Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Ledarskap

Ny generation chefer slits mellan olika krav

Publicerad: 13 juni 2002, 10:52

Åtta av de största hjärt-kärlklinikerna har fått nya chefer det senaste året. De vill ha klara besked från politikerna om prioriteringar för att klara obalansen mellan uppdrag och resurser. På sin egen dagordning sätter de personalens väl och ve högst upp på prioriteringslistan.


Det senaste året har det skett ett generationsskifte på hjärt-kärlklinikerna runt om i landet. Åtta av de största sjukhusen har fått nya chefer på sina hjärtkliniker/-centrum. Tillsammans ansvarar de för en sammanlagd budget på nära 2 miljarder kronor och omkring 1900 anställda. Medelåldern bland de nya cheferna är 52 år. Tre är kvinnor, fem är män.  Nya på sina poster är hjärtläkarna Lars Ekström, Göteborg, Bo Israelsson, Malmö, Per Kvidal, Uppsala, Urban Lönn, Uppsala, Hans Olsson, Örebro, Christine Sonnhag, Linköping, Eva Strååt, Stockholm, och Eva Swahn, Linköping.  Dagens Medicin har ställt de åtta mot väggen för att få besked om hur de ser på sitt nya uppdrag och vilka frågor som står högst upp på deras dagordning.  Vardagsproblem som personal och rekrytering verkar ligga hjärtat närmast hos många. De nya cheferna betonar att arbetssituationen i dag är hårt pressad för alla yrkeskategorier. Eva Strååt, klinikchef på hjärtkliniken vid Huddinge universitetssjukhus, tycker att arbetsmiljön är en av de stora frågorna de närmaste åren.  - En av mina viktigaste uppgifter som chef är att försöka göra arbetsmiljön så bra att personalen orkar arbeta kvar, och att de känner att de utvecklas, säger hon.  Bemanningen av läkare är tillfredsställande på kardiologklinikerna, medan situationen är mer ansträngd när det gäller sjuksköterskor.  Även om de flesta tjänster är bemannade finns få marginaler vid sjukdom. I Göteborg har man tillfälligt tvingats stänga vårdplatser som en konsekvens av detta. Dessutom påverkas hjärtsjukvården av vakanser på andra kliniker på sjukhusen. I Uppsala saknas till exempel sjuksköterskor på anestesi, intensivvård och operation.  Det senaste året har det skett en snabb utbyggnad av resurser för kranskärlsingrepp med ballongvidgning i den svenska hjärtsjukvården, ett resultat av en utredning från Socialstyrelsen för ett par år sedan. Den kom fram till att tillgången långt ifrån täckte behoven och att antalet ingrepp borde öka med 50 procent, till 12000 per år.  Fortfarande är köer och långa väntetider till bland annat kranskärlsröntgen, ballongvidgningar och thoraxkirurgi ett problem på flera av de stora hjärtklinikerna. Men problemet är på väg att byggas bort.  För att komma till rätta med köerna till kranskärlsröntgen vid Universitetssjukhuset Mas har man byggt ett nytt koronarlabb som invigdes i april. I och med denna satsning hoppas Bo Israelsson, chefsöverläkare och verksamhetschef vid kardiologkliniken, att kön ska vara borta till hösten.  I sydöstra sjukvårdsregionen har man valt en annan lösning. Delar av kranskärlsröntgen har decentraliserats från Universitetssjukhuset i Linköping till länssjukhusen i Kalmar och Jönköping.  Eva Swahn, klinikchef vid kardiologiska kliniken vid Universitetssjukhuset i Linköping, berättar att det finns planer på att även ballongvidgningar så småningom ska utföras i Kalmar, vilket redan sker i Jönköping.  Per Kvidal, klinikchef på kardiologiska kliniken i Uppsala, tycker att det är en bra utveckling att vissa undersökningar och behandlingar utlokaliseras till andra sjukhus i en region.  - Även om ett universitetssjukhus på så sätt sågar av sin egen gren, så är detta vettigt. Vi måste i stället satsa på att vara i frontlinjen när det gäller forskning och nya behandlingsmetoder, säger han.  Klinikcheferna ser ett ökat behov av samordning, med den snabba utvecklingen inom hjärtsjukvården både när det gäller ny teknik och nya läkemedel. Alla sjukhus kan inte göra allt, och man måste därför fördela vissa uppgifter mellan sjukhusen, tycker Urban Lönn, chef för thoraxcentrum på Akademiska sjukhuset i Uppsala.  En bättre samordning är också viktig på det egna sjukhuset, tycker Urban Lönn, som är mitt uppe i arbetet att skapa ett komplett thoraxcentrum på Akademiska sjukhuset. En liknande utveckling är på gång i Malmö, där Bo Israelsson hoppas att ett hjärtcentrum ska ha bildats om ett till två år.  - Här finns stora samordningsvinster att göra och därmed pengar att spara. I dag gör vi saker parallellt på olika enheter, säger Bo Israelsson.  Att få pengarna att räcka till är ett akut problem som samtliga kliniker brottas med. Det finns en obalans mellan uppdrag och resurser, och flera av cheferna beskriver det som en omöjlig ekvation. Deras krav är en öppen och ärlig prioriteringsdiskussion mellan politiker och profession.  - Politikerna måste våga diskutera hur man ska fördela resurserna i en situation med stora medicinska möjligheter, men med begränsad ekonomi, anser Eva Strååt.  Christine Sonnehag, chef för hjärtcentrum vid Universitetssjukhuset i Linköping, efterlyser en bättre samsyn kring prioriteringar.  - Befolkningen ska inte utlovas mer än vad vi har ekonomi att utföra, säger hon.  Trots bekymmer med otillräckliga resurser, hotande personalbrist och köer ser de nya cheferna positivt på framtiden för svensk hjärtsjukvård.  - Det kommer nya bättre läkemedel, och den medicintekniska utvecklingen är enorm. Detta ger ökade kostnader, men patienterna vinner ökad livslängd och förbättrad livskvalitet, konstaterar Hans Olsson, chef för område hjärtsjukvård vid Universitetssjukhuset i Örebro.  Han och hans kollegor tror att de närmaste årens satsningar inom hjärtsjukvården kommer att handla om utbyggd ambulanssjukvård, ökad användning av implanterbara defibrillatorer och introduktion av nya stentar belagda med läkemedel som förhindrar återförträngningar i kranskärlen.  Ett annat viktigt arbete är att fånga upp högriskpatienter, däribland diabetikerna, så tidigt som möjligt.  - Att kontrollera hjärtat borde vara lika självklart som att kontrollera ögonen hos en diabetiker, säger Bo Israelsson.  Bättre samordning mellan öppen och sluten vård, liksom ökade satsningar på preventivt arbete, är också något som de nya cheferna förutspår.  - Vi kan inte svära oss fria från det förebyggande arbetet, även om vi inte jobbat så mycket med det tidigare i den slutna hjärtsjukvården, säger Per Kvidal.

Barbro Falk-Wadman

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev