arbetar på vårdcentraler. De har tillsammans med amerikanska psykologen och författaren Patricia Robinson skrivit boken med den långa titeln Integrerad primärvård. Principer, färdigheter och rutiner för hela vårdcentralens arbete med beteenderelaterad ohälsa (Natur och Kultur 2021).

 – Det finns mycket litteratur på engelska om hur man kan integrera psykologer, kuratorer och psykoterapeuter i vårdcentralens verksamhet. Det som saknades var en bok som utgår ifrån det svenska vårdsystemet och som tar ett bredare grepp. Vår bok handlar inte bara om integrering av psykosociala resurser, utan hur alla yrkesgrupper kan bli delaktiga i arbetet med beteendemässiga aspekter av patienters hälsa, säger Nicola Silberleitner.

Hon liknar en dålig vårdcentral vid en illa skött fusion mellan olika bolag; ansvaret är diffust, det råder förvirring om erbjudandet, olika yrkesgrupper kastas in under samma tak och patienten känner sig runtbollad mellan olika behandlare.

Alla vårdcentraler har sina egna utmaningar och boken föreslår inga snabba lösningar. Författarna poängterar att integrerad primärvård inte i första hand är en behandlingsmetod, utan en organisatorisk förändring av vårdcentralens arbete med syfte att kunna ge bättre vård till fler patienter och främja en bra arbetsmiljö. Det handlar alltså inte bara om hur man ska hålla samtalen med patienterna, utan också om lokalutformningen, schemaläggningen, tidboken, triageringen och uppföljningen.

Här är chefens uppgift stor – att hjälpa personalen att konkretisera den egna vårdcentralens förutsättningar för att sedan prioritera, planera, genomföra, utvärdera och förfina.

Boken beskriver en särskild metod för att öka tillgängligheten. Den är inspirerad av det som kallas open access/advanced access och som utvecklades inom primärvården i USA. 

Här skiljer man inte mellan akuta och icke-akuta besök, nybesök eller återbesök. Målsättningen är att alla patienter som behöver en tid i dag, ska få en tid i dag. Ju mer man känner sina listade patienter, desto bättre går det att balansera utbud och efterfrågan av tider. En triagering som är anpassad till primärvården drar nytta av den samlade kompetensen och möjligheten till samverkan. Patienten bokas direkt till den yrkesgrupp som förväntas kunna svara för det aktuella behovet. Ofta sker en omedelbar bokning till fysioterapeut eller psykosocial resurs och läkare konsulteras eller kopplas in i de fall då det är nödvändigt.

En viktig förändring är att internremisser skrotas. I stället kan all personal boka i varandras tidböcker.

Nicola Silberleitner har jobbat på Sävja vårdcentral utanför Uppsala i åtta år och är del av ledningsgruppen där. 

Har du några exempel på konkreta mätbara resultat/förändring över tid av att arbeta integrerat?

 – Tillgängligheten till beteendehälsoprofessionerna för nybesök inom tre dagar ligger oftast över 80 procent. Det är enligt SKR:s nationella vårdgaranti. Det blir ett lite trubbigt mått eftersom det bygger på en specifik definition av nybesök. De flesta patienter får en tid samma dag, oavsett om de kommer med ett nytt eller känt besvär.

Anneli Farnsworth von Cederwald, som jobbar deltid på vårdcentralen i Västra hamnen i Malmö, tillägger att den mesta forskningen är gjord i USA, men att det finns enstaka svenska studier. 

 – I alla studier har man sett en hög patientnöjdhet. 

Anneli Farnsworth von Cederwald ska doktorera i ämnet integrerad primärvård.

Foto: Martin Magtorn

Hon har nyligen börjat doktorera vid Linnéuniversitetet och projektleder bland annat en stor studie på 15 vårdcentraler i Västra Götalandsregionen för att följa implementeringen av arbetssättet. 

Med tanke på hur pressad primärvården är på många ställen kanske det kan te sig oöverstigligt att sätta i gång en så här stor förändring. Har ni bra exempel på små steg att börja med?

 – Många frågor är ju redan på tapeten i primärvården, som triagering och tidböcker, säger Nicola Silberleitner.

 – Vi hoppas att boken ska vara till hjälp att analysera sin vårdcentral och ta mer medvetna beslut om hur verksamheten ska organiseras. Ett bra första steg är att lära känna varandra i de olika yrkesrollerna så till exempel fysioterapeuten vet hur läkaren jobbar och läkaren vet hur dietisten jobbar.

Vad är det specifikt som ni tycker krävs av chefer i primärvården för att lyckas få till samverkan och integration?

– Engagemang och intresse för andra yrkesgrupper. Att arbeta med positiv förstärkning för att leda utvecklingen mot integrerad samverkan, säger Nicola Silberleitner.

– Att ha en tydlig målsättning, men vara flexibel i hur målen ska uppnås, och att alltid involvera den personal som omfattas av en förändring i besluten om hur man ska nå fram till målen. Att markera att vi jobbar tillsammans. Att köra sitt eget race är inte ett alternativ på en vårdcentral, tillägger Anneli Farnsworth von Cederwald.

Vilka är de största hindren för att utveckla en integrerad primärvård? 

– Bristande ledarskap – att lägga ansvaret på en enskild anställd som brinner för förbättring men som inte har mandat eller kunskap, säger Nicola Silberleitner.

Anneli Farnsworth von Cederwald tar upp bemanningen och regionernas ersättningssystem:

– Det är inte alltid lönsamt att anställa psykologer, till exempel om regionen lagt ut psykologbesök ”på stan” via vårdval. Då utarmar man vårdcentralerna, som ju ska vara hubben för nära vård.

Nycklar till integrerad primärvård

Konsultativt arbetssätt och tvärprofessionellt samarbete

Alla professioner på vårdcentralen arbetar konsultativt och i samverkan. Det finns tydliga rutiner för direkt överlämning från en profession till en annan, samt tät återkoppling i form av kortfattade konsultationer under arbetsdagen eller via journalen. Besöksrummen ligger i samma lokal och alla professioner bär likadana kläder.

Hög tillgänglighet

Tidboken lämnar luckor för omedelbara besök hos alla yrkesgrupper så att man kan ”smida medan järnet är varmt”, det vill säga fånga upp patienten när hen är mest motiverad för en beteendeförändring. Alla behandlare får boka i varandras tidböcker. Det finns ingen kö till någon yrkesgrupp.

Fokuserade, primärvårdsanpassade interventioner

Besöken är i regel 15 till 30 minuter. Antalet besök är flexibelt och anpassat till patientens behov och vårdcentralens resurser. Patienter ska få möjlighet att identifiera beteenden som kanske hjälper på kort sikt, men som inte hjälper på lång sikt och testa nya beteenden som ofta är utmanande på kort sikt, men som leder dem i önskad riktning. Möjlighet till återbesök finns alltid och uppmuntras.

Kliniska spår

Kliniska spår är, enligt författarna, en effektiv metod för att hjälpa stora patientgrupper med beteendeförändringar. Målgruppen kan vara patienter med beteenderelaterad fysisk eller psykisk ohälsa, exempelvis diabetes 2-patienter och personer med sömnsvårigheter, smärta eller stress. Kliniska spår innehåller rutiner för hur patienter som tillhör målgruppen ska identifieras och sättas i kontakt med rätt yrkesgrupp samt evidensbaserade och lättillgängliga interventioner som kan nå ut till hela målgruppen. Grupper och föreläsningar är vanliga behandlingsformer i kliniska spår, som också innehåller rutiner för utvärdering av effekterna.

Inramning för samtal

Författarna är inte så naiva att de tror att alla patienter ska omfamna att besöket på vårdcentralen får fokus på beteendeförändring i stället för på snabba lösningar. De föreslår denna inramning för samtal:

- Är patienten medveten om konsekvenserna av sina livsval/sitt beteende?

- Vad är patenten mest angelägen om?

- Hur kapabel upplever patienten sig vara för att klara av en beteendeförändring?

- Vad behöver patienten för att kunna ta ett informerat beslut samt för att genomföra det?

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här

Kommentarer publiceras efter granskning

 

2021-03-12

Tolv kontakter med vårdcentralens läkare de senaste åren blev resultatet när man fnyste åt apotekarens råd. Nu istället två akuta inläggningar på sjukhus.

Maj-Britt Elmvik, leg apotekare

 

Nina Hedlund

Reporter

nina.hedlund@dagensmedicin.se

Ämnen i artikeln:

Ledarskap för vården

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev