Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledarskap

Myter hindrar sjuksköterskor från att få mer betalt

Publicerad: 12 mars 2008, 13:10

Dålig kunskap hos chefer och en kultur som säger att sjuksköterskor är en enhetlig grupp. Det tror arbetslivskonsulten Eva R Andersson är de främsta förklaringarna till att det är svårt för sjuksköterskor att få verkligt individuella löner.


Trots att Vårdförbundets avtal säger att lönen för förbundets medlemmar ska vara individuell upplever många sjuksköterskor att det i verkligheten är mycket svårt att få upp lönen med argument som handlar om den egna prestationen.

En viktig anledning till detta är dåliga kunskaper hos lönesättande chefer om vad som egentligen gäller, menar den fristående arbetslivskonsulten Eva R Andersson, som ingår i nätverket Lönelotsarna. Hon har tidigare varit både personalchef och anställd av Akademikerförbundet SSR och har jobbat mycket med kommuner och landsting.

– De som håller i lönesamtalen är ofta första linjens chefer. De är ofta oinformerade och okunniga om löneavtal, lönepolicys och liknande. Dessutom lägger de för lite tid på lönesamtalen, eftersom de inte får någon cred från högre chefer för att de håller bra lönesamtal, utan snarare för att de håller budget, säger hon.

Första linjens chefer känner sig otrygga i sin lönesättande roll och vågar inte belöna utvalda medarbetare utan väljer att ge ungefär lika stort lönepåslag till alla, menar Eva R Andersson.

Till det bidrar också gamla föreställningar om hur kvinnor i grupp fungerar, anser hon.

– I kvinnodominerade yrken klumpar man gärna ihop alla under samma benämning. Ger man en person högre lön ska man helst ge alla mer, det finns ju en gammal myt om att ”kvinnor blir så osams annars”. Men det är bara en härskar­teknik.

Just nu jobbar Eva R Andersson bland annat med ett projekt där landstingen i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland ingår och som handlar om huruvida arbetsvärdering är en strategi för jämställdhet, se även Dagens Medicin nr 50-52/07.

Och just arbetsvärdering tror hon är ett viktigt verktyg för sjuksköterskor som vill få upp sina löner. Det kan handla om att man jämför sig med andra yrken inom landstinget som värderats lika, till exempel tekniker eller ekonomer. Men också om att det görs större skillnad mellan olika sjuksköterskejobb.

– Där tror jag att sjuksköterskorna har sin löneframtid. Men det vi har sett är att det finns en tendens bland lokala fackliga företrädare att inte vilja särskilja till exempel IVA-sjuksköterskor eller thoraxsjuksköterskor, som har extremt komplexa jobb, från sjuksköterskor i funktioner där patientens liv inte står på spel på samma sätt.

Ett sätt att få mer individuella löner vore förstås att lönesättande chefer skulle använda det utrymme som finns för att belöna dem som varit duktiga och våga låta dem som presterat sämre ligga stilla – och att facket accepterar det och står för det inför medlemmarna, menar Eva R Andersson.

Ett annat vore att cheferna sam­arbetade mer i lönesättningen.

– Varje chef har ofta så lite pengar att dela ut och olika grupper med olika avtal som ska prioriteras. Cheferna skulle samarbeta mera och gå igenom en hel klinik eller ett helt verksamhetsområde.

Att det finns ett stort glapp mellan vad som står i avtalet och hur det fungerar i verkligheten håller Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund med om.

Men hon instämmer inte i att dålig kunskap hos första linjens chefer skulle vara en av de huvudsakliga förklaringarna.

– Jag tycker överlag att kunskaperna är bra, även om det förstås finns mycket mer att göra när det gäller att få den lokala lönebildningen att fungera, säger hon.

Problemet är snarare att det inte finns någon tradition av att värdera kunskap och koppla individens prestation till verksamhetens mål inom vården, menar Anna-Karin Eklund.

– Av tradition har det varit svårt att beräkna produktivitetsvinster. När man gör något effektivt ses det inte som en vinst utan som att man sparar pengar och verksamheter som skött sitt uppdrag får lägre anslag. Pengarna används inte till att belöna medarbetarna.

Att lönespridningen behöver bli större instämmer Anna-Karin Eklund också i. Specialistutbildning, andra kompetenshöjande utbildningar och lång yrkeserfarenhet är faktorer som hon tycker ska synas på lönen. Däremot är hon tveksam till att ställa olika grupper av sjuksköterskor emot varandra och särskilja till exempel IVA-sjuksköterskor, så som Eva R Andersson beskriver.

– Det finns ju andra kriterier än just att liv står på spel just nu, vissa av våra medlemmar jobbar ju mer förebyggande.

Läs också om tipsen som hjälper till att höja lönen i Dagens Medicin nr 11/08.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev