Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledarskap

Mindre inflytande när staten tog över

Publicerad: 11 mars 2002, 15:38

Den 1 januari i år övergick alla Norges sjukhus i statlig ägo. Men det innebar inte, som man skulle kunna tro, en ökad politisk styrning av verksamheten.


- Det politiska inflytandet över den specialiserade sjukhusvården är helt borta. I dag förvaltas många av Norges sjukvårdsmiljarder helt utan offentlig insyn, säger Gunhild Johansen, förste vice ordförande i det norska kommunalarbetarförbundet.  När stortinget antog den nya sjukhusreformen i juni 2001, valde politikerna inte bara att förstatliga sjukhusen. De valde också att genomföra en omfattande bolagisering av verksamheten, där sjukhusen organiseras i professionellt styrda hälsoföretag, som i sin tur ingår i likaledes professionellt styrda regionhälsoföretag.  Ovanför alltsammans står hälsominister Dagfinn Høybråten (kristelig folkeparti), som har till uppgift att föra ut de mål, riktlinjer och ekonomiska resurser som stortinget beslutar om till regionhälsoföretagens styrelser. Men där slutar det politiska inflytandet - att driva sjukhusen till allmänhetens belåtenhet är upp till varje företag.  - Huvudtanken är att tydliggöra ansvaret för hälsoväsendet i allmänhet och den specialiserade sjukhusvården i synnerhet. När stortinget nu påtalar brister i sjukvården för hälsoministern kan han inte längre slå ifrån sig och skylla på någon annan - nu är det han som har det yttersta ansvaret, säger John Alvheim, ordförande i stortingets socialutskott och en av fremskrittspartiets 25 stortingsledamöter.  Att den nya strukturen minimerar det lokala politiska inflytandet över sjukhusdriften bekymrar inte John Alvheim.  - Här gäller det att tillgodose patienternas behov. Då har den lokala demokratin inte så stor betydelse, säger han.  - Vi menar att den här modellen ger de enskilda sjukhusen större frihet och skapar en tydligare avgränsning mellan beställare och utförare av vårdtjänsterna. Det leder i sin tur till ett mer effektivt utnyttjande av resurserna, vilket förhoppningsvis kan medverka till att vårdköerna försvinner så snart som möjligt. I dag väntar 260000 norska patienter på behandling, varav en tredjedel i över ett år.  Alla håller dock inte med om att den lokala demokratin skulle sakna betydelse. Gunhild Johansen, förste vice ordförande i Norsk kommuneforbund, som bland annat organiserar undersköterskor, laboratoriepersonal och medicintekniker, är djupt skeptisk till reformen.  - Politikerna, och därmed allmänheten, har helt förlorat möjligheten att påverka sjukhusdriften, säger hon.  Norsk kommuneforbund får stöd i sin kritik från Kommunenes sentralforbund, motsvarigheten till det svenska Landstingsförbundet. Vice ordföranden Odd Arild Kvaløy menar att reformen kommer att innebära minskad öppenhet, minskat politiskt inflytande och större avstånd mellan beslutsfattare och befolkning.  - När reformen drevs igenom fanns det ett stort missnöje med fylkespolitikerna. Därför mötte den inget större motstånd - men jag är övertygad om att reaktionen kommer när det visar sig att regionhälsoföretagens styrelser fattar beslut i frågor om exempelvis lokalisering av olika specialisttjänster utan att lyssna till vare sig befolkning eller lokala myndigheter, säger han.  Innebär inte reformen i själva verket ett totalt omyndigförklarande av de fylkeskommunala politikerna?  - Jo, visst är det så. Men att fylkena inte klarade att lösa sitt uppdrag berodde först och främst på bristande ekonomiska resurser, att de i många, många år varit underfinansierade - vilket också har erkänts i efterhand, säger Odd Arild Kvaløy.  Politikerna i fylkeskommunerna har kvar ansvaret för bland annat vidareutbildning, vägar och vissa kulturinstitutioner.  Och trots att sjukhusreformen bara är lite drygt två månader gammal, har den redan stött på problem. Pengarna räcker helt enkelt inte till för att upprätthålla samma produktionsnivå som under 2001. Regeringen har signalerat att en revidering av statsbudgeten kan bli aktuell.  Ägarskiftet har också inneburit konflikter. Den mest kännbara är sjuksköterskestrejken, som vid denna tidnings pressläggning just gått in i sin åttonde vecka - se även Dagens Medicin nr 5/02 och nr 6/02.  - Vi tror på idén att samla ansvaret och de ekonomiska resurserna i en myndighet, som absolut kan vara staten, för att skapa ett sjukvårdsväsende som är mer tillgängligt för patienterna, har kortare köer och inte har några patienter liggande i sjukhuskorridorerna. Där delar vi regeringens målsättning, säger Bente Slaatten, ordförande i det norska sjuksköterskeförbundet.  Hon är dock skeptisk till att sjukhusen organiseras som företag.  - Vi är självfallet rädda för att kvalitetsaspekten faller bort när ekonomin ska styra. Frågan är vilket resultat man ska sträva efter i ett sjukhus - det som är mest kostnadseffektivt behöver inte vara det bästa, säger hon.  DEN NORSKA LÄKAREFÖRENINGEN är mer positiv.  - Jag tror att företagsmodellen innebär en mer dynamisk beslutsprocess än vi hade tidigare, säger Hans Kristian Bakke, läkarföreningens vd.  - Förhoppningsvis innebär det att sjukvården i högre grad än tidigare kan byggas på professionens kunskap. Ägarskapet i sig har väldigt liten betydelse, det som spelar roll är själva vårdinnehållet.  Tanken är att även det ska ses över. Sjukhusreformen innehåller ett uttalat mål om att samordna sjukhusens verksamheter.  Alla sjukhus ska inte göra allting - tvärtom ska funktionerna och specialisttjänsterna fördelas mellan sjukhusen för att säkra en hög kvalitet även i mer glesbefolkade regioner.  - Där är vi helt överens med regeringen, säger Gunhild Johansen från Norsk kommuneforbund.  Men när funktionerna ska fördelas, spelar ägarförhållandena ingen stor roll, menar hon.  - Det vi är rädda för är att regionhälsoföretagen ska framtvinga en modell som fråntar vissa sjukhus deras status som sjukhus utan att det först fattas politiska beslut om det. Som det är i dag förvaltas många av Norges sjukvårdsmiljarder helt utan offentlig insyn. Allmänheten har ingenting att säga till om - och det, menar vi, är ett demokratiskt problem.  ...................................................  Engqvist slår vakt om landstingens makt

Ett statligt övertagande av de svenska sjukhusen är inte aktuellt. Det säger socialminister Lars Engqvist (s) efter ett två dagar långt besök i Norge i förra veckan.  - Ska vi ha en offentligt finansierad sjukvård, så måste den också vara politiskt styrd.  Strax före jul lanserade Lars Engqvist sina planer på en nationell handlingsplan för den högspecialiserade sjukvården, se Dagens Medicin nr 50/01.   Han poängterade tydligt att en sådan handlingsplan inte ska innebära att huvudmannaskapet för sjukhusen ska överföras till staten - och det står han fast vid.  - Vi behöver titta på hur vi kan skapa en bättre samverkan i den högspecialiserade vården, inte minst mellan den nationella och den regionala nivån. Men en sådan samordning måste ske på förhandlingsväg och förankras politiskt - det är oerhört viktigt, säger han.  Enligt Lars Engqvist är den främsta anledningen till den norska reformen att de tidigare sjukhushuvudmännen, fylkena, saknat egen beskattningsrätt. När fylkespolitikerna inte själva haft ansvar för sjukhusens finansiering, har de heller inte tagit ansvar för driften.  - Som jag förstår det, skapade det en väldig osäkerhet i systemet. Det problemet har vi inte i Sverige - här har landstingspolitikerna ett tydligare ansvar och syns därför i debatten på ett helt annat vis. Jag tycker att vi ska slå vakt om det regionala huvudmannaskapet, säger han.  Bernhard Grewin, ordförande i Sveriges läkarförbund, är dock inte främmande för ett förstatligande.  - Nej, inte alls. Det här är en fråga vi måste diskutera öppet, säger han.  - Politikerna ska ha en beställarfunktion och definiera vilken vård de vill ha - men vårdprofessionen måste få större utrymme att själva ta ansvar för hur uppdraget ska utföras.  Som ett led i detta kan han absolut tänka sig en modell liknande den i Norge, där produktionsenheterna i högre grad leds av professionella styrelser.   Men det vill inte Lars Engqvist höra talas om.  - Jag tror det är olyckligt att lyfta bort det regionala politiska inflytandet. Sjukvård är en förtroendefråga och kan inte bara betraktas som en produktionskoncern, säger han.  Regeringen ska besluta om direktiven för den nationella handlingsplanen för högspecialiserad vård och forskning inom kort. Själva handlingsplanen beräknas dock inte vara färdig förrän om tidigast två år.

Annica Lundbäck

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev