Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledarskap

Karolinskas chef lyckas hålla sig fast i direktörsstolen

Publicerad: 14 juni 2002, 09:30

En bulldozer kallas hon av en del - av andra beundransvärt uthållig och orädd. Maj-Len Sundin, sjukhusdirektör vid Karolinska sjukhuset i Solna, är temperamentsfull och målinriktad. Med rötter i både Finland och Norge, har hon betydligt mer sisu än diplomati över sin person.


Karolinska sjukhuset är inte bara ett mytomspunnet sjukhus med världsrykte, det är också ett hus fyllt av rykten, och rykten på KS handlar nästan alltid om sjukhusdirektören. Det har de gjort oavsett vem som suttit på direktörsstolen. Det senaste årtiondet har direktörerna på KS fallit som käglor. Men hittills, efter två och ett halvt år, har varken rykten eller intriger knäckt Maj-Len Sundin.  En anledning till att Maj-Len Sundin lyckats distansera sig från den sofistikerade mobbning som är vanlig i akademiska miljöer kan vara att hon som löneförmån har haft en personlig coach vid sin sida, som stötta och observatör.  - Det är något som alla ledare borde ha, säger Maj-Len Sundin.  Coachen, en tidigare medarbetare från Aker sjukhus i Oslo som hon har stort förtroende för, var inledningsvis livsviktig att testa idéer och funderingar på när hon började sitt arbete på Karolinska sjukhuset.  - Jag visste att jag anställts vid ett sjukhus av världsklass, som ofta bytt ledare. För mig var det viktigt att få möjlighet att bolla idéer med en person som inte satt fast i gamla tankemönster eller ingick i den maktkamp som alltid pågår vid sjukhus, säger Maj-Len Sundin.  Med sin bakgrund som sjuksköterska, sitt kärva finlandssvenska sätt och sitt heta temperament sticker hon ut i den akademiska miljön. Det har hon troligen egentligen inget emot. Drömmen som ung var att bli skådespelerska. Även om det inte blev så, står hon ändock ofta i rampljuset som högsta chef för Sveriges mest berömda sjukhus.  Det märks också tydligt att hon har scenisk talang. Hon är en kraftfull kvinna och när hon talade om ledarskap inför unga läkare vid förra årets AT-stämma var applåderna ovationsartade. Hon har en känsla för dramatiska och kärnfulla uttalanden som understryks av den finlandssvenska accenten. Hon talar inte bara, hon gör uttalanden.  - Jag är inte här för att göra karriär. Mitt uppdrag är att hålla ihop sjukhuset och föra det in i framtiden, säger hon.  Hur det ska gå till har hon sina egna teorier om, som hon just nu sammanställer till en bok om ledarskap och verksamhetsutveckling. Istället för att riva pyramiderna, som tidigare SAS-chefen Janne Carlzon blev berömd för, vill Maj-Len Sundin välta dem platt till marken.  - Det handlar om att göra pyramiden till en liggande triangel. De liggande sidorna i triangeln representerar olika delar i ett nätverk där professionerna möts för att utveckla verksamheten, säger hon.  Maj-Len Sundin pekar med stolthet på akutkliniken och hematologkliniken som de två första klinikerna vid sjukhuset som genomfört "triangelprojekt" fullt ut.  - Det handlar om att ta vara på och understödja personalens drivkrafter och energier för att hitta nya lösningar. Framför allt är det viktigt att inte leta syndabockar, säger hon.  För att genomföra triangelprojekten har hon personligen varit med och utbildat 33 processhandledare på olika nivåer vid sjukhuset. Deras främsta uppgift är att se till att den sociala integrationen fungerar i arbetsteamen.  - Tiden är förbi när enskilda hjältar klarade jobbet. I dag krävs det tvärprofessionella lösningar i sjukvården. Då är det viktigt att hjälpa till med relationslogistik för att förstå hur man jobbar i processer, säger hon.  Maj-Len Sundin har också rekryterat nära medarbetare från andra miljöer än vad som är vanligt i sjukvården. En av hennes närmaste medarbetare är exempelvis en före detta flygkapten.  - Jag anställde honom på ren intuition. Jag kände att han med sin militära bakgrund och vana vid lagarbete, att arbeta resultatorienterat och sin goda förmåga att lyssna passar perfekt in i sjukvårdens organisation, säger hon.  Kan verka skrämmande  Maj-Lena Sundins person omnämns med respekt inte bara bland medarbetarna. Enligt ryktet finns det verksamhetschefer som är rädda för henne och upplever hennes temperament som skrämmande och hotfullt.  Hon medger att hon inte är någon enkel person att ha att göra med och att hon har lätt för att brusa upp. Men samtdigit säger hon att det inte är farligt att bråka litet. Hon menar att hur man gör något ofta avspeglar hur man är som person.  - Jag är van vid att saker händer runt omkring mig, att det växer. Om personer är rädda törs de inte gå igenom mig, säger hon.  En av sjukhusets chefer bekräftar också att hans kontakt med sjukhusdirektören blivit betydligt bättre sedan han "gått igenom" och sagt vad han tyckte i en viktig fråga.  Det råder ordning och reda på Maj-Len Sundins arbetsrum och väskan står packad för avfärd till Oslo, när Dagens Medicin möter henne. Hon ger intryck av att vara en kvinna som vet vad hon vill och hon försöker självfallet också styra intervjun i den riktning som hon vill. Det gäller att sätta hårt mot hårt för att få svar på frågorna.  Enligt ordföranden i läkarföreningen vid Karolinska sjukhuset, Lars Vestersköld, har Maj-Len Sundin svårt att förstå den svenska fackliga kulturen. Han är missnöjd med att hon vill se mer samarbete mellan de olika fackföreningarna vid sjukhuset. Han har också tidigare uttalat sitt missnöje med att hon inte infriat de förväntningar som ställts på henne, bland annat på grund av alltför många konfrontationer.  Det här är inget Maj-Len Sundin vill kommentera.  - Det säger mer om honom än om mig, säger hon.  Ryktet har berättat att hon har svårt att samarbeta med kvinnliga chefer. Men det förnekar Maj-Len Sundin bestämt.  - Däremot har jag på senare tid upptäckt att kvinnor behöver mycket mer uppmärksamhet och bekräftelse än vad män gör, säger hon.  Det här menar hon är något okänt för henne själv och något som hon inte riktigt har upptäckt eller tänkt på tidigare, trots att hon arbetat med så många kvinnor.  - Jag tycker att det känns konstigt att många kvinnor inte riktigt törs lita på att de är duktiga utan att någon annan säger det till dem, allra helst män. Jag är uppväxt med en ensamstående mamma och har aldrig känt behov att få bekräftelse för mitt arbete av män, säger hon.  Familj i Norge  Maj-Len Sundin är själv mamma till fyra barn, två flickor och två pojkar, i åldrarna 27 till 36 år. Alla fyra har också valt att arbeta inom samma område som hon. Två av dem är sjuksköterskor, en är undersköterska och en läser medicin.  Den här fredagen, precis som alla andra fredagar, veckopendlar Maj-Len Sundin hem till Oslo. Just den här helgen ska hon åka till sin lilla stuga ute på landet. Det är där alla tankar faller på plats, berättar hon.  Behovet av natur, tystnad och kultur ökar med åldern, hävdar Maj-Len Sundin.  - De stora i livet sker egentligen i det lilla, i dagliga möten, upplevelser och samtal. Risken är bara att vi är för stressade att märka det och att vi inte törs släppa greppet och bara vågar vara.  Hon är en samnordisk produktion, född och uppvuxen i Finland där hon också utbildade sig till sjuksköterska. Vid 23 års ålder blev hon Finlands yngsta omvårdnadschef vid ett psykiatriskt sjukhus i Vasa. I Norge hamnade hon genom giftermål. Som ungdomspolitiker i svenska folkpartiet i Finland träffade hon, på en resa i Norge, sin man som var tjänsteman inom centerpartiet i Norge.  Det var också i Norge, där Maj-Len Sundin var sjukhusdirektör på Aker sjukhus i Oslo, som svenska headhunters hittade henne, 28 år senare, när de sökte en ny direktör till Karolinska sjukhuset.  Att sättet att vara skiljer sig åt i de tre länderna, tycker hon är tydligt.  - Svenskarna är internationella och öppna, men samtidigt lite undanglidande och konflikträdda. Finnarna står för den vilda urkraften och norrmännen för naturkraften, säger hon.  Mer sisu än diplomati  Man får intrycket att Maj-Len Sundin tycker att vi svenskar är välvilliga men lite svalt reserverade jämfört med finländare och norrmän. Själv har hon slipats i kanten av samtliga tre länders kulturer, men det är helt klart mer sisu än diplomati över hennes person.  Maj-Len Sundin har inget tidsbestämt förordnande som sjukhusdirektör vid Karolinska sjukhuset, men ett fallskärmsavtal som ger henne två årslöner.  - Är politikerna missnöjda med mig får jag gå på dagen, detsamma gäller för mig om jag är missnöjd, säger hon.  Men den risken verkar inte vara så stor. Maj-Len Sundin är mycket nöjd med uppbackningen från den politiska ledningen i produktionsstyrelsen.  - Jag har världens bästa politiska chef. Han är både närvarande och stödjande utan att blanda sig i, säger hon om moderaten Jan Olov Sundström, ordförande i produktionsstyrelsen.  Hon poängterar att hon generellt har mött mycket tvärpolitiskt stöd i Stockholms läns landsting, vilket hon menar är imponerande.  Efter två och ett halvt års slit 12-14 timmar per arbetsdag är hon nu beredd att lämna över en del av arbetet till en biträdande sjukhusdirektör.  - Jag hoppas få ägna mer tid åt det utvecklingsarbete som pågår vid Karolinska sjukhuset i form av organisationsutveckling, och att också få möjlighet att marknadsföra sjukhuset internationellt bland annat via den internationella organisationen för universitetssjukhus, University Chapter, säger Maj-Len Sundin.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev