Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag09.05.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Ledarskap

Ledarskapskrönika: Marsipantårta och mardrömmar

Carolina Samuelsson, sjukhuschef och förvaltningschef för Hallands sjukhus, skriver om jobbiga insikter och enastående chefer under pandemin. (1 kommentar)

Publicerad: 15 april 2021, 20:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Carolina Samuelsson, sjukhuschef och förvaltningschef för Hallands sjukhus.


Ämnen i artikeln:

Ledarskap för vårdenRegion HallandCovid-19

Det är ”ettårsjubileum” på en covid-19-avdelning. Sirliga bokstäver på en jättetårta med marsipanros:

”Ni är fantastiska”

Jag får en klump i magen. Borde inte vi i högsta sjukhusledningen fixat fram tårtan? Men det är inte min ledningsgrupps akronym som står skriven i hallonglasyr. Utan i stället en sprejmålad företagslogga.

Läs mer: Höga krav på önskechefen i vården 

När jag ser tårtan blandas det gångna årets svårlösta frågor och vägval i en diffus sörja i min hjärna. De få tydliga minnen som fastnat är därför bara det absolut jobbigaste eller sådant som jag inte kunnat sluta älta:

”När sedan viruset i trojansk stil började med att slå till i sjukhusets hjärta stod vi utan plan B.”

Vår noggranna ”Masterplan” för sjukhusets allra första covid-19-individ. Så att det skulle bli tryggt och säkert för alla. Men när sedan viruset i trojansk stil började med att slå till i sjukhusets hjärta stod vi utan plan B. En medarbetare som semestrat utanför ett riskområde hade fått rådet att gå till jobbet för att lindra, bota och trösta – och vips var klusterutbrottet på iva ett faktum.                                                        

Den nervösa anspänningen inför varje mediekontakt – i början. Besvikelsen när förlupna bisatser slogs upp till rubriker som låg långt ifrån vad jag ville förmedla.

Min självömkande insiktslöshet när jag ombads godkänna att en av våra infektionsläkare kunde avvaras även under våren. Hen behövdes i regionens vaccinationsorganisation. 

Hur komplicerad kan en massvaccination vara? tänkte jag men höll god min, i november. 

Ungefär hur komplicerad som helst, vet jag i dag.  

Den återkommande uppgivna tröttheten. Till exempel dagen före nyårsafton. Jag vandrar runt kvarteret klockan sju på morgonen för att samla tankarna. Frusna fingrar slår numren till mina närmaste medarbetare. ”Jag är ledsen. Du kan inte vara ledig i dag. Heller. Jag behöver dig. Vi måste eskalera. Igen.”  

Skrivelserna och breven jag fått. Ofiltrerad oro, ilska eller böner om att förändra tingens ordning. Från anhöriga, patienter och medarbetare.

Men minnesfragment av tillkortakommanden och jobbiga insikter bleknar i relation till den stora varma tacksamheten. Till cheferna.

Första och andra linjens chefer som till skillnad från mig sällan haft tid att teoretisera utan stått mitt i verkligheten för att realisera.

Chefer vars ansvarsområde blev vansinnigt diffust när jag förväntat mig att alla plötsligt ska ta ansvar för allt. När ögonkliniken fick bidra till infektionssjukvård så att kirurgen kunde fortsätta operera tarmcancer. 

När jag bemötte upprörda känslor kunde jag väga mina ord på guldvåg innan luren lyftes eller sändknappen trycktes. Men på ”golvet” har cheferna behövt hantera det mesta i realtid och ansikte mot ansikte. Förklaring och tröst till medarbetare har levererats med empati samtidigt som någon annan instruerats om avlämningsplats för nya visir. 

Hur många chefsmardrömmar det gångna året har handlat om tomma schemarader och risk för att inte räcka till?

Tårtan med företagslogga i marsipan kom så klart på plats tack vare en av alla dessa enastående chefer. Och vet ni? Jag är faktiskt inte förvånad om denna chef, i sitt oändliga ansvarstagande, till och med hade sjukhusets kommande delårsrapport i åtanke när hen tillät ett återvinningsföretag att sponsra ”Ettårskalaset”.

Jag skriver i hallonglasyr. Till alla chefer: Ni är fantastiska!

Läs mer: KPMG-rapport efterlyser tydlighet i krisledningen 

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2021-04-19
Bästa Carolina! Återigen visar du ett enastående, lysande ledarskap, i en för oss alla oväntad och svår situation. Som Hallänning och engagerad i vårdens utveckling som konsult lyfter jag hatten - äkta ledarskap när förutsättningarna är som sämst. Du visar prov på personlig styrka, ödmjukhet och medmänsklighet, fortsätt så, det är vad vården behöver!
Catarina Dahlöf

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev